Romarbrevet 11
1 Så frågar jag nu: Har då Gud förskjutit sitt folk? Bort det! Jag är ju själv en israelit, av Abrahams säd och av Benjamins stam.
I say, then, has God cast off his people? By no means. For, even I am an Israelite, of the seed of Abraham, of the tribe of Benjamin.
2 Gud har icke förskjutit sitt folk, som redan förut hade blivit känt av honom. Eller veten I icke vad skriften säger, där den talar om Elias, huru denne inför Gud träder upp mot Israel med dessa ord:
God has not cast off his people whom formerly he acknowledged. Do you not know, what the scripture says to Elijah; when he complains to God against Israel, saying,
3 "Herre, de hava dräpt dina profeter och rivit ned dina altaren; jag allena är kvar, och de stå efter mitt liv"?
"Lord, they have killed thy prophets, and have digged down thy altars, and I am let alone, and they seek my life?"
4 Och vad får han då för svar av Gud? "Jag har låtit bliva kvar åt mig sju tusen män, som icke hava böjt knä för Baal."
But what says the answer to God to him? "I have reserved to myself seven thousand men, who have not bowed the knee to Baal."
5 Likaså finnes ock, i den tid som nu är, en kvarleva, i kraft av en utkorelse som har skett av nåd.
So, then, even at this present time, there is a remnant according to an election by favor.
6 Men har den skett av nåd, så har den icke skett på grund av gärningar; annars vore nåd icke mer nåd.
And if by favor, it is no more of works: otherwise favor is no more favor.
7 Huru är det alltså? Vad Israel står efter, det har det icke fått; allenast de utvalda hava fått det, medan de andra hava blivit förstockade.
What then? The thing Israel earnestly seeks, that he has not obtained. But the election has obtained it, and the rest are blinded.
8 Så är ju skrivet: "Gud har givit dem en sömnaktighetens ande, ögon som de icke kunna se med och öron som de icke kunna höra med; så är det ännu i dag."
As it is written, "God has given them a spirit of deep sleep; eyes not seeing, and ears not hearing, until this present day."
9 Och David säger: "Må deras bord bliva dem till en snara, så att de bliva fångade; må det bliva dem till ett giller, så att de få sin vedergällning.
And David says, "Let their table be for a snare, and a trap, and a stumbling block, and a recompense to them.
10 Må deras ögon förmörkas, så att de icke se; böj deras rygg alltid."
Let their eyes be darkened, so as not to see; and let them bow down their back continually.
11 Så frågar jag nu: Var det då för att de skulle komma på fall som de stapplade? Bort det! Men genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att de själva skola "uppväckas till avund".
I ask, then, have they stumbled, that they may fall? By no means. But, through their fall, salvation is given to the Gentiles, to excite them to emulation.
12 Och har nu redan deras fall varit till rikedom för världen, och har deras fåtalighet varit till rikedom för hedningarna, huru mycket mer skall icke deras fulltalighet så bliva!
Now, if the fall of them be the riches of the world; and the diminishing of them the riches of the Gentiles; how much more their fullness?
13 Men till eder, I som ären av hednisk börd, säger jag: Eftersom jag nu är en hedningarnas apostel, håller jag mitt ämbete högt --
Now, I speak to you, Gentiles, (and inasmuch as I am the Apostle to the Gentiles, I do honor to my ministry, )
14 om jag till äventyrs så skulle kunna "uppväcka avund" hos dem som äro mitt kött och blod och frälsa några bland dem.
if by any means I may excite to emulation my kindred, and may save some of them.
15 Ty om redan deras förkastelse hade med sig världens försoning, vad skall då deras upptagande hava med sig, om icke liv från de döda?
For, if the casting away of them be the reconciling of the world; what will the receiving of them be, but life from the dead?
16 Om förstlingsbrödet är heligt, så är ock hela degen helig; och om roten är helig, så äro ock grenarna heliga.
Moreover, if the first fruit be holy, the mass is also holy; and if the root be holy, so are the branches.
17 Men om nu några av grenarna hava brutits bort, och du, som är av ett vilt olivträd, har blivit inympad bland grenarna och med dem har fått delaktighet i det äkta olivträdets saftrika rot,
Now, if some of the branches were broken off, and you who are a wild olive, are ingrafted among them, and are become a joint partaker of the root and fatness of the olive;
18 så må du icke därför förhäva dig över grenarna. Nej, om du skulle vilja förhäva dig, så besinna att det icke är du som bär roten, utan att roten bär dig.
boast not against the branches: but if you boast, still, you bear not the root, but the root you.
19 Nu säger du kanhända: "Det var för att jag skulle bliva inympad som en del grenar brötos bort."
You will say, however, The branches were broken off, that I might be grafted in.
20 Visserligen. För sin otros skull blevo de bortbrutna, och du får vara kvar genom din tro. Hav då inga högmodiga tankar, utan lev i fruktan.
True: by unbelief they were broken off, and you by faith, stand. Be not high-minded, but fear.
21 Ty har Gud icke skonat de naturliga grenarna, så skall han icke heller skona dig.
For, if God spared not the natural branches; perhaps, neither will he spare you.
22 Se alltså här Guds godhet och stränghet: Guds stränghet mot dem som föllo och hans godhet mot dig, om du nämligen håller dig fast vid hans godhet; annars bliver också du borthuggen.
Behold, then, the goodness and severity of God! Toward them who fell, severity: but toward you, goodness, if you continue in his goodness: otherwise, you also shall be cut off.
23 Men jämväl de andra skola bliva inympade, om de icke hålla fast vid sin otro; Gud är ju mäktig att åter inympa dem.
And even they, if they continued not in unbelief, shall be grafted in: for God is able to graft them in again.
24 Ty om du har blivit borthuggen från ditt av naturen vilda olivträd och mot naturen inympats i ett ädelt olivträd, huru mycket snarare skola då icke dessa kunna inympas i sitt eget äkta olivträd, det som de efter naturen tillhöra!
For if you were cut off from the olive, by nature wild, and were contrary to nature, grafted into the good olive; how much rather shall those who are the natural branches, be grafted into their own olive?
25 Ty för att I, mina bröder, icke skolen hålla eder själva för kloka, vill jag yppa för eder denna hemlighet: Förstockelse har drabbat en del av Israel och skall fortfara intill dess hedningarna i fulltalig skara hava kommit in;
For, brethren, that you may not be, wise in your own conceits, I would not have you ignorant of this secret, that blindness, in part, has happened to Israel, till the fullness of the Gentiles come in.
26 och så skall hela Israel bliva frälst, såsom det är skrivet: "Från Sion skall förlossaren komma, han skall skaffa bort all ogudaktighet från Jakob.
And so all Israel shall be saved; as it is written, "The deliverer shall come out of Zion, and shall turn away ungodliness from Jacob.
27 Och när jag borttager deras synder, då skall detta vara det förbund, som jag gör med dem."
For this is my covenant with them, when I shall take away their sins."
28 Se vi nu på evangelium, så äro de hans ovänner, för eder skull; men se vi på utkorelsen, så äro de hans älskade, för fädernas skull.
With respect to the gospel, indeed, they are enemies, on your account: but with respect to the election, they are beloved on account of the fathers.
29 Ty sina nådegåvor och sin kallelse kan Gud icke ångra.
For the free gifts and calling of God are without repentance.
30 Såsom I förut voren ohörsamma mot Gud, men nu genom dessas ohörsamhet haven fått barmhärtighet,
Besides, as you, in times past, have disobeyed God, yet now have obtained mercy through their disobedience;
31 så hava nu ock dessa varit ohörsamma, för att de, genom den barmhärtighet som har vederfarits eder, också själva skola få barmhärtighet.
even so these, also, have no disobeyed, that through your mercy, they also may obtain mercy.
32 Ty Gud har givit dem alla till pris åt ohörsamhet, för att sedan förbarma sig över dem alla. (eleēsē g1653)
For God has shut up together all for disobedience, that he might have mercy upon all. (eleēsē g1653)
33 O, vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Huru outgrundliga äro icke hans domar, och huru outrannsakliga hans vägar!
Oh that depth of the riches and of the wisdom and of the knowledge of God! How unsearchable are his judgments, and his ways past finding out!
34 Ty "vem har lärt känna Herrens sinne, eller vem har varit hans rådgivare?
For who has known the mind of the Lord? or who has been his counsellor?
35 Eller vem har först givit honom något, som han alltså bör betala igen?"
or who has first given to him, and it shall be recompensed to him again?
