Romarbrevet 11
1 Så frågar jag nu: Har då Gud förskjutit sitt folk? Bort det! Jag är ju själv en israelit, av Abrahams säd och av Benjamins stam.
ਈਸ਼੍ਵਰੇਣ ਸ੍ਵੀਕੀਯਲੋਕਾ ਅਪਸਾਰਿਤਾ ਅਹੰ ਕਿਮ੍ ਈਦ੍ਰੁʼਸ਼ੰ ਵਾਕ੍ਯੰ ਬ੍ਰਵੀਮਿ? ਤੰਨ ਭਵਤੁ ਯਤੋ(ਅ)ਹਮਪਿ ਬਿਨ੍ਯਾਮੀਨਗੋਤ੍ਰੀਯ ਇਬ੍ਰਾਹੀਮਵੰਸ਼ੀਯ ਇਸ੍ਰਾਯੇਲੀਯਲੋਕੋ(ਅ)ਸ੍ਮਿ|
2 Gud har icke förskjutit sitt folk, som redan förut hade blivit känt av honom. Eller veten I icke vad skriften säger, där den talar om Elias, huru denne inför Gud träder upp mot Israel med dessa ord:
ਈਸ਼੍ਵਰੇਣ ਪੂਰ੍ੱਵੰ ਯੇ ਪ੍ਰਦ੍ਰੁʼਸ਼਼੍ਟਾਸ੍ਤੇ ਸ੍ਵਕੀਯਲੋਕਾ ਅਪਸਾਰਿਤਾ ਇਤਿ ਨਹਿ| ਅਪਰਮ੍ ਏਲਿਯੋਪਾਖ੍ਯਾਨੇ ਸ਼ਾਸ੍ਤ੍ਰੇ ਯੱਲਿਖਿਤਮ੍ ਆਸ੍ਤੇ ਤਦ੍ ਯੂਯੰ ਕਿੰ ਨ ਜਾਨੀਥ?
3 "Herre, de hava dräpt dina profeter och rivit ned dina altaren; jag allena är kvar, och de stå efter mitt liv"?
ਹੇ ਪਰਮੇਸ਼੍ਵਰ ਲੋਕਾਸ੍ਤ੍ਵਦੀਯਾਃ ਸਰ੍ੱਵਾ ਯਜ੍ਞਵੇਦੀਰਭਞ੍ਜਨ੍ ਤਥਾ ਤਵ ਭਵਿਸ਼਼੍ਯਦ੍ਵਾਦਿਨਃ ਸਰ੍ੱਵਾਨ੍ ਅਘ੍ਨਨ੍ ਕੇਵਲ ਏਕੋ(ਅ)ਹਮ੍ ਅਵਸ਼ਿਸ਼਼੍ਟ ਆਸੇ ਤੇ ਮਮਾਪਿ ਪ੍ਰਾਣਾਨ੍ ਨਾਸ਼ਯਿਤੁੰ ਚੇਸ਼਼੍ਟਨਤੇ, ਏਤਾਂ ਕਥਾਮ੍ ਇਸ੍ਰਾਯੇਲੀਯਲੋਕਾਨਾਂ ਵਿਰੁੱਧਮ੍ ਏਲਿਯ ਈਸ਼੍ਵਰਾਯ ਨਿਵੇਦਯਾਮਾਸ|
4 Och vad får han då för svar av Gud? "Jag har låtit bliva kvar åt mig sju tusen män, som icke hava böjt knä för Baal."
ਤਤਸ੍ਤੰ ਪ੍ਰਤੀਸ਼੍ਵਰਸ੍ਯੋੱਤਰੰ ਕਿੰ ਜਾਤੰ? ਬਾਲ੍ਨਾਮ੍ਨੋ ਦੇਵਸ੍ਯ ਸਾਕ੍ਸ਼਼ਾਤ੍ ਯੈ ਰ੍ਜਾਨੂਨਿ ਨ ਪਾਤਿਤਾਨਿ ਤਾਦ੍ਰੁʼਸ਼ਾਃ ਸਪ੍ਤ ਸਹਸ੍ਰਾਣਿ ਲੋਕਾ ਅਵਸ਼ੇਸ਼਼ਿਤਾ ਮਯਾ|
5 Likaså finnes ock, i den tid som nu är, en kvarleva, i kraft av en utkorelse som har skett av nåd.
ਤਦ੍ਵਦ੍ ਏਤਸ੍ਮਿਨ੍ ਵਰ੍ੱਤਮਾਨਕਾਲੇ(ਅ)ਪਿ ਅਨੁਗ੍ਰਹੇਣਾਭਿਰੁਚਿਤਾਸ੍ਤੇਸ਼਼ਾਮ੍ ਅਵਸ਼ਿਸ਼਼੍ਟਾਃ ਕਤਿਪਯਾ ਲੋਕਾਃ ਸਨ੍ਤਿ|
6 Men har den skett av nåd, så har den icke skett på grund av gärningar; annars vore nåd icke mer nåd.
ਅਤਏਵ ਤਦ੍ ਯਦ੍ਯਨੁਗ੍ਰਹੇਣ ਭਵਤਿ ਤਰ੍ਹਿ ਕ੍ਰਿਯਯਾ ਨ ਭਵਤਿ ਨੋ ਚੇਦ੍ ਅਨੁਗ੍ਰਹੋ(ਅ)ਨਨੁਗ੍ਰਹ ਏਵ, ਯਦਿ ਵਾ ਕ੍ਰਿਯਯਾ ਭਵਤਿ ਤਰ੍ਹ੍ਯਨੁਗ੍ਰਹੇਣ ਨ ਭਵਤਿ ਨੋ ਚੇਤ੍ ਕ੍ਰਿਯਾ ਕ੍ਰਿਯੈਵ ਨ ਭਵਤਿ|
7 Huru är det alltså? Vad Israel står efter, det har det icke fått; allenast de utvalda hava fått det, medan de andra hava blivit förstockade.
ਤਰ੍ਹਿ ਕਿੰ? ਇਸ੍ਰਾਯੇਲੀਯਲੋਕਾ ਯਦ੍ ਅਮ੍ਰੁʼਗਯਨ੍ਤ ਤੰਨ ਪ੍ਰਾਪੁਃ| ਕਿਨ੍ਤ੍ਵਭਿਰੁਚਿਤਲੋਕਾਸ੍ਤਤ੍ ਪ੍ਰਾਪੁਸ੍ਤਦਨ੍ਯੇ ਸਰ੍ੱਵ ਅਨ੍ਧੀਭੂਤਾਃ|
8 Så är ju skrivet: "Gud har givit dem en sömnaktighetens ande, ögon som de icke kunna se med och öron som de icke kunna höra med; så är det ännu i dag."
ਯਥਾ ਲਿਖਿਤਮ੍ ਆਸ੍ਤੇ, ਘੋਰਨਿਦ੍ਰਾਲੁਤਾਭਾਵੰ ਦ੍ਰੁʼਸ਼਼੍ਟਿਹੀਨੇ ਚ ਲੋਚਨੇ| ਕਰ੍ਣੌ ਸ਼੍ਰੁਤਿਵਿਹੀਨੌ ਚ ਪ੍ਰਦਦੌ ਤੇਭ੍ਯ ਈਸ਼੍ਵਰਃ||
9 Och David säger: "Må deras bord bliva dem till en snara, så att de bliva fångade; må det bliva dem till ett giller, så att de få sin vedergällning.
ਏਤੇਸ੍ਮਿਨ੍ ਦਾਯੂਦਪਿ ਲਿਖਿਤਵਾਨ੍ ਯਥਾ, ਅਤੋ ਭੁਕ੍ਤ੍ਯਾਸਨੰ ਤੇਸ਼਼ਾਮ੍ ਉਨ੍ਮਾਥਵਦ੍ ਭਵਿਸ਼਼੍ਯਤਿ| ਵਾ ਵੰਸ਼ਯਨ੍ਤ੍ਰਵਦ੍ ਬਾਧਾ ਦਣ੍ਡਵਦ੍ ਵਾ ਭਵਿਸ਼਼੍ਯਤਿ||
10 Må deras ögon förmörkas, så att de icke se; böj deras rygg alltid."
ਭਵਿਸ਼਼੍ਯਨ੍ਤਿ ਤਥਾਨ੍ਧਾਸ੍ਤੇ ਨੇਤ੍ਰੈਃ ਪਸ਼੍ਯਨ੍ਤਿ ਨੋ ਯਥਾ| ਵੇਪਥੁਃ ਕਟਿਦੇਸ਼ਸ੍ਯ ਤੇਸ਼਼ਾਂ ਨਿਤ੍ਯੰ ਭਵਿਸ਼਼੍ਯਤਿ||
11 Så frågar jag nu: Var det då för att de skulle komma på fall som de stapplade? Bort det! Men genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att de själva skola "uppväckas till avund".
ਪਤਨਾਰ੍ਥੰ ਤੇ ਸ੍ਖਲਿਤਵਨ੍ਤ ਇਤਿ ਵਾਚੰ ਕਿਮਹੰ ਵਦਾਮਿ? ਤੰਨ ਭਵਤੁ ਕਿਨ੍ਤੁ ਤਾਨ੍ ਉਦ੍ਯੋਗਿਨਃ ਕਰ੍ੱਤੁੰ ਤੇਸ਼਼ਾਂ ਪਤਨਾਦ੍ ਇਤਰਦੇਸ਼ੀਯਲੋਕੈਃ ਪਰਿਤ੍ਰਾਣੰ ਪ੍ਰਾਪ੍ਤੰ|
12 Och har nu redan deras fall varit till rikedom för världen, och har deras fåtalighet varit till rikedom för hedningarna, huru mycket mer skall icke deras fulltalighet så bliva!
ਤੇਸ਼਼ਾਂ ਪਤਨੰ ਯਦਿ ਜਗਤੋ ਲੋਕਾਨਾਂ ਲਾਭਜਨਕਮ੍ ਅਭਵਤ੍ ਤੇਸ਼਼ਾਂ ਹ੍ਰਾਸੋ(ਅ)ਪਿ ਯਦਿ ਭਿੰਨਦੇਸ਼ਿਨਾਂ ਲਾਭਜਨਕੋ(ਅ)ਭਵਤ੍ ਤਰ੍ਹਿ ਤੇਸ਼਼ਾਂ ਵ੍ਰੁʼੱਧਿਃ ਕਤਿ ਲਾਭਜਨਿਕਾ ਭਵਿਸ਼਼੍ਯਤਿ?
13 Men till eder, I som ären av hednisk börd, säger jag: Eftersom jag nu är en hedningarnas apostel, håller jag mitt ämbete högt --
ਅਤੋ ਹੇ ਅਨ੍ਯਦੇਸ਼ਿਨੋ ਯੁਸ਼਼੍ਮਾਨ੍ ਸਮ੍ਬੋਧ੍ਯ ਕਥਯਾਮਿ ਨਿਜਾਨਾਂ ਜ੍ਞਾਤਿਬਨ੍ਧੂਨਾਂ ਮਨਃਸੂਦ੍ਯੋਗੰ ਜਨਯਨ੍ ਤੇਸ਼਼ਾਂ ਮਧ੍ਯੇ ਕਿਯਤਾਂ ਲੋਕਾਨਾਂ ਯਥਾ ਪਰਿਤ੍ਰਾਣੰ ਸਾਧਯਾਮਿ
14 om jag till äventyrs så skulle kunna "uppväcka avund" hos dem som äro mitt kött och blod och frälsa några bland dem.
ਤੰਨਿਮਿੱਤਮ੍ ਅਨ੍ਯਦੇਸ਼ਿਨਾਂ ਨਿਕਟੇ ਪ੍ਰੇਰਿਤਃ ਸਨ੍ ਅਹੰ ਸ੍ਵਪਦਸ੍ਯ ਮਹਿਮਾਨੰ ਪ੍ਰਕਾਸ਼ਯਾਮਿ|
15 Ty om redan deras förkastelse hade med sig världens försoning, vad skall då deras upptagande hava med sig, om icke liv från de döda?
ਤੇਸ਼਼ਾਂ ਨਿਗ੍ਰਹੇਣ ਯਦੀਸ਼੍ਵਰੇਣ ਸਹ ਜਗਤੋ ਜਨਾਨਾਂ ਮੇਲਨੰ ਜਾਤੰ ਤਰ੍ਹਿ ਤੇਸ਼਼ਾਮ੍ ਅਨੁਗ੍ਰੁʼਹੀਤਤ੍ਵੰ ਮ੍ਰੁʼਤਦੇਹੇ ਯਥਾ ਜੀਵਨਲਾਭਸ੍ਤਦ੍ਵਤ੍ ਕਿੰ ਨ ਭਵਿਸ਼਼੍ਯਤਿ?
16 Om förstlingsbrödet är heligt, så är ock hela degen helig; och om roten är helig, så äro ock grenarna heliga.
ਅਪਰੰ ਪ੍ਰਥਮਜਾਤੰ ਫਲੰ ਯਦਿ ਪਵਿਤ੍ਰੰ ਭਵਤਿ ਤਰ੍ਹਿ ਸਰ੍ੱਵਮੇਵ ਫਲੰ ਪਵਿਤ੍ਰੰ ਭਵਿਸ਼਼੍ਯਤਿ; ਤਥਾ ਮੂਲੰ ਯਦਿ ਪਵਿਤ੍ਰੰ ਭਵਤਿ ਤਰ੍ਹਿ ਸ਼ਾਖਾ ਅਪਿ ਤਥੈਵ ਭਵਿਸ਼਼੍ਯਨ੍ਤਿ|
17 Men om nu några av grenarna hava brutits bort, och du, som är av ett vilt olivträd, har blivit inympad bland grenarna och med dem har fått delaktighet i det äkta olivträdets saftrika rot,
ਕਿਯਤੀਨਾਂ ਸ਼ਾਖਾਨਾਂ ਛੇਦਨੇ ਕ੍ਰੁʼਤੇ ਤ੍ਵੰ ਵਨ੍ਯਜਿਤਵ੍ਰੁʼਕ੍ਸ਼਼ਸ੍ਯ ਸ਼ਾਖਾ ਭੂਤ੍ਵਾ ਯਦਿ ਤੱਛਾਖਾਨਾਂ ਸ੍ਥਾਨੇ ਰੋਪਿਤਾ ਸਤਿ ਜਿਤਵ੍ਰੁʼਕ੍ਸ਼਼ੀਯਮੂਲਸ੍ਯ ਰਸੰ ਭੁੰਕ੍ਸ਼਼ੇ,
18 så må du icke därför förhäva dig över grenarna. Nej, om du skulle vilja förhäva dig, så besinna att det icke är du som bär roten, utan att roten bär dig.
ਤਰ੍ਹਿ ਤਾਸਾਂ ਭਿੰਨਸ਼ਾਖਾਨਾਂ ਵਿਰੁੱਧੰ ਮਾਂ ਗਰ੍ੱਵੀਃ; ਯਦਿ ਗਰ੍ੱਵਸਿ ਤਰ੍ਹਿ ਤ੍ਵੰ ਮੂਲੰ ਯੰਨ ਧਾਰਯਸਿ ਕਿਨ੍ਤੁ ਮੂਲੰ ਤ੍ਵਾਂ ਧਾਰਯਤੀਤਿ ਸੰਸ੍ਮਰ|
19 Nu säger du kanhända: "Det var för att jag skulle bliva inympad som en del grenar brötos bort."
ਅਪਰਞ੍ਚ ਯਦਿ ਵਦਸਿ ਮਾਂ ਰੋਪਯਿਤੁੰ ਤਾਃ ਸ਼ਾਖਾ ਵਿਭੰਨਾ ਅਭਵਨ੍;
20 Visserligen. För sin otros skull blevo de bortbrutna, och du får vara kvar genom din tro. Hav då inga högmodiga tankar, utan lev i fruktan.
ਭਦ੍ਰਮ੍, ਅਪ੍ਰਤ੍ਯਯਕਾਰਣਾਤ੍ ਤੇ ਵਿਭਿੰਨਾ ਜਾਤਾਸ੍ਤਥਾ ਵਿਸ਼੍ਵਾਸਕਾਰਣਾਤ੍ ਤ੍ਵੰ ਰੋਪਿਤੋ ਜਾਤਸ੍ਤਸ੍ਮਾਦ੍ ਅਹਙ੍ਕਾਰਮ੍ ਅਕ੍ਰੁʼਤ੍ਵਾ ਸਸਾਧ੍ਵਸੋ ਭਵ|
21 Ty har Gud icke skonat de naturliga grenarna, så skall han icke heller skona dig.
ਯਤ ਈਸ਼੍ਵਰੋ ਯਦਿ ਸ੍ਵਾਭਾਵਿਕੀਃ ਸ਼ਾਖਾ ਨ ਰਕ੍ਸ਼਼ਤਿ ਤਰ੍ਹਿ ਸਾਵਧਾਨੋ ਭਵ ਚੇਤ੍ ਤ੍ਵਾਮਪਿ ਨ ਸ੍ਥਾਪਯਤਿ|
22 Se alltså här Guds godhet och stränghet: Guds stränghet mot dem som föllo och hans godhet mot dig, om du nämligen håller dig fast vid hans godhet; annars bliver också du borthuggen.
ਇਤ੍ਯਤ੍ਰੇਸ਼੍ਵਰਸ੍ਯ ਯਾਦ੍ਰੁʼਸ਼ੀ ਕ੍ਰੁʼਪਾ ਤਾਦ੍ਰੁʼਸ਼ੰ ਭਯਾਨਕਤ੍ਵਮਪਿ ਤ੍ਵਯਾ ਦ੍ਰੁʼਸ਼੍ਯਤਾਂ; ਯੇ ਪਤਿਤਾਸ੍ਤਾਨ੍ ਪ੍ਰਤਿ ਤਸ੍ਯ ਭਯਾਨਕਤ੍ਵੰ ਦ੍ਰੁʼਸ਼੍ਯਤਾਂ, ਤ੍ਵਞ੍ਚ ਯਦਿ ਤਤ੍ਕ੍ਰੁʼਪਾਸ਼੍ਰਿਤਸ੍ਤਿਸ਼਼੍ਠਸਿ ਤਰ੍ਹਿ ਤ੍ਵਾਂ ਪ੍ਰਤਿ ਕ੍ਰੁʼਪਾ ਦ੍ਰਕ੍ਸ਼਼੍ਯਤੇ; ਨੋ ਚੇਤ੍ ਤ੍ਵਮਪਿ ਤਦ੍ਵਤ੍ ਛਿੰਨੋ ਭਵਿਸ਼਼੍ਯਸਿ|
23 Men jämväl de andra skola bliva inympade, om de icke hålla fast vid sin otro; Gud är ju mäktig att åter inympa dem.
ਅਪਰਞ੍ਚ ਤੇ ਯਦ੍ਯਪ੍ਰਤ੍ਯਯੇ ਨ ਤਿਸ਼਼੍ਠਨ੍ਤਿ ਤਰ੍ਹਿ ਪੁਨਰਪਿ ਰੋਪਯਿਸ਼਼੍ਯਨ੍ਤੇ ਯਸ੍ਮਾਤ੍ ਤਾਨ੍ ਪੁਨਰਪਿ ਰੋਪਯਿਤੁਮ੍ ਇਸ਼੍ਵਰਸ੍ਯ ਸ਼ਕ੍ਤਿਰਾਸ੍ਤੇ|
24 Ty om du har blivit borthuggen från ditt av naturen vilda olivträd och mot naturen inympats i ett ädelt olivträd, huru mycket snarare skola då icke dessa kunna inympas i sitt eget äkta olivträd, det som de efter naturen tillhöra!
ਵਨ੍ਯਜਿਤਵ੍ਰੁʼਕ੍ਸ਼਼ਸ੍ਯ ਸ਼ਾਖਾ ਸਨ੍ ਤ੍ਵੰ ਯਦਿ ਤਤਸ਼੍ਛਿੰਨੋ ਰੀਤਿਵ੍ਯਤ੍ਯਯੇਨੋੱਤਮਜਿਤਵ੍ਰੁʼਕ੍ਸ਼਼ੇ ਰੋਪਿਤੋ(ਅ)ਭਵਸ੍ਤਰ੍ਹਿ ਤਸ੍ਯ ਵ੍ਰੁʼਕ੍ਸ਼਼ਸ੍ਯ ਸ੍ਵੀਯਾ ਯਾਃ ਸ਼ਾਖਾਸ੍ਤਾਃ ਕਿੰ ਪੁਨਃ ਸ੍ਵਵ੍ਰੁʼਕ੍ਸ਼਼ੇ ਸੰਲਗਿਤੁੰ ਨ ਸ਼ਕ੍ਨੁਵਨ੍ਤਿ?
25 Ty för att I, mina bröder, icke skolen hålla eder själva för kloka, vill jag yppa för eder denna hemlighet: Förstockelse har drabbat en del av Israel och skall fortfara intill dess hedningarna i fulltalig skara hava kommit in;
ਹੇ ਭ੍ਰਾਤਰੋ ਯੁਸ਼਼੍ਮਾਕਮ੍ ਆਤ੍ਮਾਭਿਮਾਨੋ ਯੰਨ ਜਾਯਤੇ ਤਦਰ੍ਥੰ ਮਮੇਦ੍ਰੁʼਸ਼ੀ ਵਾਞ੍ਛਾ ਭਵਤਿ ਯੂਯੰ ਏਤੰਨਿਗੂਢਤੱਤ੍ਵਮ੍ ਅਜਾਨਨ੍ਤੋ ਯੰਨ ਤਿਸ਼਼੍ਠਥ; ਵਸ੍ਤੁਤੋ ਯਾਵਤ੍ਕਾਲੰ ਸਮ੍ਪੂਰ੍ਣਰੂਪੇਣ ਭਿੰਨਦੇਸ਼ਿਨਾਂ ਸੰਗ੍ਰਹੋ ਨ ਭਵਿਸ਼਼੍ਯਤਿ ਤਾਵਤ੍ਕਾਲਮ੍ ਅੰਸ਼ਤ੍ਵੇਨ ਇਸ੍ਰਾਯੇਲੀਯਲੋਕਾਨਾਮ੍ ਅਨ੍ਧਤਾ ਸ੍ਥਾਸ੍ਯਤਿ;
26 och så skall hela Israel bliva frälst, såsom det är skrivet: "Från Sion skall förlossaren komma, han skall skaffa bort all ogudaktighet från Jakob.
ਪਸ਼੍ਚਾਤ੍ ਤੇ ਸਰ੍ੱਵੇ ਪਰਿਤ੍ਰਾਸ੍ਯਨ੍ਤੇ; ਏਤਾਦ੍ਰੁʼਸ਼ੰ ਲਿਖਿਤਮਪ੍ਯਾਸ੍ਤੇ, ਆਗਮਿਸ਼਼੍ਯਤਿ ਸੀਯੋਨਾਦ੍ ਏਕੋ ਯਸ੍ਤ੍ਰਾਣਦਾਯਕਃ| ਅਧਰ੍ੰਮੰ ਯਾਕੁਬੋ ਵੰਸ਼ਾਤ੍ ਸ ਤੁ ਦੂਰੀਕਰਿਸ਼਼੍ਯਤਿ|
27 Och när jag borttager deras synder, då skall detta vara det förbund, som jag gör med dem."
ਤਥਾ ਦੂਰੀਕਰਿਸ਼਼੍ਯਾਮਿ ਤੇਸ਼਼ਾਂ ਪਾਪਾਨ੍ਯਹੰ ਯਦਾ| ਤਦਾ ਤੈਰੇਵ ਸਾਰ੍ੱਧੰ ਮੇ ਨਿਯਮੋ(ਅ)ਯੰ ਭਵਿਸ਼਼੍ਯਤਿ|
28 Se vi nu på evangelium, så äro de hans ovänner, för eder skull; men se vi på utkorelsen, så äro de hans älskade, för fädernas skull.
ਸੁਸੰਵਾਦਾਤ੍ ਤੇ ਯੁਸ਼਼੍ਮਾਕੰ ਵਿਪਕ੍ਸ਼਼ਾ ਅਭਵਨ੍ ਕਿਨ੍ਤ੍ਵਭਿਰੁਚਿਤਤ੍ਵਾਤ੍ ਤੇ ਪਿਤ੍ਰੁʼਲੋਕਾਨਾਂ ਕ੍ਰੁʼਤੇ ਪ੍ਰਿਯਪਾਤ੍ਰਾਣਿ ਭਵਨ੍ਤਿ|
29 Ty sina nådegåvor och sin kallelse kan Gud icke ångra.
ਯਤ ਈਸ਼੍ਵਰਸ੍ਯ ਦਾਨਾਦ੍ ਆਹ੍ਵਾਨਾਞ੍ਚ ਪਸ਼੍ਚਾੱਤਾਪੋ ਨ ਭਵਤਿ|
30 Såsom I förut voren ohörsamma mot Gud, men nu genom dessas ohörsamhet haven fått barmhärtighet,
ਅਤਏਵ ਪੂਰ੍ੱਵਮ੍ ਈਸ਼੍ਵਰੇ(ਅ)ਵਿਸ਼੍ਵਾਸਿਨਃ ਸਨ੍ਤੋ(ਅ)ਪਿ ਯੂਯੰ ਯਦ੍ਵਤ੍ ਸਮ੍ਪ੍ਰਤਿ ਤੇਸ਼਼ਾਮ੍ ਅਵਿਸ਼੍ਵਾਸਕਾਰਣਾਦ੍ ਈਸ਼੍ਵਰਸ੍ਯ ਕ੍ਰੁʼਪਾਪਾਤ੍ਰਾਣਿ ਜਾਤਾਸ੍ਤਦ੍ਵਦ੍
31 så hava nu ock dessa varit ohörsamma, för att de, genom den barmhärtighet som har vederfarits eder, också själva skola få barmhärtighet.
ਇਦਾਨੀਂ ਤੇ(ਅ)ਵਿਸ਼੍ਵਾਸਿਨਃ ਸਨ੍ਤਿ ਕਿਨ੍ਤੁ ਯੁਸ਼਼੍ਮਾਭਿ ਰ੍ਲਬ੍ਧਕ੍ਰੁʼਪਾਕਾਰਣਾਤ੍ ਤੈਰਪਿ ਕ੍ਰੁʼਪਾ ਲਪ੍ਸ੍ਯਤੇ|
32 Ty Gud har givit dem alla till pris åt ohörsamhet, för att sedan förbarma sig över dem alla. (eleēsē g1653)
ਈਸ਼੍ਵਰਃ ਸਰ੍ੱਵਾਨ੍ ਪ੍ਰਤਿ ਕ੍ਰੁʼਪਾਂ ਪ੍ਰਕਾਸ਼ਯਿਤੁੰ ਸਰ੍ੱਵਾਨ੍ ਅਵਿਸ਼੍ਵਾਸਿਤ੍ਵੇਨ ਗਣਯਤਿ| (eleēsē g1653)
33 O, vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Huru outgrundliga äro icke hans domar, och huru outrannsakliga hans vägar!
ਅਹੋ ਈਸ਼੍ਵਰਸ੍ਯ ਜ੍ਞਾਨਬੁੱਧਿਰੂਪਯੋ ਰ੍ਧਨਯੋਃ ਕੀਦ੍ਰੁʼਕ੍ ਪ੍ਰਾਚੁਰ੍ੱਯੰ| ਤਸ੍ਯ ਰਾਜਸ਼ਾਸਨਸ੍ਯ ਤੱਤ੍ਵੰ ਕੀਦ੍ਰੁʼਗ੍ ਅਪ੍ਰਾਪ੍ਯੰ| ਤਸ੍ਯ ਮਾਰ੍ਗਾਸ਼੍ਚ ਕੀਦ੍ਰੁʼਗ੍ ਅਨੁਪਲਕ੍ਸ਼਼੍ਯਾਃ|
34 Ty "vem har lärt känna Herrens sinne, eller vem har varit hans rådgivare?
ਪਰਮੇਸ਼੍ਵਰਸ੍ਯ ਸਙ੍ਕਲ੍ਪੰ ਕੋ ਜ੍ਞਾਤਵਾਨ੍? ਤਸ੍ਯ ਮਨ੍ਤ੍ਰੀ ਵਾ ਕੋ(ਅ)ਭਵਤ੍?
35 Eller vem har först givit honom något, som han alltså bör betala igen?"
ਕੋ ਵਾ ਤਸ੍ਯੋਪਕਾਰੀ ਭ੍ਰੁʼਤ੍ਵਾ ਤਤ੍ਕ੍ਰੁʼਤੇ ਤੇਨ ਪ੍ਰਤ੍ਯੁਪਕਰ੍ੱਤਵ੍ਯਃ?
