Sefanja 2

1 Besinna dig och kom till sans, du folk utan blygsel,

Fakataha ʻakimoutolu, ʻio, fakataha, ʻae puleʻanga ʻoku ʻikai ke holi;

2 innan ännu rådslutet är fullgånget -- den dagen hastar fram, såsom agnar fara! -- och innan HERRENS vredes glöd kommer över eder, ja, innan HERRENS vredes dag kommer över eder.

‌ʻI he teʻeki ke ʻomi ʻae tuʻutuʻuni ʻe he ʻaho, ʻaia ʻalu atu ʻo hangē ko e kafukafu, ʻi he teʻeki ke hoko kiate kimoutolu ʻae houhau kakaha ʻo Sihova, ʻi he teʻeki ke hoko kiate kimoutolu ʻae ʻaho ʻoe tuputāmaki ʻo Sihova.

3 Söken HERREN, alla I ödmjuke i landet, som hållen hans lag. Söken rättfärdighet, söken ödmjukhet; kanhända bliven I så beskärmade på HERRENS vredes dag.

Mou kumi kia Sihova, ʻakimoutolu kotoa pē ʻae angamalū ʻoe fonua, kuo mou fai ʻa ʻene fakamaau; kumi ki he māʻoniʻoni, kumi ki he angamalū: heiʻilo ʻe fufū ʻakimoutolu ʻi he ʻaho ʻoe houhau ʻo Sihova.

4 Ty Gasa skall bliva övergivet och Askelon varda en ödemark; mitt på ljusa dagen skall Asdods folk drivas ut, och Ekron skall ryckas upp med roten.

Koeʻuhi ʻe liʻaki ʻa Kesa, pea fakaʻauha ʻa ʻAsikeloni: te nau kapusi ʻa ʻAsitoti ʻi he hoʻatā, pea ʻe taʻaki fuʻu ʻa Ekiloni.

5 Ve eder som bebon landsträckan utmed havet, I av keretéernas folk! Ett HERRENS ord skall nå dig, Kanaan, du filistéernas land; ja, jag skall fördärva dig, så att ingen mer bor i dig.

Ke malaʻia ki he kakai ʻoe matātahi, ko e puleʻanga ʻoe kakai Kiliti! ʻOku ʻiate kimoutolu ʻae folofola ʻa Sihova; ʻE Kēnani, ko e fonua ʻoe kakai Filisitia, naʻa mo koe, te u fakaʻauha koe, ke ʻoua naʻa ai ha taha ʻe nofo ai.

6 Och landsträckan utmed havet skall ligga såsom betesmarker, där herdarna hava sina brunnar och fåren sina fållor.

Pea ʻe hoko ʻae matātahi ko e ngaahi nofoʻanga, mo e ngaahi fale maʻa e kau tauhi sipi, mo e ngaahi lotoʻā maʻa e fanga sipi.

7 Och den skall tillfalla de kvarblivna av Juda hus såsom deras lott; där skola de föra sin boskap i bet. I Askelons hus skola de få lägra sig, när aftonen kommer. Ty HERREN, deras Gud, skall se till dem och skall åter upprätta dem.

Pea ʻe tuku ʻae fonua maʻa e toenga ʻoe fale ʻo Siuta; te nau kai ai: te nau tokoto ʻi he ngaahi fale ʻo ʻAsikeloni ʻi he efiafi: koeʻuhi ʻe ʻaʻahi kiate kinautolu ʻa honau ʻOtua ko Sihova, pea ʻe liliu ai honau fakapōpula.

8 Jag har hört Moabs smädelser och Ammons barns hån, huru de hava smädat mitt folk och förhävt sig mot dess land.

Kuo u fanongo ki he valoki ʻa Moape, mo e ngaahi manuki ʻae fānau ʻa ʻAmoni, ʻaia kuo nau lauʻikoviʻi ai ʻa hoku kakai, mo fakahikihiki ʻakinautolu ki honau fonua.

9 Därför, så sant jag lever, säger HERREN Sebaot, Israels Gud: det skall gå Moab såsom Sodom, och Ammons barn såsom Gomorra. Ett tillhåll för nässlor och en saltgrop skola de bliva, och en ödemark till evig tid. Kvarlevan av mitt folk skall plundra dem. och återstoden av min menighet skall få dem till sin arvedel.

Ko ia ʻoku pehē ʻe Sihova ʻoe ngaahi kautau, ko e ʻOtua ʻo ʻIsileli, ʻOku ou moʻui, pea ko e moʻoni ʻe hangē ko Sotoma ʻa Moape, pea ko e fānau ʻa ʻAmoni ʻe hangē ko Komola, ʻio, ko e potu ʻoe ʻakau veli, mo e ngaahi luo māsima, mo e fakaʻauha tuʻumaʻu: ʻe maumauʻi ʻakinautolu ʻe he toe ʻo ʻeku kakai, pea ʻe maʻu ʻakinautolu ʻe he toenga ʻo ʻeku kakai.

10 Så skall det gå dem, till lön för deras högmod därför att de hava smädat och förhävt sig mot HERREN Sebaots folk.

‌ʻE maʻu eni ʻekinautolu, ko e meʻa ʻi heʻenau fielahi, koeʻuhi kuo nau valoki, mo fakahikihiki ʻakinautolu, ki he kakai ʻo Sihova ʻoe ngaahi kautau.

11 Fruktansvärd skall HERREN bevisa sig mot dem; ty han skall göra alla jordens gudar maktlösa, och alla hedningarnas havsländer skola tillbedja honom, vart folk på sin ort --

‌ʻE fakailifia ʻa Sihova kiate kinautolu: he te ne fakahonge ʻae ngaahi ʻotua kotoa pē ʻoe fonua; pea ʻe lotu ʻae kakai kiate ia, taki taha ʻi hono potu, ʻio, ko e ngaahi ʻotu motu kotoa pē ʻoe hiteni.

12 också I etiopier, I som av mig bliven slagna med svärd.

ʻAkimoutolu foki, ʻae kakai ʻItiopea, ʻe tāmateʻi ʻakimoutolu ʻe heʻeku heletā.

13 Och han skall uträcka sin hand mot norr och fördärva Assur, han skall göra Nineve till en ödemark, förtorkat såsom en öken.

Pea ʻe mafao atu ʻe ia ʻa hono nima ki he tokelau, mo maumauʻi ʻa ʻAsilia; pea te ne ngaohi ʻa Ninive ko e fakaʻauha, pea mōmoa ʻo hangē ko e toafa.

14 Och därinne skola hjordar lägra sig, allahanda vilda djur i skaror; pelikaner och rördrommar skola taga natthärbärge på pelarhuvudena därinne; fåglalåt skall ljuda i fönstren och förödelse bo på trösklarna, nu då cederpanelningen är bortriven.

Pea ʻe tokoto ʻae fanga sipi ʻi he lotolotonga ʻo ia, ʻae fanga manu kotoa pē ʻoe ngaahi puleʻanga; ʻe fakatou nofo ʻae komolane mo e pitane ʻi he funga matapā ʻi ʻolunga; ʻe hiva ʻa honau leʻo ʻi he ngaahi matapā sioʻata; ʻe ʻi he ngaahi lakaʻanga ʻoe matapā ʻae fakaʻauha: he te ne veteki ʻae ngāue ʻoe sita.

15 Så skall det gå den glada staden, som satt så trygg, och som sade i sitt hjärta: "Jag och ingen annan!" Huru har den icke blivit en ödemark, en lägerstad för vilda djur! Alla som gå där fram skola vissla åt den och slå ihop händerna.

Ko eni ʻae kolo fakafiefia ʻaia naʻe nofo fakafiemālie kovi, ʻaia naʻe pehē ʻi hono loto, Ko au, pea ʻoku ʻikai ha tokotaha mo au: hono ʻikai kuo hoko ia ko e fakaʻauha, ko e potu ke tokoto ai ʻae fanga manu! ʻE taki taha ʻiseʻisa mo ʻalu atu ʻiate ia, mo tupetupeʻi hono nima.