Sakaria 13

1 På den tiden skola Davids hus och Jerusalems invånare få en öppen brunn, till att avtvå sin synd och orenhet.

“ʻI he ʻaho ko ia ʻe fakaava ʻae matavai ki he fale ʻo Tevita, pea mo e kakai ʻo Selūsalema koeʻuhi ko e angahala, pea mo e taʻemaʻa.

2 Och det skall ske på den tiden, säger HERREN Sebaot, att jag skall utrota avgudarnas namn ur landet, så att de icke mer skola nämnas; profeterna och orenhetens ande skall jag ock skaffa bort ur landet.

Pea ʻe hoko ʻi he ʻaho ko ia, ʻoku pehē ʻe Sihova ʻoe ngaahi kautau, te u motuhi ʻae hingoa ʻoe ngaahi tamapua mei he fonua, pea ʻe ʻikai toe manatuʻi ʻi ai: pea te u pule ke mole atu mei he fonua ʻae kau kikite mo e laumālie ʻuli.

3 Och det skall ske, att om någon därefter uppträder såsom profet, så skola hans egna föräldrar, hans fader och moder, säga till honom: "Du kan icke få leva, du som talar lögn i HERRENS namn." Och hans egna föräldrar, hans fader och moder, skola stinga ihjäl honom, när han vill profetera.

Pea ʻe hoko ʻo pehē, kapau ʻe toe kikite ha taha, pea ʻe toki lea kiate ia ʻa ʻene tamai, pea mo ʻene fale, ʻaia ne ne tupu ai, ʻo pehē, ‘ʻE ʻikai te ke moʻui he ʻoku ke lea loi ʻi he huafa ʻo Sihova:’ pea ko ʻene tamai, pea mo ʻene faʻē naʻa ne tupu ai, te na hokaʻi ia ke ʻasi, ʻoka fai ʻe ia ʻae kikite.

4 Och det skall ske på den tiden att alla profeter skola blygas för sina syner, när de vilja profetera; och för att icke bliva röjda skola de icke mer kläda sig i mantel av hår.

Pea ʻe hoko ʻo pehē ʻi he ʻaho ko ia, ʻe mā ʻae kau kikite taki taha ʻi heʻene meʻa hā mai, ʻoka fai ʻe ia ʻene kikite; pea ʻe ʻikai te nau kofuʻaki ʻae kofu ʻoe fulufuluʻi manu ke fai ʻae kākā:

5 Och var och en av dem skall säga: "Jag är ingen profet, en åkerman är jag; redan i min ungdom blev jag köpt till träl."

Ka te ne pehē, ‘ʻOku ʻikai ko ha kikite au, ka ko e tangata ngoue: he naʻe akoʻi au ʻe ha tangata ke tauhimanu talu ʻeku kei siʻi.’

6 Och om man då frågar honom: "Vad är det för sår du har på din kropp?" så skall han svara: "Dem har jag fått därhemma, hos mina närmaste."

Pea ʻe pehē mai ʻe ha taha kiate ia, ‘Ko e hā ʻae ngaahi lavea ko ʻena ʻi ho nima?’ Pea te ne pehē ʻe ia, ‘Ko e ngaahi lavea ʻi heʻeku ʻi he fale ʻo hoku kāinga.’

7 Svärd, upp mot min herde, mot den man som fick stå mig nära! säger HERREN Sebaot. Må herden bliva slagen, så att fåren förskingras; ty jag vill nu vända min hand mot de svaga.

“ʻE heletā, ke ke ʻā, ki heʻeku tauhi, pea ki he tangata ko ia ʻoku ma kaumeʻa,” ʻoku pehē ʻe Sihova ʻoe ngaahi kautau. “Taaʻi ʻae tauhi, pea ʻe movetevete ʻae fanga sipi: pea te u tafoki atu hoku nima kiate kinautolu ʻoku kei iiki.

8 Och det skall ske i hela landet, säger HERREN, att två tredjedelar där skola utrotas och förgås; allenast en tredjedel skall där lämnas kvar.

Pea ʻe hoko ia ʻo pehē, ʻi he fonua kotoa,” ʻoku pehē ʻe Sihova, “ko hono vahe ʻe ua ʻe motuhi, pea ʻe mate; ka ko hono vahe ʻe taha ʻe tuku ia ʻi ai.

9 Och den tredjedelen skall jag låta gå genom eld; jag skall luttra dem, såsom man luttrar silver, och pröva dem, såsom man prövar guld. Så skola de åkalla mitt namn, och jag skall bönhöra dem. Jag skall säga: "Detta är mitt folk." Och det skall svara: "HERREN är min Gud."

Pea te u ʻomi ʻa hono vahe ko ia ʻe taha ʻi he loto afi, pea te u fakamaʻa ʻakinautolu ʻo hangē ko hono fakamaʻa ʻoe siliva, pea te u ʻahiʻahiʻi ʻakinautolu ʻo hangē ko e ʻahiʻahiʻi ʻoe koula: te nau ui ki hoku huafa, pea te u fanongo kiate kinautolu: Te u pehē, ‘ko hoku kakai ia:’ pea te nau pehē ʻekinautolu, ‘Ko Sihova ko hoku ʻOtua ia.’”