< Romarbrevet 9 >
1 Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger icke -- därom bär mitt samvete mig vittnesbörd i den helige Ande --
Je dis la vérité en Christ. Je ne mens pas, ma conscience m'attestant par le Saint-Esprit
2 när jag säger att jag har stor bedrövelse och oavlåtligt kval i mitt hjärta.
que j'ai dans le cœur une grande tristesse et une douleur incessante.
3 Ja, jag skulle önska att jag själv vore förbannad och bortkastad från Kristus, om detta kunde gagna mina bröder, mina fränder efter köttet.
Car je voudrais être moi-même maudit du Christ à cause de mes frères, mes parents selon la chair
4 De äro ju israeliter, dem tillhöra barnaskapet och härligheten och förbunden och lagstiftningen och tempeltjänsten och löftena.
qui sont Israélites; à qui appartiennent l'adoption, la gloire, les alliances, le don de la loi, le service et les promesses;
5 Dem tillhöra ock fäderna, och från dem är Kristus kommen efter köttet, han som är över allting, Gud, högtlovad i evighet, amen. (aiōn )
dont sont les pères, et dont est issu le Christ selon la chair, qui est au-dessus de tout, Dieu, béni éternellement. Amen. (aiōn )
6 Detta säger jag icke som om Guds löftesord skulle hava blivit om intet. Ty "Israel", det är icke detsamma som alla de som härstamma från Israel.
Mais ce n'est pas comme si la parole de Dieu était restée sans effet. Car ce n'est pas tout Israël qui est d'Israël.
7 Ej heller äro de alla "barn", därför att de äro Abrahams säd. Nej, det heter: "Genom Isak är det som säd skall uppkallas efter dig."
Ils ne sont pas non plus tous des enfants, puisqu'ils sont la descendance d'Abraham. Mais « votre descendance sera comptée comme celle d'Isaac ».
8 Detta vill säga: Icke de äro Guds barn, som äro barn efter köttet, men de som äro barn efter löftet, de räknas för säd.
C'est-à-dire que ce ne sont pas les enfants de la chair qui sont enfants de Dieu, mais les enfants de la promesse qui sont comptés comme héritiers.
9 Ty ett löftesord var det ordet: "Vid denna tid skall jag komma tillbaka, och då skall Sara hava en son."
Car voici la parole de la promesse: « Au temps fixé, je viendrai, et Sara aura un fils. »
10 Än mer: så skedde ock, när Rebecka genom en och samme man, nämligen vår fader Isak, blev moder till sina barn.
Non seulement cela, mais Rebecca aussi a conçu par un seul, par notre père Isaac.
11 Ty förrän dessa voro födda, och innan de ännu hade gjort vare sig gott eller ont, blev det ordet henne sagt -- för att Guds utkorelse-rådslut skulle bliva beståndande, varvid det icke skulle bero på någons gärningar, utan på honom som kallar --
Car, n'étant pas encore née, et n'ayant rien fait de bon ni de mauvais, afin que subsiste le dessein de Dieu selon l'élection, non des œuvres, mais de celui qui appelle,
12 det ordet: "Den äldre skall tjäna den yngre."
il lui fut dit: « L'aîné servira le cadet. »
13 Så är ock skrivet: "Jakob älskade jag, men Esau hatade jag."
Selon qu'il est écrit: « J'ai aimé Jacob, mais j'ai haï Ésaü. »
14 Vad skola vi då säga? Kan väl orättfärdighet finnas hos Gud? Bort det!
Que dirons-nous donc? Y a-t-il de l'injustice devant Dieu? Qu'il n'y en ait jamais!
15 Han säger ju till Moses: "Jag skall vara barmhärtig mot den jag vill vara barmhärtig emot, och jag skall förbarma mig över den jag vill förbarma mig över."
Car il a dit à Moïse: « J'aurai pitié de qui j'aurai pitié, et j'aurai compassion de qui j'aurai compassion. »
16 Alltså beror det icke på någon människas vilja eller strävan, utan på Guds barmhärtighet.
Ainsi donc, ce n'est pas à celui qui veut, ni à celui qui court, mais à Dieu qui fait miséricorde.
17 Ty skriften säger till Farao: "Just därtill har jag låtit dig uppstå, att jag skall visa min makt på dig, och att mitt namn skall varda förkunnat på hela jorden."
Car l'Écriture dit à Pharaon: « C'est dans ce but que je t'ai suscité, afin de montrer en toi ma puissance et de proclamer mon nom par toute la terre. »
18 Alltså är han barmhärtig mot vem han vill, och vem han vill förhärdar han.
Ainsi donc, il fait miséricorde à qui il veut, et il endurcit qui il veut.
19 Nu torde du säga till mig: "Vad har han då att förebrå oss? Kan väl någon stå emot hans vilja?"
Vous me direz alors: « Pourquoi trouve-t-il encore à redire? Car qui résiste à sa volonté? »
20 O människa, vem är då du, som vill träta med Gud? Icke skall verket säga till sin mästare: "Varför gjorde du mig så?"
Mais en vérité, ô homme, qui es-tu pour répondre contre Dieu? La chose formée demandera-t-elle à celui qui l'a formée: « Pourquoi m'as-tu fait ainsi? ».
21 Har icke krukmakaren den makten över leret, att han av samma lerklump kan göra ett kärl till hedersamt bruk, ett annat till mindre hedersamt?
Ou bien le potier n'a-t-il pas un droit sur l'argile, à partir de la même masse, pour faire d'une partie un vase pour l'honneur, et d'une autre pour le déshonneur?
22 Men om nu Gud, när han ville visa sin vrede och uppenbara sin makt, likväl i stor långmodighet hade fördrag med "vredens kärl", som voro färdiga till fördärv, vad har du då att säga?
Et si Dieu, voulant montrer sa colère et faire connaître sa puissance, a supporté avec beaucoup de patience des vases de colère préparés pour la destruction,
23 Och om han gjorde detta för att tillika få uppenbara sin härlighets rikedom på "barmhärtighetens kärl", som han förut hade berett till härlighet?
et qu'il a voulu faire connaître les richesses de sa gloire sur des vases de miséricorde, qu'il a préparés d'avance pour la gloire -
24 Och till att vara sådana har han ock kallat oss, icke allenast dem som äro av judisk börd, utan jämväl dem som äro av hednisk.
nous, qu'il a aussi appelés, non seulement des Juifs, mais aussi des païens?
25 Så säger han ock hos Oseas: "Det folk som icke var mitt folk, det skall jag kalla 'mitt folk', och henne som jag icke älskade skall jag kalla 'min älskade'.
Comme il le dit aussi dans Osée, « Je les appellerai 'mon peuple', eux qui n'étaient pas mon peuple; et sa « bien-aimée », qui n'était pas bien-aimée. »
26 Och det skall ske att på den ort där det sades till dem: 'I ären icke mitt folk', där skola de kallas 'den levande Gudens barn'."
« Dans le lieu où il leur a été dit: « Vous n'êtes pas mon peuple ». ils seront appelés « enfants du Dieu vivant ». »
27 Men Esaias utropar om Israel: "Om än Israels barn vore till antalet såsom sanden i havet, så skall dock allenast en kvarleva bliva frälst.
Ésaïe crie à propos d'Israël, « Si le nombre des enfants d'Israël est comme le sable de la mer, c'est le reste qui sera sauvé;
28 Ty dom skall Herren hålla på jorden, en slutdom, som avgör saken med hast."
car il achèvera l'œuvre et la coupera dans la justice, parce que l'Éternel fera une courte œuvre sur la terre. »
29 Och det är såsom redan Esaias har sagt: "Om Herren Sebaot icke hade lämnat en avkomma kvar åt oss, då vore vi såsom Sodom, vi vore Gomorra lika."
Comme l'a déjà dit Ésaïe, « A moins que le Seigneur des Armées ne nous ait laissé une graine, nous serions devenus comme Sodome, et aurait été rendu comme Gomorrah. »
30 Vad skola vi då säga? Jo, att hedningarna, som icke foro efter rättfärdighet, hava vunnit rättfärdighet, nämligen den rättfärdighet som kommer av tro,
Que dirons-nous donc? Que les païens, qui ne cherchaient pas la justice, sont parvenus à la justice, à la justice de la foi;
31 under det att Israel, som for efter en rättfärdighetslag, icke har kommit till någon sådan lag.
mais qu'Israël, qui cherchait une loi de justice, n'est pas parvenu à la loi de justice.
32 Varför? Därför att de icke sökte den på trons väg, utan såsom något som skulle vinnas på gärningarnas väg. De stötte sig mot stötestenen,
Pourquoi? Parce qu'ils ne l'ont pas cherchée par la foi, mais pour ainsi dire par les œuvres de la loi. Ils ont trébuché sur la pierre d'achoppement,
33 såsom det är skrivet: "Se, jag lägger i Sion en stötesten och en klippa som skall bliva dem till fall; men den som tror på den skall icke komma på skam."
selon qu'il est écrit, « Voici que je pose en Sion une pierre d'achoppement et un rocher de scandale; et aucun de ceux qui croient en lui ne sera déçu. »