Romarbrevet 9
1 Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger icke -- därom bär mitt samvete mig vittnesbörd i den helige Ande --
I speak the truth in Christ, I lie not, my conscience bearing me witness in the Holy Ghost,
2 när jag säger att jag har stor bedrövelse och oavlåtligt kval i mitt hjärta.
that there is great sorrow to me and incessant grief to my heart.
3 Ja, jag skulle önska att jag själv vore förbannad och bortkastad från Kristus, om detta kunde gagna mina bröder, mina fränder efter köttet.
For I would pray, that I myself might be an offering from Christ; in behalf of my brethren, my kindred according to the flesh:
4 De äro ju israeliter, dem tillhöra barnaskapet och härligheten och förbunden och lagstiftningen och tempeltjänsten och löftena.
who are Israelites, of whom is the adoption of sons, and the glory, and the covenants, and the giving of the law, and the service, and the promises:
5 Dem tillhöra ock fäderna, och från dem är Kristus kommen efter köttet, han som är över allting, Gud, högtlovad i evighet, amen. (aiōn g165)
of whom are the fathers, and of whom is Christ according to the flesh. Who is over all, God blessed forever: amen. (aiōn g165)
6 Detta säger jag icke som om Guds löftesord skulle hava blivit om intet. Ty "Israel", det är icke detsamma som alla de som härstamma från Israel.
But not as that the word of God has been a failure. For these are not all Israel who are of Israel;
7 Ej heller äro de alla "barn", därför att de äro Abrahams säd. Nej, det heter: "Genom Isak är det som säd skall uppkallas efter dig."
neither are the children all the seed of Abraham; but in Isaac shall thy seed be called;
8 Detta vill säga: Icke de äro Guds barn, som äro barn efter köttet, men de som äro barn efter löftet, de räknas för säd.
that is the children of the flesh the same are not the children of God; but the children of the promise are counted for the seed.
9 Ty ett löftesord var det ordet: "Vid denna tid skall jag komma tillbaka, och då skall Sara hava en son."
For this is the word of the promise, About this time I will come, and there shall be a son to Sarah.
10 Än mer: så skedde ock, när Rebecka genom en och samme man, nämligen vår fader Isak, blev moder till sina barn.
Not only so; but Rebecca also having cohabitation of one, our father Isaac;
11 Ty förrän dessa voro födda, och innan de ännu hade gjort vare sig gott eller ont, blev det ordet henne sagt -- för att Guds utkorelse-rådslut skulle bliva beståndande, varvid det icke skulle bero på någons gärningar, utan på honom som kallar --
for the children not having been born, neither having done anything good or evil, in order that the purpose of God might stand according to election not of works, but of him that calleth,
12 det ordet: "Den äldre skall tjäna den yngre."
and it was said to her, The elder shall serve the younger:
13 Så är ock skrivet: "Jakob älskade jag, men Esau hatade jag."
as has been written, Jacob have I loved, but Esau have I hated.
14 Vad skola vi då säga? Kan väl orättfärdighet finnas hos Gud? Bort det!
Then what shall we say? Is there unrighteousness with God? It could not be so.
15 Han säger ju till Moses: "Jag skall vara barmhärtig mot den jag vill vara barmhärtig emot, och jag skall förbarma mig över den jag vill förbarma mig över."
For he says to Moses, I will have mercy on whom I do have mercy, and I will commiserate whom I do commiserate.
16 Alltså beror det icke på någon människas vilja eller strävan, utan på Guds barmhärtighet.
Then it is not of him that willeth, nor him that runneth, but of God who shows mercy.
17 Ty skriften säger till Farao: "Just därtill har jag låtit dig uppstå, att jag skall visa min makt på dig, och att mitt namn skall varda förkunnat på hela jorden."
For the scripture says to Pharaoh, For this very thing have I raised you up, that I may show forth my power in you, and that my name may be proclaimed in all the earth.
18 Alltså är han barmhärtig mot vem han vill, och vem han vill förhärdar han.
Then therefore he has mercy on whom he will, and whom he will he hardens.
19 Nu torde du säga till mig: "Vad har han då att förebrå oss? Kan väl någon stå emot hans vilja?"
Then thou wilt say to me, Why does he yet find fault? For who has resisted his will?
20 O människa, vem är då du, som vill träta med Gud? Icke skall verket säga till sin mästare: "Varför gjorde du mig så?"
O man, who art thou that repliest against God? Whether shall the thing formed say to him that formed it. Why did you make me thus?
21 Har icke krukmakaren den makten över leret, att han av samma lerklump kan göra ett kärl till hedersamt bruk, ett annat till mindre hedersamt?
Has not the potter the right of the clay, from the same lump to make one part a vessel unto honor, and another unto dishonor?
22 Men om nu Gud, när han ville visa sin vrede och uppenbara sin makt, likväl i stor långmodighet hade fördrag med "vredens kärl", som voro färdiga till fördärv, vad har du då att säga?
But if God, wishing to show forth his indignation and make his power known, endured with much longsuffering the vessels of indignation having been perfected unto destruction:
23 Och om han gjorde detta för att tillika få uppenbara sin härlighets rikedom på "barmhärtighetens kärl", som han förut hade berett till härlighet?
and in order that he might make known the riches of his glory on the vessels of mercy, which he before prepared unto glory?
24 Och till att vara sådana har han ock kallat oss, icke allenast dem som äro av judisk börd, utan jämväl dem som äro av hednisk.
whom he called, even us, not only of the Jews, but also of the Gentiles:
25 Så säger han ock hos Oseas: "Det folk som icke var mitt folk, det skall jag kalla 'mitt folk', och henne som jag icke älskade skall jag kalla 'min älskade'.
as he says in Hosea, I will call them my people, who are not my people; and her beloved, who is not beloved:
26 Och det skall ske att på den ort där det sades till dem: 'I ären icke mitt folk', där skola de kallas 'den levande Gudens barn'."
and it shall come to pass, in the place in which it was said to them, You are not my people, there they shall be called the sons of the living God:
27 Men Esaias utropar om Israel: "Om än Israels barn vore till antalet såsom sanden i havet, så skall dock allenast en kvarleva bliva frälst.
but Isaiah cries out in behalf of Israel, Though the number of sons of Israel may be as the sand of the sea, a remnant shall be saved.
28 Ty dom skall Herren hålla på jorden, en slutdom, som avgör saken med hast."
For perfecting the word and cutting it short, will the Lord do a complete work on the earth:
29 Och det är såsom redan Esaias har sagt: "Om Herren Sebaot icke hade lämnat en avkomma kvar åt oss, då vore vi såsom Sodom, vi vore Gomorra lika."
and as Isaiah has before spoken; Unless the Lord of Sabaoth left to us a seed, we would have become as Sodom, and would have been made like unto Gomorrah:
30 Vad skola vi då säga? Jo, att hedningarna, som icke foro efter rättfärdighet, hava vunnit rättfärdighet, nämligen den rättfärdighet som kommer av tro,
Then what shall we say? That the Gentiles, not pursuing righteousness, received righteousness, and the righteousness which is from faith:
31 under det att Israel, som for efter en rättfärdighetslag, icke har kommit till någon sådan lag.
but Israel, following after the law, did not attain unto the law of righteousness.
32 Varför? Därför att de icke sökte den på trons väg, utan såsom något som skulle vinnas på gärningarnas väg. De stötte sig mot stötestenen,
Why? Because they sought it not from faith, but as it were from works: they stumbled over the stone of stumbling,
33 såsom det är skrivet: "Se, jag lägger i Sion en stötesten och en klippa som skall bliva dem till fall; men den som tror på den skall icke komma på skam."
as has been written, Behold, I lay in Zion a stone of stumbling and a rock of offence: and he that believeth on him shall not be ashamed.
