Romarbrevet 12

1 Så förmanar jag nu eder, mina bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära edra kroppar till ett levande, heligt och Gud välbehagligt offer -- eder andliga tempeltjänst.

So ermahne ich euch nun, Brüder, bei der Barmherzigkeit Gottes: eure Leiber darzubringen zu einem lebendigen, heiligen, Gott wohlgefälligen Opfer, als zu eurem vernünftigen Gottesdienst.

2 Och skicken eder icke efter denna tidsålders väsende, utan förvandlen eder genom edert sinnes förnyelse, så att I kunnen pröva vad som är Guds vilja, vad som är gott och välbehagligt och fullkomligt. (aiōn g165)

Und gestaltet euer Leben nicht gleich dieser Welt, sondern verwandelt euch durch Erneuerung eures Denkens, um zu erlangen das Gefühl dafür, was Gottes Wille ist: Das Gute, Wohlgefällige und Vollkommene. (aiōn g165)

3 Ty i kraft av den nåd som har blivit mig given, tillsäger jag var och en av eder att icke hava högre tankar om sig än tillbörligt är, utan tänka blygsamt, i överensstämmelse med det mått av tro som Gud har tilldelat var och en.

So weise ich denn durch die Gnade, die mir verliehen ist, jeden von euch an, den Sinn nicht hochzutragen über Gebühr, sondern in seinem Sinn zu pflegen Besonnenheit, im Maße des Glaubens, wie es Gott einem jeden verliehen hat.

4 Ty såsom vi i en och samma kropp hava många lemmar, men alla lemmarna icke hava samma förrättning,

Denn wie wir an einem Leibe viele Glieder haben, die Glieder alle aber ihre besondere Verrichtung,

5 så utgöra ock vi, fastän många, en enda kropp i Kristus, men var för sig äro vi lemmar, varandra till tjänst.

so bilden wir zusammen einen Leib in Christus, als einzelne aber stehen wir zu einander wie Glieder;

6 Och vi hava olika gåvor, alltefter den nåd som har blivit oss given. Har någon profetians gåva, så bruke han den efter måttet av sin tro;

ausgestattet aber mit verschiedenen Gaben, je nach der Gnade die uns verliehen ist.

7 har någon fått en tjänst, så akte han på tjänsten; är någon satt till lärare, så akte han på sitt lärarkall;

Sei es Weissagung: nach Maßgabe des Glaubens; Verwaltung: im Berufe der Verwaltung; wer lehrt: in dem der Lehre;

8 är någon satt till att förmana, så akte han på sin plikt att förmana. Den som delar ut gåvor, han göre det med gott hjärta; den som är satt till föreståndare, han vare det med nit; den som övar barmhärtighet, han göre det med glädje.

wer ermahnt: in dem der Ermahnung; wer mitteilt: in Einfalt; der Vorsteher: in Eifer; wer Barmherzigkeit übt: mit Lust.

9 Eder kärlek vare utan skrymtan; avskyn det onda, hållen fast vid det goda.

Die Liebe ohne Rückhalt! Das Böse verabscheuen, dem Guten anhängen!

10 Älsken varandra av hjärtat i broderlig kärlek; söken överträffa varandra i inbördes hedersbevisning.

In der Bruderliebe sich zusammenschließen, in der Ehrerbietung einander vorangehen!

11 Varen icke tröga, där det gäller nit; varen brinnande i anden, tjänen Herren.

Im Eifer unverdrossen, im Geist feurig! Dem Herrn dienen,

12 Varen glada i hoppet, tåliga i bedrövelsen, uthålliga i bönen.

der Hoffnung sich freuen, der Trübsal Stand halten, im Gebet beharren!

13 Tagen del i de heligas behov. Varen angelägna om att bevisa gästvänlighet.

Den Heiligen nach Bedürfnis mitteilen, Gastfreundschaft pflegen!

14 Välsignen dem som förfölja eder; välsignen, och förbannen icke.

Segnet, die euch verfolgen; segnet, und fluchet nicht.

15 Glädjens med dem som äro glada, gråten med dem som gråta.

Sich freuen mit den Fröhlichen, weinen mit Weinenden!

16 Varen ens till sinnes med varandra. Haven icke edert sinne vänt till vad högt är, utan hållen eder till det som är ringa. Hållen icke eder själva för kloka.

Einer dem andern in seinen Gedanken sich gleichstellen, nicht nach hohen Dingen trachten, sich heruntergeben zur Niedrigkeit! Haltet euch nicht selbst für klug!

17 Vedergällen ingen med ont för ont. Vinnläggen eder om vad gott är inför var man.

Niemand Böses mit Bösem vergelten, immer auf das denken, was edel ist, allen Menschen gegenüber!

18 Hållen frid med alla människor, om möjligt är, och så mycket som på eder beror.

Wo möglich, so viel an Euch ist, Friede halten mit allen Menschen,

19 Hämnens icke eder själva, mina älskade, utan lämnen rum för vredesdomen; ty det är skrivet: "Min är hämnden, jag skall vedergälla det, säger Herren."

nicht euch selbst Recht schaffen, Geliebte! Vielmehr lasset Raum dem Zorngericht; denn es steht geschrieben: Mein ist die Rache, ich will vergelten, spricht der Herr.

20 Fastmer, "om din ovän är hungrig, så giv honom att äta, om han är törstig, så giv honom att dricka; ty om du så gör, samlar du glödande kol på hans huvud."

Vielmehr wenn deinen Feind hungert, so speise ihn; dürstet denselben, so tränke ihn; thust du das, so wirst du Feuerkohlen auf sein Haupt sammeln.

21 Låt dig icke övervinnas av det onda, utan övervinn det onda med det goda.

Laß dich nicht das Böse überwinden, sondern überwinde das Böse mit Gutem.