Sakaria 8

1 Vidare kom HERREN Sebaots ord; han sade:

Naʻe toe hoko foki kiate au ʻae folofola ʻa Sihova ʻoe ngaahi kautau, ʻo pehē,

2 Så säger HERREN Sebaot: Jag har stor nitälskan för Sion, ja, med stor vrede nitälskar jag för henne.

“ʻOku pehē ʻe Sihova ʻoe ngaahi kautau; naʻaku fuaʻa koeʻuhi ko Saione ʻi he fuaʻa lahi, pea naʻaku fuaʻa koeʻuhi ko ia, pea u houhau lahi.”

3 Så säger HERREN: Jag vill vända: åter till Sion och taga min boning i Jerusalem; och Jerusalem skall kallas "den trogna staden", och HERREN Sebaots berg "det heliga berget".

‌ʻOku pehē ʻe Sihova; “Kuo u foki mai ki Saione, pea te u nofo ʻi he lotolotonga ʻo Selūsalema: pea ʻe ui ʻa Selūsalema, ko e kolo ʻoku ʻi ai ʻae moʻoni; pea ko e moʻunga ʻo Sihova ʻoe ngaahi kautau, ko e moʻunga māʻoniʻoni.”

4 Så säger HERREN Sebaot: Ännu en gång skola gamla män och gamla kvinnor vara att finna på gatorna i Jerusalem, var och en med sin stav i handen, för hög ålders skull.

‌ʻOku pehē ʻe Sihova ʻoe ngaahi kautau; “ʻE toe nofo ʻi he ngaahi hala ʻo Selūsalema ʻae kakai mātuʻa mo e kau finemātuʻa, pea ʻe taki taha toʻo ha tokotoko ʻi hono nima koeʻuhi ko ʻenau motuʻa ʻaupito.

5 Och stadens gator skola vara fulla av gossar och flickor, som leka där på gatorna,

Pea ʻe fonu ʻae hala ʻoe kolo ʻi he tamaiki tangata, mo e tamaiki fefine, ʻoku fakavā ʻi hono ngaahi hala ʻo ia.”

6 Så säger HERREN Sebaot. Om än sådant på den tiden kan komma att synas alltför underbart för kvarlevan av detta folk, icke måste det väl därför synas alltför underbart också för mig? säger HERREN Sebaot.

‌ʻOku pehē ʻe Sihova ʻoe ngaahi kautau; “Kapau kuo faingataʻa ʻeni ki he mata ʻoe toenga kakai ni, ʻi he ngaahi ʻaho ko eni, pea ʻe faingataʻa ia foki ʻi hoku ʻao ʻoʻoku? ʻOku pehē ʻe Sihova ʻoe ngaahi kautau.

7 Så säger HERREN Sebaot: Se, jag skall frälsa mitt folk ut ur både österland och västerland

‌ʻOku pehē ʻe Sihova ʻoe ngaahi kautau; “Vakai, te u fakamoʻui ʻa hoku kakai mei he fonua hahake, pea mei he fonua ʻi lulunga;

8 och låta dem komma och bosätta sig i Jerusalem; och de skola vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud, i sanning och rättfärdighet.

Pea te u ʻomi ʻakinautolu, pea te nau nofo ʻi he lotolotonga ʻo Selūsalema; pea ko hoku kakai ʻakinautolu, pea ko honau ʻOtua au, ʻi he moʻoni mo e māʻoniʻoni.”

9 Så säger HERREN Sebaot: Fatten mod, I som i denna tid hören dessa ord av samma profeters mun, som talade på den tid då grunden lades till HERREN Sebaots hus, templet som skulle byggas upp.

ʻOku pehē ʻe Sihova ʻoe ngaahi kautau; “Ke mālohi homou nima, ʻakimoutolu ʻoku fanongo ʻi he ngaahi ʻaho ni, ki he ngaahi lea ni, mei he ngutu ʻoe kau palōfita, ʻaia naʻe ʻi ai ʻi he ʻaho ko ia naʻe tō ai ʻae tuʻunga ʻoe fale ʻo Sihova ʻoe ngaahi kautau, koeʻuhi kae langa ʻae fale tapu.

10 Ty före den tiden var människornas arbete lönlöst och djurens arbete fåfängt; ingen hade någon ro för sina ovänner, vare sig han gick ut eller in, ty jag eggade alla människor mot varandra.

He naʻe teʻeki ke hoko ʻae ngaahi ʻaho ko ia, naʻe ʻikai ha ngāue ʻoku fai ʻe ha tangata, pe ha ngāue ke fai ʻe ha manu; pea ko e meʻa ʻi he mamahi, naʻe ʻikai fiemālie ha taha naʻe ʻalu atu, pe hū mai; he naʻaku fakafehiʻa ʻae tangata taki taha kotoa pē ki hono kaungāʻapi.

11 Men nu är jag icke mer så sinnad mot kvarlevan av detta folk som jag var i forna dagar, säger HERREN Sebaot.

Ka ko eni,” ʻoku pehē ʻe Sihova ʻoe ngaahi kautau, “ʻE ʻikai te u hangē eni ko e ngaahi ʻaho ʻi muʻa ange ki he toenga kakai.

12 Ty nu skall friden skaffa utsäde, vinträdet skall giva sin frukt, jorden skall giva sin gröda, och himmelen skall giva sin dagg; och jag skall låta kvarlevan av detta folk få allt detta till sin arvedel.

Koeʻuhi ʻe monūʻia ʻae hako: ʻe tuku mai ʻe he vaine ʻa hono fua, pea ʻe ʻomi ʻe he kelekele ʻa hono tupu, pea ʻe foaki mei he langi ʻa hono hahau; pea te u pule ke maʻu ʻe he toenga kakai ni ʻae ngaahi meʻa ni kotoa pē.

13 Och det skall ske, att likasom I, både Juda hus och Israels hus, haven varit ett exempel som man har nämnt, när man förbannade bland hedningarna, så skolen I nu, då jag har frälsat eder, tvärtom bliva nämnda, när man välsignar. Frukten icke, utan fatten mod.

Pea ʻe hoko ʻo pehē, hangē ko hoʻomou hoko ko e malaʻia, ʻi he lotolotonga ʻoe hiteni, ʻe fale ʻo Siuta, mo koe ʻe fale ʻo ʻIsileli; ʻe pehē pe ʻa ʻeku fakamoʻui ʻakimoutolu, pea te mou hoko ko e monūʻia: ʻoua naʻa manavahē, ka ʻe tuku ke mālohi homou nima.”

14 Ty så säger HERREN Sebaot: Likasom jag, när edra fäder förtörnade mig, beslöt att göra eder ont, säger HERREN Sebaot, och icke sedan ångrade det,

He ʻoku pehē ʻe Sihova ʻoe ngaahi kautau; “Hangē naʻaku loto ke tautea ʻakimoutolu, ʻi he fakahouhauʻi au ʻe hoʻomou ngaahi tamai,” ʻoku pehē ʻe Sihova ʻoe ngaahi kautau, “Pea naʻe ʻikai te u liliu mei ai:

15 så har jag tvärtom i denna tid beslutit att göra gott mot Jerusalem och Juda hus; frukten icke.

‌ʻOku pehē foki, kuo u loto ke fai lelei ʻi he ngaahi ʻaho ni, ki Selūsalema, pea mo e fale ʻo Siuta: ʻoua naʻa mou manavahē.”

16 Men detta är vad I skolen göra: Talen sanning med varandra; domen rätta och fridsamma domar i edra portar.

“Ko eni ʻae ngaahi meʻa te mou fai; Mou taki taha lea ʻaki ʻae moʻoni ki homou kaungāʻapi; fai ʻae fakamaau ʻi he moʻoni, mo e melino ʻi homou ngaahi matapā.

17 Tänken icke i edra hjärtan ut ont mot varandra, och älsken icke falska eder; ty allt sådant hatar jag, säger HERREN.

Pea ʻoua naʻa femahalokoviʻaki ʻi homou loto ki homou kaungāʻapi, pea ʻoua naʻa manako ki he fuakava loi; he ʻoku pehē ʻe Sihova, ko e ngaahi meʻa ia ʻoku ou fehiʻa ki ai.”

18 Och HERREN Sebaots ord kom till mig; han sade:

Pea naʻe hoko mai ʻae folofola ʻa Sihova ʻoe ngaahi kautau, ʻo pehē,

19 Så säger HERREN Sebaot: Fastedagarna i fjärde, femte, sjunde och tionde månaden skola för Juda hus bliva till fröjd och glädje och till sköna högtider. Men älsken sanning och frid.

“ʻOku pehē ʻe Sihova ʻoe ngaahi kautau; Ko e ʻaukai ʻi hono fā ʻoe māhina, mo e ʻaukai ʻi hono nima, mo e ʻaukai ʻi hono fitu, mo e ʻaukai ʻi hono hongofulu, ʻe hoko ia ko e fiefia, mo e nekeneka, mo e ngaahi kātoanga fakafiefia ki he fale ʻo Siuta; ko ia mou ʻofa ki he moʻoni, mo e melino.”

20 Så säger HERREN Sebaot: Ännu en gång skall det ske att folk skola komma hit och många städers invånare;

‌ʻOku pehē ʻe Sihova ʻoe ngaahi kautau; “ʻE toe haʻu ha kakai mo kinautolu ʻoku nofo ʻi he ngaahi kolo kehekehe:

21 och invånarna i den ena staden skola gå till den andra och säga: "Upp, låtom oss gå åstad och bönfalla inför HERREN och söka HERREN Sebaot; jag själv vill ock gå åstad."

Pea ʻe ʻalu ʻae kakai ʻoe kolo ʻe taha ki he kolo ʻe taha, mo nau fepehēʻaki, ‘Ke tau ʻalu fakatoʻotoʻo ke lotu kia Sihova, pea ke kumi kia Sihova ʻoe ngaahi kautau: te u ʻalu foki mo au.’

22 Ja, många folk och mäktiga hednafolk skola komma och söka HERREN Sebaot i Jerusalem och bönfalla inför HERREN,

‌ʻIo, ʻe haʻu ʻae kakai kehekehe mo e ngaahi puleʻanga mālohi ke kumi kia Sihova ʻoe ngaahi kautau, pea ke lotu hū ʻi he ʻao ʻo Sihova ʻi Selūsalema.”

23 Så säger HERREN Sebaot: På den tiden skall det ske att tio män av allahanda tungomål som talas bland hednafolken skola fatta en judisk man i mantelfliken och säga: "Låt oss gå med eder, ty vi hava hört att Gud är med eder."

‌ʻOku pehē ʻe Sihova ʻoe ngaahi kautau; “ʻI he ngaahi ʻaho ko ia ʻe puke atu ʻe he toko hongofulu mei he ngaahi lea kehekehe ʻoe ngaahi puleʻanga, ʻio, te nau puke ʻae kapa ʻoe kofu ʻoe Siu mo nau pehē, Te tau ʻo mo koe: he kuo mau fanongo ʻoku ʻiate kimoutolu ʻae ʻOtua.”