< Romarbrevet 14 >

1 Om någon är svag i tron, så upptagen honom dock vänligt, utan att döma över andras betänkligheter.
Hanchu taksônna tienga râtloi mingei chu anthena an mindona hah dem loiin môdôm ngei roh.
2 Den ene har tro till att äta vad som helst, under det att den som är svag allenast äter vad som växer på jorden.
Mi senkhatin an taksônna han jâttin sâk thei rangin a phal zoia, aniatachu taksônna râtloi mi han chu ansûl vai a sâk ngâia.
3 Den som äter må icke förakta den som icke äter. Ej heller må den som icke äter döma den som äter; ty Gud har upptagit honom,
Jâttin sâk thei mi han a sâk loi mi hah dem no rese, a sâk loipu khom han a sâkpu hah jêk no rese, Pathien'n ama hah a khôk kêng ani zoi.
4 och vem är du som dömer en annans tjänare? Om han står eller faller, det kommer allenast hans egen herre vid; men han skall väl bliva stående, ty Herren är mäktig att hålla honom stående.
Midang tîrlâm jêkpu hah tumo ni ni? Ânding indetin mo, ânletin mo, a mindon rang chu a pu ani. Inding det ngêt atih, Pumapa a minding mindet thei sikin.
5 Den ene gör skillnad mellan dag och dag, den andre håller alla dagar för lika; var och en vare fullt viss i sitt sinne.
Hanchu, mi senkhatin nikhuo khat hah nikhuo dang nêkin a mindon minlut uol ngâia, mi dangin chu nikhuo murdi an angnatin a be ngâi. Mitinin ama mindon lam diktak nei chit rese.
6 Om någon särskilt aktar på någon dag, så gör han detta för Herren, och om någon äter, så gör han detta för Herren; han tackar ju Gud. Så ock, om någon avhåller sig från att äta, gör han detta för Herren, och han tackar Gud.
Nikhuo khata aser-uolpu han Pumapa chôiminsângna rangin a ser ani, jâttin sâkpu han Pathien kôm râisânchong a ril baka a sâk ani sikin Pumapa a chôiminsâng ani. A sâk loipu khom hah Pathien kôma râisânchong a ril sa nôk sikin Pumapa chôiminsângna rangin a ngêi ani.
7 Ty ingen av oss lever för sig själv, och ingen dör för sig själv.
Tute eini ta ranga vaia ring nimak mea, tute eini ta ranga vaia thi khom nimak me.
8 Leva vi, så leva vi för Herren; dö vi, så dö vi för Herren. Evad vi leva eller dö, höra vi alltså Herren till.
Ei ringin chu Pumapa ta ranga ei ring ania, ei thi khomin Pumapa ta ranga ei thi ani. Masikin ei ring khomin ei thi khomin Pumapa ta ei ni.
9 Ty därför har Kristus dött och åter blivit levande, att han skall vara herre över både döda och levande.
Masikin, mi ring le mi thi Pumapa ani theina ranga Khrista hah a thia, a ring nôk zoi ani.
10 Men du, varför dömer du din broder? Och du åter, varför föraktar du din broder? Vi skola ju alla en gång stå inför Guds domstol.
Hanchu, nangma ansûl riempet sâkpun irang mo midangei ne jêk? Nônchu, nangma jâttin sâkpu irang mo iempu dangngei ne dema? Pathien roijêkna makunga ei rêngin ei lân ding pak rang kêng.
11 Ty det är skrivet: "Så sant jag lever, säger Herren, för mig skola alla knän böja sig, och alla tungor skola prisa Gud."
Pathien lekhabu'n: “Adiktakin Keima hi Pathien ring ki ni, Pumapa han a ti, mi murdi ka makunga an minkhûk lân bil pak an ta, Male mitinin keima Pathien ki ni la Phuong an tih,” a tia, ânziek anga han.
12 Alltså skall var och en av oss inför Gud göra räkenskap för sig själv.
Ma anghan, ei rêngin Pathien makunga ei thurchi ei la misîr pak rang ani.
13 Låtom oss därför icke mer döma varandra. Dömen hellre så, att ingen må för sin broder lägga en stötesten eller något som bliver honom till fall.
Masika han inkhat le inkhat injêk inlôm khâi no roi. Manêkin na lâibung nunsie mo, inbana mo a tho tet loina rangin no bôk rang ani.
14 Jag vet väl och är i Herren Jesus viss om att intet i sig självt är orent; allenast om någon håller något för orent, så är det för honom orent.
Athei mamangin chu ânthiengloi neinun ite ommak ti Pumapa Jisua leh kin inzomna hin ki riet minthâr ani. Nikhomsenla, neinun senkhat chu ânthiengloi iempu rangin chu ânthiengloi ani.
15 Om nu genom din mat bekymmer vållas din broder, så vandrar du icke mer i kärleken. Bliv icke genom din mat till fördärv för den som Kristus har lidit döden för.
Na sâk sâk sikin na lâibung mo na sarnu mo, mulungrîl ahoi nônchu lungkhamna lampui nu jûi khâi loi ani. A thi sika Khrista a thi pe hah na sâk sâk sikin minsiet no roh.
16 Låten alltså icke det goda som I haven fått bliva utsatt för smädelse.
Masikin ninta ranga asa anga nin mindon hah ril min sietin om no rese.
17 Ty Guds rike består icke i mat och dryck, utan i rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande.
Asikchu Pathien Rêngram chu sâk le nêk roi nimaka, Ratha Inthieng jâra diknangei, inngêina le râisânna ngei kêng ani.
18 Den som häri tjänar Kristus, han är välbehaglig för Gud och håller provet inför människor.
Tukhom ma anga Khrista sin tho chu Pathien râiaminsâna male midangngei pomna khom a chang ngâi ani.
19 Vi vilja alltså fara efter det som länder till frid och till inbördes uppbyggelse.
Masikin, inkhat le inkhat inngêina rang le min râtna rang ngei hah ei rujûl tit ngêt rang ani.
20 Bryt icke för mats skull ned Guds verk. Väl är allting rent, men om ätandet för någon är en stötesten, så bliver det för den människan till ondo;
Na sâk sikin Pathien sintho siet no roh. Sâk murdi sâk thei ania, hannirese midang nunsie minchâina ranga sâk chu sa mak.
21 du gör väl i att avhålla dig från att äta kött och dricka vin och från annat som för din broder bliver en stötesten.
Na lâibungngei le na sarnungei inbana rang anînchu me ngei, ju ngei le neinun dadang ngei a ngêi hih asa uol.
22 Den tro du har må du hava för dig själv inför Gud. Salig är den som icke måste döma sig själv, när det gäller något som han har prövat vara rätt.
Ni iemna hah iem chien roh, Pathien le nin kongkâra ama iemna lama theiloi intum loi chu satvur an ni.
23 Men om någon hyser betänkligheter och likväl äter, då är han dömd, eftersom det icke sker av tro. Ty allt som icke sker av tro, det är synd.
Hannirese tukhomin mulungokcha pumin a sâkin chu a taksôn lam niloi a tho ani sikin Pathien'n theiloi a mintum ani. Male i-ih neinun khom taksônna chunga ânngam loi hih chu nunsie ani.

< Romarbrevet 14 >