Sakaria 7
1 Och i konung Darejaves' fjärde regeringsår hände sig att HERRENS ord kom till Sakarja, på fjärde dagen i nionde månaden, det är Kisleu.
Darius siangpahrang uknae kum pali, thapa yung tako, Chislev hnin pali hnin nah Zekhariah koe BAWIPA e lawk ka tho e teh,
2 Ty från Betel hade då Sareser och Regem-Melek med sina män blivit sända för att bönfalla inför HERREN;
BAWIPA e hmalah ratoum hanlah kum moikasaw sak e patetlah thapa yung panga navah, khuika teh bu hai han nama telah,
3 de skulle nämligen fråga prästerna i HERREN Sebaots hus och profeterna sålunda: "Skola vi framgent hålla gråtodag och späka oss i femte månaden, såsom vi hava gjort nu i så många år?"
Ransahu BAWIPA e im dawk kaawm e vaihma hoiyah profetnaw hah pacei hanelah, Sherezer, Regem Melek hoi ahnimae taminaw BAWIPA e im dawk a patoun awh.
4 Så kom då HERREN Sebaots ord till mig; han sade:
Ransahu BAWIPA e lawk teh Zekhariah koe a pha teh,
5 Säg till allt folket i landet och till prästerna: När I nu under sjuttio år haven hållit faste- och klagodagar i femte och i sjunde månaden, har det då varit åt mig som I haven hållit fasta?
vaihmanaw hoi khocaramcanaw pueng hanelah na dei hane teh, a kum 70 touh thung, nangmanaw teh thapa ayung panga e hoi ayung sari e dawkvah bu na hai awh teh na khuika awh navah atangcalah kaie ka ngainae patetlah Kai koe bu na hai awh maw.
6 Och när I äten och dricken, är det icke då för eder egen räkning som I äten och dricken?
Na canei awh nahaiyah ma ngainae patetlah vai na canei a vaw.
7 Haven I icke förnummit de ord som HERREN lät predika genom forna tiders profeter, medan Jerusalem ännu tronade i god ro med sina städer omkring sig, och medan Sydlandet och Låglandet ännu voro bebodda?
Jerusalem khopui hoi atengpam e khonaw akalae hoi tanghlingnaw dawk e tami apap lahun navah, ayan e profetnaw koe Cathut ni a pathang e kâlawk akuep toung nahoehmaw telah a ti.
8 Vidare kom HERRENS ord till Sakarja; han sade:
Hat navah, Zekhariah koe ka phat e BAWIPA e lawk teh,
9 Så sade ju HERREN Sebaot: "Dömen rätta domar, och bevisen varandra kärlek och barmhärtighet.
Kalan lah lawkceng awh. Pahren lungmanae hoi buet touh hoi buet touh lungkâpataw awh.
10 Förtrycken icke änkan och den faderlöse, främlingen och den fattige, och tänken icke i edra hjärtan ut ont mot varandra."
Naranaw, lahmai napui, ayâ khoram kaawm e karoedengnaw rektap awh hanh. Buet touh hoi buet touh kahawihoehe pouknae tawn awh hanh telah ransahu BAWIPA ni a dei e teh,
11 Men de ville icke akta därpå, utan spjärnade emot i gensträvighet och tillslöto sina öron för att slippa att höra.
Ahnimouh ni ka lawk ngai laipalah hlout nahanlah a kâyawm awh. A thai hoeh nahanlah a hnâ a tabuem awh.
12 ja, de gjorde sina hjärtan hårda såsom diamant, för att slippa att höra den lag och de ord som HERREN Sebaot genom sin Ande hade sänt, förmedelst forna tiders profeter. Därför utgick stor vrede från HERREN Sebaot.
Phunglawk thoseh, ransahu BAWIPA e Muitha niyah ayan e profetnaw koe a dei pouh e lawk thoseh, ahnimouh ni a thai awh hoeh nahanlah a lungthinnaw lungtaw patetlah a pata sak awh. Hatdawkvah, ransahu BAWIPA teh puenghoi a lungkhuek.
13 Och det skedde, att likasom de icke hade velat höra, när han ropade, så sade nu HERREN Sebaot: "Jag vill icke höra, när de ropa;
Kai ni ka kaw navah a thai awh hoeh e patetlah, ahnimouh ni na kaw to hai kai ni ka thai pouh mahoeh telah ransahu BAWIPA ni a ti.
14 utan jag skall förströ dem såsom genom en stormvind bland allahanda hednafolk som de icke känna." Så har nu landet blivit öde efter dem, så att ingen färdas där, vare sig fram eller tillbaka; ty de hava så gjort det ljuvliga landet till en ödemark.
Ahnimouh ni a panue awh hoeh e miphunnaw koevah bongparui hoi ka palek sak awh toe. Hatdawkvah, ahnimae ram teh kingkadi lah ao teh, apihaiyah kâhlumkâhlai e awm hoeh. Ram kahawi teh koung raphoe lah ao telah a ti.
