< Romarbrevet 3 >

1 Vilket företräde hava då judarna, eller vad gagn hava de av omskärelsen?
پس برتری یهود چیست؟ و یا از ختنه چه فایده؟۱
2 Jo, ett stort företräde, på allt sätt; först och främst det, att de hava blivit betrodda med Guds löftesord.
بسیار از هر جهت؛ اول آنکه بدیشان کلام خدا امانت داده شده است.۲
3 Ty vad betyder det, om några av dem blevo trolösa? Kan då deras trolöshet göra Guds trofasthet om intet?
زیرا که چه بگوییم اگر بعضی ایمان نداشتند؟ آیابی ایمانی‌ایشان امانت خدا را باطل می‌سازد؟۳
4 Bort det! Må Gud stå såsom sannfärdig, om ock "var människa är en lögnare". Så är ju skrivet: "På det att du må finnas rättfärdig i dina ord och få rätt, när man sätter sig till doms över dig."
حاشا! بلکه خدا راستگو باشد و هر انسان دروغگو، چنانکه مکتوب است: «تا اینکه درسخنان خود مصدق شوی و در داوری خودغالب آیی.»۴
5 Men är det nu så, att vår orättfärdighet tjänar till att bevisa Guds rättfärdighet, vad skola vi då säga? Kan väl Gud, han som låter vredesdomen drabba, vara orättfärdig? (Jag talar såsom vore det fråga om en människa.)
لکن اگر ناراستی ما عدالت خدا را ثابت می‌کند، چه گوییم؟ آیا خدا ظالم است وقتی که غضب می‌نماید؟ بطور انسان سخن می‌گویم.۵
6 Bort det! Huru skulle Gud då kunna döma världen?
حاشا! در این صورت خدا چگونه عالم راداوری خواهد کرد؟۶
7 Och å andra sidan, om Guds sannfärdighet genom min lögnaktighet ännu mer har trätt i dagen, honom till ära, varför skall då jag likväl dömas såsom syndare?
زیرا اگر به دروغ من، راستی خدا برای جلال او افزون شود، پس چرا برمن نیز چون گناهکار حکم شود؟۷
8 Och varför skulle vi icke "göra vad ont är, för att gott måtte komma därav", såsom man, för att smäda oss, påstår att vi göra, och såsom några föregiva att vi lära? -- Sådana få med rätta sin dom.
و چرا نگوییم، چنانکه بعضی بر ما افترا می‌زنند و گمان می‌برندکه ما چنین می‌گوییم، بدی بکنیم تا نیکویی حاصل شود؟ که قصاص ایشان به انصاف است.۸
9 Huru är det alltså? Äro vi då något förmer än de andra? Ingalunda. Redan härförut har jag ju måst anklaga både judar och greker för att allasammans vara under synd.
پس چه گوییم؟ آیا برتری داریم؟ نه به هیچ وجه! زیرا پیش ادعا وارد آوردیم که یهود ویونانیان هر دو به گناه گرفتارند.۹
10 Så är ock skrivet: "Ingen rättfärdig finnes, icke en enda.
چنانکه مکتوب است که «کسی عادل نیست، یکی هم نی.۱۰
11 Ingen förståndig finnes, ingen finnes som söker Gud.
کسی فهیم نیست، کسی طالب خدا نیست.۱۱
12 Nej, alla hava de avvikit, allasammans hava de blivit odugliga, ingen finnes som gör vad gott är, det finnes ingen enda.
همه گمراه و جمیع باطل گردیده‌اند. نیکوکاری نیست یکی هم نی.۱۲
13 En öppen grav är deras strupe, sina tungor bruka de till svek. Huggormsgift är inom deras läppar.
گلوی ایشان گور گشاده است و به زبانهای خود فریب می‌دهند. زهر مار در زیر لب ایشان است،۱۳
14 Deras mun är full av förbannelse och bitterhet.
ودهان ایشان پر از لعنت و تلخی است.۱۴
15 Deras fötter äro snara, när det gäller att utgjuta blod.
پایهای ایشان برای خون ریختن شتابان است.۱۵
16 Förödelse och elände är på deras vägar,
هلاکت و پریشانی در طریقهای ایشان است،۱۶
17 och fridens väg känna de icke.
و طریق سلامتی را ندانسته‌اند.۱۷
18 Guds fruktan är icke för deras ögon."
خدا ترسی درچشمانشان نیست.»۱۸
19 Nu veta vi att allt vad lagen säger, det talar den till dem som hava lagen, för att var mun skall bliva tillstoppad och hela världen stå med skuld inför Gud;
الان آگاه هستیم که آنچه شریعت می‌گوید، به اهل شریعت خطاب می‌کند تا هر دهانی بسته شود و تمام عالم زیر قصاص خدا آیند.۱۹
20 ty av laggärningar bliver intet kött rättfärdigt inför honom. Vad som kommer genom lagen är kännedom om synden.
ازآنجا که به اعمال شریعت هیچ بشری در حضوراو عادل شمرده نخواهد شد، چونکه از شریعت دانستن گناه است.۲۰
21 Men nu har, utan lag, en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna vittna om,
لکن الحال بدون شریعت، عدالت خداظاهر شده است، چنانکه تورات و انبیا بر آن شهادت می‌دهند؛۲۱
22 en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus, för alla dem som tro. Ty här är ingen åtskillnad.
یعنی عدالت خدا که بوسیله ایمان به عیسی مسیح است، به همه و کل آنانی که ایمان آورند. زیرا که هیچ تفاوتی نیست،۲۲
23 Alla hava ju syndat och äro i saknad av härligheten från Gud;
زیراهمه گناه کرده‌اند واز جلال خدا قاصر می‌باشند،۲۳
24 och de bliva rättfärdiggjorda utan förskyllan, av hans nåd, genom förlossningen i Kristus Jesus,
و به فیض او مجان عادل شمرده می‌شوند به وساطت آن فدیه‌ای که در عیسی مسیح است.۲۴
25 honom som Gud har ställt fram såsom ett försoningsmedel genom tro, i hans blod. Så ville Gud -- då han i sin skonsamhet hade haft fördrag med de synder som förut hade blivit begångna -- nu visa att han dock var rättfärdig.
که خدا او را از قبل معین کرد تا کفاره باشد به واسطه ایمان به وسیله خون او تا آنکه عدالت خود را ظاهر سازد، به‌سبب فرو گذاشتن خطایای سابق در حین تحمل خدا،۲۵
26 Ja, så ville han i den tid som nu är lämna beviset för att han är rättfärdig. Härigenom skulle han både själv befinnas vara rättfärdig och göra den rättfärdig, som låter det bero på tro på Jesus.
برای اظهار عدالت خود در زمان حاضر، تا او عادل شود و عادل شمارد هرکسی را که به عیسی ایمان آورد.۲۶
27 Huru bliver det då med vår berömmelse? Den är utestängd. Genom vilken lag? Månne genom en gärningarnas lag? Nej, genom en trons lag.
پس جای فخر کجا است؟ برداشته شده است! به کدام شریعت؟ آیا به شریعت اعمال؟ نی بلکه به شریعت ایمان.۲۷
28 Vi hålla nämligen före att människan bliver rättfärdig genom tro, utan laggärningar.
زیرا یقین می‌دانیم که انسان بدون اعمال شریعت، محض ایمان عادل شمرده می‌شود.۲۸
29 Eller är Gud allenast judarnas Gud? Är han icke ock hedningarnas? Jo, förvisso också hedningarnas,
آیا او خدای یهود است فقط؟ مگر خدای امت‌ها هم نیست؟ البته خدای امت‌ها نیز است.۲۹
30 så visst som Gud är en, han som skall göra de omskurna rättfärdiga av tro, så ock de oomskurna genom tron.
زیرا واحد است خدایی که اهل ختنه را از ایمان، و نامختونان را به ایمان عادل خواهد شمرد.۳۰
31 Göra vi då vad lag är om intet genom tron? Bort det! Vi göra tvärtom lag gällande.
پس آیا شریعت را به ایمان باطل می‌سازیم؟ حاشا! بلکه شریعت رااستوار می‌داریم.۳۱

< Romarbrevet 3 >