Romarbrevet 4
1 Vad skola vi då säga om Abraham, vår stamfader efter köttet?
What do we then say that Abraham our father obtained by the flesh?
2 Om Abraham blev rättfärdig av gärningar, så har han ju något att berömma sig av. Dock icke inför Gud.
for if Abraham were justified by works, he might boast; but not before God.
3 Ty vad säger skriften? "Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet."
For what says the scripture? "And Abraham believed God, and it was counted to him for righteousness."
4 Den som håller sig till gärningar, honom bliver lönen tillräknad icke på grund av nåd, utan på grund av förtjänst.
Now, to him who works, the reward is not counted as a favor, but as a debt.
5 Men den som icke håller sig till gärningar, utan tror på honom som gör den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet.
But to him who does not work, but believes on him who justifies the ungodly, his faith is counted for righteousness.
6 Så prisar ock David den människa salig, som Gud tillräknar rättfärdighet, utan gärningar:
In like manner, also, David describes the blessedness of the man to whom God counts righteousness without works: saying,
7 "Saliga äro de vilkas överträdelser äro förlåtna, och vilkas synder äro överskylda.
"Blessed are they whose iniquities are forgiven, and whose sins are covered.
8 Salig är den man som Herren icke tillräknar synd."
Blessed is the man to whom the Lord will not count sin."
9 Gäller nu detta ordet "salig" de omskurna allenast eller ock de oomskurna? Vi säga ju att "tron räknades Abraham till rättfärdighet".
Does this blessedness come, then, on the circumcision only, or on the uncircumcision, also? for we affirm that faith was counted to Abraham for righteousness.
10 Huru blev den honom då tillräknad? Skedde det sedan han hade blivit omskuren, eller medan han ännu var oomskuren? Det skedde icke sedan han hade blivit omskuren, utan medan han ännu var oomskuren.
How, then, was it counted? when he was in circumcision, or in uncircumcision? Not in circumcision, but in uncircumcision.
11 Och han undfick omskärelsens tecken såsom ett insegel på den rättfärdighet genom tron, som han hade, medan han ännu var oomskuren. Ty så skulle han bliva en fader för alla oomskurna som tro, och så skulle rättfärdighet tillräknas dem.
And he received the mark of circumcision as a seal of the righteousness of the faith, which he had whilst uncircumcised; that he might be the father of all uncircumcised believers, that righteousness might be counted even to them.
12 Han skulle ock bliva en fader för omskurna, nämligen för sådana som icke allenast äro omskurna, utan ock vandra i spåren av den tro som vår fader Abraham hade, medan han ännu var oomskuren.
And a father to the circumcised, who are not only circumcised, but who also walk in the footsteps of the faith of our father Abraham, which he had whilst in uncircumcision.
13 Det var nämligen icke genom lag som Abraham och hans säd undfick det löftet att han skulle få världen till arvedel; det var genom rättfärdighet av tro.
For the promise to Abraham, that he should be the heir of a world, was not to him, nor to his seed, through law; but through a righteousness of faith.
14 Ty om de som låta det bero på lag skola få arvedelen, så är tron till intet nyttig, och löftet är gjort om intet.
For if they who are of law are heirs; faith is rendered vain, and the promise is made of no effect.
15 Vad lagen kommer åstad är ju vredesdom; men där ingen lag finnes, där finnes icke heller någon överträdelse.
Farther, the law works out wrath; but where law is not, there is no transgression.
16 Därför måste det bero på tro, för att det skulle vara av nåd, så att löftet kunde bliva beståndande för all hans säd, icke blott för dem som hörde till lagens folk, utan ock för dem som allenast hade Abrahams tro. Han är ju allas vår fader,
For this reason, it is through faith that it might be by favor, that the promise might be sure to all the seed: not to that only which is of the law; but to that also which is of the faith of Abraham, who is the father of us all:
17 enligt detta skriftens ord: "Jag har bestämt dig till att bliva en fader till många folk"; han är detta inför den Gud som han trodde, inför honom som gör de döda levande och kallar på de ting som icke äro till, likasom voro de till.
(as it is written, "Surely a father of many nations have I constituted you,") in the presence of him whom he believed, even of God, who makes alive the dead, and calls things which exist not, as though they existed.
18 Och där ingen förhoppning fanns, där hoppades han ändå och trodde; och han kunde så bliva "en fader till många folk", efter vad som var förutsagt: "Så skall din säd bliva."
He, contrary to hope, believed with hope, that he should be a father of many nations, according to what was spoken, "So shall your seed be."
19 Och han försvagades icke i sin tro, när han betänkte huru hans egen kropp var såsom död -- han var ju omkring hundra år gammal -- och huru jämväl Saras moderliv var såsom dött.
And not being weak in faith, he did not consider his own body now dead, being about a hundred years old; neither the deadness of Sarah's womb.
20 Han tvivlade icke på Guds löfte i otro, utan blev fastmer starkare i sin tro; ty han ärade Gud
Therefore, against the promise of God, through unbelief, he did not dispute; but was strong in faith, giving glory to God.
21 och var fullt viss om att vad Gud hade lovat, det var han också mäktig att hålla.
And was fully persuaded that what was promised, he was able to perform.
22 Därför räknades det honom ock till rättfärdighet.
Therefore, also, it was counted to him for righteousness.
23 Men att det så tillräknades honom, det är skrivet icke såsom gällde det allenast honom,
Now it was not written for his sake only, that it was so counted,
24 utan det skulle gälla också oss; ty det skall tillräknas jämväl oss, oss som tro på honom som från de döda uppväckte Jesus, vår Herre,
even to those who believe on him who raised up Jesus, our Lord, from the dead;
25 vilken utgavs för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.
who was delivered for our offenses, and was raised up again for our justification.
