Höga Visan 2
1 "Jag är ett ringa blomster i Saron, en lilja i dalen."
Eu sou uma rosa de Sharon, um lírio dos vales.
2 "Ja, såsom en lilja bland törnen, så är min älskade bland jungfrur."
Como um lírio entre espinhos, Assim é meu amor entre as filhas.
3 "Såsom ett äppelträd bland vildmarkens träd, så är min vän bland ynglingar; ljuvligt är mig att sitta i dess skugga, och söt är dess frukt för min mun.
Como a macieira entre as árvores da madeira, Assim é minha amada entre os filhos. Sentei-me sob sua sombra com grande deleite, sua fruta era doce ao meu paladar.
4 I vinsalen har han fört mig in, och kärleken är hans baner över mig.
Ele me trouxe para o salão de banquetes. Seu estandarte sobre mim é o amor.
5 Vederkvicken mig med druvkakor, styrken mig med äpplen; ty jag är sjuk av kärlek." ----
Strengthen me com uvas passas, refrescar-me com maçãs; pois estou desmaiado de amor.
6 Hans vänstra arm vilar under mitt huvud, och hans högra omfamnar mig.
Sua mão esquerda está sob minha cabeça. Sua mão direita me abraça.
7 Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, vid gaseller och hindar på marken: Oroen icke kärleken, stören den icke, förrän den själv så vill. ----
Eu vos conjuro, filhas de Jerusalém, pelas ovas, ou pelo vento do campo, que não se agita, nem se desperta o amor, até que o deseje.
8 Hör, där är min vän! Ja, där kommer han, springande över bergen, hoppande fram på höjderna.
A voz de minha amada! Eis que ele vem, saltando sobre as montanhas, saltando sobre as colinas.
9 Lik en gasell är min vän eller lik en ung hjort. Se, nu står han där bakom vår vägg, han blickar in genom fönstret, han skådar genom gallret.
Minha amada é como uma ova ou um jovem cervo. Eis que ele está atrás de nosso muro! Ele olha para as janelas. Ele olha através da grade.
10 Min vän begynner tala, han säger till mig: "Stå upp, min älskade, du min sköna, och kom hitut.
Minha amada falou, e me disse, “Levanta-te, meu amor, meu lindo, e vem embora”.
11 Ty se, vintern är förbi, regntiden är förliden och har gått sin kos.
Pois eis que o inverno é passado. A chuva acabou e se foi.
12 Blommorna visa sig på marken, tiden har kommit, då vinträden skäras, och turturduvan låter höra sin röst i vårt land.
As flores aparecem sobre a terra. Chegou a hora de cantar, e a voz da rola é ouvida em nossa terra.
13 Fikonträdets frukter begynna att mogna, vinträden stå redan i blom, de sprida sin doft. Stå upp, min älskade, min sköna, och kom hitut.
A figueira amadurece seus figos verdes. As videiras estão em floração. Eles dão sua fragrância. Levantai-vos, meu amor, meu lindo, e sair”.
14 Du min duva i bergsklyftan, i klippväggens gömsle, låt mig se ditt ansikte, låt mig höra din röst; ty din röst är så ljuv, och ditt ansikte är så täckt." ----
Minha pomba nas fendas da rocha, nos esconderijos da encosta da montanha, deixe-me ver seu rosto. Deixe-me ouvir sua voz; pois sua voz é doce e seu rosto é lindo.
15 Fången rävarna åt oss, de små rävarna, vingårdarnas fördärvare, nu då våra vingårdar stå i blom. ----
Apanhe para nós as raposas, as pequenas raposinhas que saqueiam os vinhedos; para nossos vinhedos estão em floração.
16 Min vän är min, och jag är hans, där han för sin hjord i bet ibland liljor.
Minha amada é minha, e eu sou dele. Ele navega entre os lírios.
17 Till dess morgonvinden blåser och skuggorna fly, må du ströva omkring, lik en gasell, min vän, eller lik en ung hjort, på de kassiadoftande bergen.
Até o dia ficar frio e as sombras fugirem, volta, minha amada, e ser como uma ova ou um jovem cervo nas montanhas de Bether.
