Romarbrevet 4
1 Vad skola vi då säga om Abraham, vår stamfader efter köttet?
What then, it may be asked, are we to say about Abraham, the ancestor of our nation?
2 Om Abraham blev rättfärdig av gärningar, så har han ju något att berömma sig av. Dock icke inför Gud.
If he was pronounced righteous as the result of obedience, then he has something to boast of. Yes, but not before God.
3 Ty vad säger skriften? "Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet."
For what are the words of scripture? “Abraham had faith in God, and his faith was regarded by God as righteousness.”
4 Den som håller sig till gärningar, honom bliver lönen tillräknad icke på grund av nåd, utan på grund av förtjänst.
Now wages are regarded as due to the person who works, not as a favour, but as a debt;
5 Men den som icke håller sig till gärningar, utan tror på honom som gör den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet.
while, as for the person who does not rely on their obedience, but has faith in him who can pronounce the godless righteous, their faith is regarded by God as righteousness.
6 Så prisar ock David den människa salig, som Gud tillräknar rättfärdighet, utan gärningar:
In precisely the same way David speaks of the blessing pronounced on the person who is regarded by God as righteous apart from actions –
7 "Saliga äro de vilkas överträdelser äro förlåtna, och vilkas synder äro överskylda.
“Blessed are those whose wrongdoings have been forgiven and over whose sins a veil has been drawn!
8 Salig är den man som Herren icke tillräknar synd."
Blessed the man whom the Lord will never regard as sinful!”
9 Gäller nu detta ordet "salig" de omskurna allenast eller ock de oomskurna? Vi säga ju att "tron räknades Abraham till rättfärdighet".
Is this blessing, then, pronounced on the circumcised only or on the uncircumcised as well? We say that – “Abraham’s faith was regarded by God as righteousness.”
10 Huru blev den honom då tillräknad? Skedde det sedan han hade blivit omskuren, eller medan han ännu var oomskuren? Det skedde icke sedan han hade blivit omskuren, utan medan han ännu var oomskuren.
Under what circumstances, then, did this take place? After his circumcision or before it?
11 Och han undfick omskärelsens tecken såsom ett insegel på den rättfärdighet genom tron, som han hade, medan han ännu var oomskuren. Ty så skulle han bliva en fader för alla oomskurna som tro, och så skulle rättfärdighet tillräknas dem.
Not after, but before. And it was as a sign of this that he received the rite of circumcision – to show the righteousness due to the faith of an uncircumcised man – in order that he might be the father of all who have faith in God even when uncircumcised, so that they also may be regarded by God as righteous;
12 Han skulle ock bliva en fader för omskurna, nämligen för sådana som icke allenast äro omskurna, utan ock vandra i spåren av den tro som vår fader Abraham hade, medan han ännu var oomskuren.
as well as father of the circumcised – to those who are not only circumcised, but who also follow our father Abraham in that faith which he had while still uncircumcised.
13 Det var nämligen icke genom lag som Abraham och hans säd undfick det löftet att han skulle få världen till arvedel; det var genom rättfärdighet av tro.
For the promise that he should inherit the world did not come to Abraham or his descendants through Law, but through the righteousness due to faith.
14 Ty om de som låta det bero på lag skola få arvedelen, så är tron till intet nyttig, och löftet är gjort om intet.
If those who take their stand on Law are to inherit the world, then faith is robbed of its meaning and the promise comes to nothing!
15 Vad lagen kommer åstad är ju vredesdom; men där ingen lag finnes, där finnes icke heller någon överträdelse.
Law entails punishment; but, where no Law exists, no breach of it is possible.
16 Därför måste det bero på tro, för att det skulle vara av nåd, så att löftet kunde bliva beståndande för all hans säd, icke blott för dem som hörde till lagens folk, utan ock för dem som allenast hade Abrahams tro. Han är ju allas vår fader,
That is why everything is made to depend on faith: so that everything may be God’s gift, and in order that the fulfilment of the promise may be made certain for all Abraham’s descendants – not only for those who take their stand on the Law, but also for those who take their stand on the faith of Abraham. (He is the father of us all;
17 enligt detta skriftens ord: "Jag har bestämt dig till att bliva en fader till många folk"; han är detta inför den Gud som han trodde, inför honom som gör de döda levande och kallar på de ting som icke äro till, likasom voro de till.
as scripture says – “I have made you the father of many nations.”) And this they do in the sight of that God in whom Abraham had faith, and who gives life to the dead, and speaks of what does not yet exist as if it did.
18 Och där ingen förhoppning fanns, där hoppades han ändå och trodde; och han kunde så bliva "en fader till många folk", efter vad som var förutsagt: "Så skall din säd bliva."
With no ground for hope, Abraham, sustained by hope, put faith in God; in order that, in fulfilment of the words – “So many will your descendants be,” he might become “the father of many nations.”
19 Och han försvagades icke i sin tro, när han betänkte huru hans egen kropp var såsom död -- han var ju omkring hundra år gammal -- och huru jämväl Saras moderliv var såsom dött.
Though he was nearly a hundred years old, yet his faith did not fail him, even when he thought of his own body, then utterly worn out, and remembered that Sarah was past bearing children.
20 Han tvivlade icke på Guds löfte i otro, utan blev fastmer starkare i sin tro; ty han ärade Gud
He was not led by want of faith to doubt God’s promise.
21 och var fullt viss om att vad Gud hade lovat, det var han också mäktig att hålla.
On the contrary, his faith gave him strength; and he praised God, in the firm conviction that what God has promised he is also able to carry out.
22 Därför räknades det honom ock till rättfärdighet.
And therefore his faith “was regarded as righteousness.”
23 Men att det så tillräknades honom, det är skrivet icke såsom gällde det allenast honom,
Now these words – “it was regarded as righteousness” – were not written with reference to Abraham only;
24 utan det skulle gälla också oss; ty det skall tillräknas jämväl oss, oss som tro på honom som från de döda uppväckte Jesus, vår Herre,
but also with reference to us. Our faith, too, will be regarded by God in the same light, if we have faith in him who raised Jesus, our Lord, from the dead;
25 vilken utgavs för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.
for Jesus was given up to death to atone for our offences, and was raised to life that we might be pronounced righteous.
