Mga Awit 130

1 Mula sa mga kalaliman ay dumaing ako sa iyo, Oh Panginoon.

En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

2 Panginoon, dinggin mo ang aking tinig: pakinggan ng iyong mga pakinig ang tinig ng aking mga pamanhik.

Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.

3 Kung ikaw, Panginoon, magtatanda ng mga kasamaan, Oh Panginoon, sinong tatayo?

Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

4 Nguni't may kapatawarang taglay ka, upang ikaw ay katakutan.

Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

5 Aking hinihintay ang Panginoon, hinihintay ng aking kaluluwa, at sa kaniyang salita ay umaasa ako.

Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

6 Hinihintay ng aking kaluluwa ang Panginoon, ng higit kay sa paghihintay ng bantay sa umaga; Oo, higit kay sa bantay sa umaga.

Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

7 Oh Israel, umasa ka sa Panginoon; sapagka't sa Panginoon ay may kagandahang-loob.

Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

8 At kaniyang tutubusin ang Israel sa lahat niyang kasamaan.

Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.