Rut 1
1 På den tid då domarna regerade uppstod hungersnöd i landet. Då drog en man från Bet-Lehem i Juda åstad med sin hustru och sina båda söner för att bosätta sig i Moabs land under någon tid.
Israelte lah a thutan vaihom hon vai ahoplaijun gamsung’a kel nasatah ahung lhungtan ahi. Hijeh chun Bethlehem akonnin Juda mi khatnin ajinu leh achateni akipuijin Moab gam’ah cheng ding in achetan ahi.
2 Mannen hette Elimelek, hans hustru Noomi, och hans båda söner Mahelon och Kiljon; och de voro efratiter, från Bet-Lehem i Juda. Så kommo de nu till Moabs land och vistades där.
Hichepa min chu Elimelech ahin ajinu min chu Naomi ahi. Achateni min chu Mahlon leh Chilion ahi. Amahohi Juda gam Bethlehem’a konna Euphrath mi ahiuvin, Moab mite gam alhun phat’un hichea chun achengtaovin ahi.
3 Och Elimelek, Noomis man, dog; men hon levde kvar med sina båda söner.
Hichejou chun Elimelech chun, ajinu Naomi leh achapa teni chu dalhan ana thitan ahi.
4 Dessa skaffade sig moabitiska hustrur; den ena hette Orpa och den andra Rut.
Achapa teni chun Moab numei akichenpi lhonnin, khatnu minchu Orpah ahin chuleh khatnu chu Ruth ahi. Ahinlah kum som joudon’in,
5 Och sedan de hade bott där vid pass tio år, dogo också de båda, Mahelon och Kiljon; men kvinnan levde kvar efter sina båda söner och sin man.
Mahlon leh Chilion chu athilhon tai. Naomi chu ajipa leh acha teni geijin adalha taovin ahi.
6 Då stod hon upp med sina sonhustrur för att vända tillbaka från Moabs land; ty hon hade hört i Moabs land att HERREN hade sett till sitt folk och givit det bröd.
Moab’a aum na a kona chun Pathen in Judah phatthei aboh in, chang leh mim asuh neng peh kittai tithu Naomi in ajatan ahi. Hijeh chun Naomi in amou teni kipui a Moab dalha a agamlam a kile kit ding in aki gotan ahi.
7 Så begav hon sig, jämte sina båda sonhustrur, från det ställe där hon hade vistats. Men när de nu gingo sin väg fram, för att komma tillbaka till Juda land,
Amou teni chutoh achennao gam'a kona kipat doh a Judah gam lang jon kit ding in ahung kipat doh taovin ahi.
8 sade Noomi till sina båda sonhustrur: "Vänden om och gå hem igen, var och en till sin moder.
Ahinlah lampi achun Naomi in amou teni koma hitin asei jin ahi, “Nainkote kom lang’a kile kit lhon tan naji teni ding leh keima dinga naphatna lhonjeh’in Pakai jin phatthei naboh lhon hen!”
9 HERREN bevise godhet mot eder, såsom I haven gjort mot de båda döda och mot mig. HERREN give eder att I mån finna ro, var i sin mans hus." Därefter kysste hon dem. Men de brusto ut i gråt
“Pakai jin lungmong in najinei sah lhon hen lang phatthei naboh lhon ta hen” ati. Hichun kivailhah nan aki chopto uvin aki ka-uvin achiplha taovin ahi.
10 och sade till henne: "Nej, vi vilja följa med dig tillbaka till ditt folk."
Ahin amouteni chun adonbutin “Kanompoi, kilhon u hitin namite komlang’a keini jong kahung nomlhon e,” atilhonnin ahi.
11 Men Noomi svarade: "Vänden om, mina döttrar. Varför skullen I gå med mig? Kan väl jag ännu en gång få söner i mitt liv, vilka kunna bliva män åt eder?
Ahinlah Naomi in adonbut nin, “Ibola keitoh iche khomdiu ham?” Keiman nangni toh kicheng theiding nao kanei kitthei beh dingham?
12 Vänden om, mina döttrar, och gån hem, ty jag är nu för gammal att överlämna mig åt en man. Och om jag än kunde tänka: 'Jag har ännu hopp', ja, om jag ock redan i natt överlämnade mig åt en man och så verkligen födde söner,
Hithei ponte kamouteni, nanu napa lhon in'ah kile lhontan, keima hi la jinei kit ding in kateh valtai. Tujan tah jeng jonghin jinei thei kit ding hileng chapa neipai jeng thei ding hijong leng,
13 icke skullen I därför vänta, till dess att de hade blivit fullvuxna, icke skullen I därför stänga eder inne och förbliva utan män? Bort det, mina döttrar! Jag känner redan bedrövelse nog för eder skull, eftersom HERRENS hand så har drabbat mig."
Midang toh kichen ding nom louvin hiche teni chu ahung letlhon nangahdoh jou lhon nadem? Ahipoi, hithei mong mong lou ding ahi, kamouteni! Nangni ding gelnan kei kalung akham lheh jenge, ajeh chu Pakai amatah in nangni jeh a hi eijeplo ding ahi,” atipeh lhon tan ahi.
14 Då brusto de åter ut i gråt. Och Orpa kysste sin svärmoder till avsked, men Rut höll sig alltjämt intill henne.
Hichun avellin akikato kittaove, hichun Orpah chun atehpi chu vailhahnan achop in adalhatai, ahin Ruth vang chun atehpi akolchah den tan ahi.
15 Då sade hon: "Se, din svägerska har vänt tillbaka till sitt folk och till sin gud; vänd ock du tillbaka och följ din svägerska."
Naomi chun Ruth kom’ah, “Ven, na unu khu a Pathen komleh amite kom’ah akile kittai, nang jong hitia khu naum ding ahi,” ati.
16 Men Rut svarade: "Sök icke intala mig att övergiva dig och vända tillbaka ifrån dig. Ty dit du går vill ock jag gå, och där du stannar vill ock jag stanna. Ditt folk är mitt folk, och din Gud är min Gud.
Ahin Ruth in adonbutnin, “Nangma kadalha a kinungle ding in neijol jol tahih in, nache na channa kacheding, nachen chenna a kachen ding, namite chu kamite hi ding, na Pathen chu ka Pathen hiding,
17 Där du dör vill ock jag dö, och där vill jag bliva begraven. HERREN straffe mig nu och framgent, om något annat än döden kommer att skilja mig från dig."
Nathi thina a kathi ding, nakivuina munna chu kakai vui ding ahi. Thinan eikhen lhon tilouva thildang a kakikhen pi poupouleh Pakaiyin kachunga thutan jeng hen!” ati.
18 Då hon nu såg att denna stod fast i sitt beslut att gå med henne, upphörde hon att tala därom med henne.
Hichun Naomi in, Ruth chun kilhonpi tei ding lunggel dettah anei amudoh phat chun imacha aseitapoi.
19 Så gingo de båda med varandra, till dess att de kommo till Bet-Lehem. Och när de kommo till Bet-Lehem, kom hela staden i rörelse för deras skull, och kvinnorna sade: "Detta är ju Noomi!"
Hiti chun anilhonnin akipat lhontai. Bethlehem alhun lhon phatnin, khopi miho chu akiling jeng taovin ahi. Anumei teho ho chu akihouvun, “Hiche khu Naomi hilou ham?” akitiuve.
20 Men hon sade till dem: "Kallen mig icke Noomi, utan kallen mig Mara, ty den Allsmäktige har låtit mycken bedrövelse komma över mig.
Amanun adonbutnin, “Naomi jong neiti tahih uvin, Marah joh neiti jouvin, ajeh chu Hatchungnung Pathen in kahinkho hi khaleuva eikoi ahitai,” ati.
21 Rik drog jag härifrån, och tomhänt har HERREN låtit mig komma tillbaka. Varför kallen I mig då Noomi, när HERREN har vittnat emot mig, när den Allsmäktige har låtit det gå mig så illa?"
“Keima bulhingset na potdoh kahin, ahinlah Pakaiyin ahomkeovin eihinle puilut kittai. Pakaiyin hichan geiya eibolgimta a nanghon Naomi neiti nahlai diu ham? chuleh Hatchungnung Pathenin hichangeija hi hamsetna eilhutkhum hitalou ham?” ati.
22 Så kom då Noomi tillbaka med sin sonhustru, moabitiskan Rut, i det hon vände tillbaka från Moabs land. Och de kommo till Bet-Lehem, när kornskörden begynte.
Hiti chun Naomi chu Moab gamma kon in amounu Moab numei khangthahcha chutoh ahung kile lhon tai. Amani Bethlehem ahung lhun lhon hin sakolchang at akipantai.
