Uppenbarelseboken 17
1 Och en av de sju änglarna med de sju skålarna kom och talade med mig och sade: "Kom hit, så skall jag visa dig, huru den stora skökan får sin dom, hon som tronar vid stora vatten,
Vankami sarihtonawk thungah sarihto haih boengloeng kasin, vankami maeto angzoh moe, kai khaeah, Angzo ah, pop parai tuinawk nuiah kanghnu, tangzat zaw nongpata lokcaekhaih to kang patuek han:
2 hon som jordens konungar hava bedrivit otukt med och av vilkens otukts vin jordens inbyggare hava druckit sig druckna."
long siangpahrangnawk loe anih hoiah zaehaih sak o, anih zae sakhaih misurtui mah long kaminawk to paquisak boih boeh, tiah ang naa.
3 Sedan förde han mig i anden bort till en öken. Där såg jag en kvinna som satt på ett scharlakansrött vilddjur, fulltecknat med hädiska namn; och det hade sju huvuden och tio horn.
To pacoengah anih mah praezaek ah Muithla hoi nawnto ang caeh haih: to naah Sithaw ih ahmin kasae thui kaminawk ih ahmin hoiah kakoi lu sarihto hoi takii hato katawn, rong kamling moisan nuiah anghnu nongpata maeto ka hnuk.
4 Och kvinnan var klädd i purpur och scharlakan och glänste av guld och ädla stenar och pärlor; och i sin hand hade hon en gyllene kalk, full av styggelser och av hennes otukts orenlighet.
To nongpata loe rong kamling hup hoi kathim kahni to angkhuk moe, sui, atho kana thlung, palenawk hoiah amthoep. A ban ah kamhnong hmuen, panuet thok nongpa nonpata zae sakhaih hoiah kakoi sui boengloeng to a sinh.
5 Och på hennes panna var skrivet ett namn med hemlig betydelse: "Det stora Babylon, hon som är moder till skökorna och till styggelserna på jorden."
Anih ih lu pataeh ah, KATHUK HMUEN, KALEN BABYLON VANGPUI, LONG AMHNONGHAIH HOI TANGZATZAW KAMINAWK IH AMNO, tiah tarik.
6 Och jag såg kvinnan vara drucken av de heligas blod och av Jesu vittnens blod. Och jag förundrade mig storligen, när jag såg henne.
Kaciim kaminawk ih athii, Jesu hanah lu angpaek kaminawk ih athii hoiah paquih nongpata to ka hnuk: anih to ka hnuk naah, thuilaek ai dawnraihaih hoiah ka oh.
7 Och ängeln sade till mig: "Varför förundrar du dig? Jag skall säga dig hemligheten om kvinnan, och om vilddjuret som bär henne, och som har de sju huvudena och de tio hornen.
Toe vankami mah, Tipongah dawn na rai loe? Lu sarihto hoi takii hato katawn, nongpata hoi moisan thuikoehhaih tamqulok to kang thuih han, tiah ang naa.
8 Vilddjuret som du har sett, det har varit, och är icke mer; men det skall stiga upp ur avgrunden, och det går sedan i fördärvet. Och de av jordens inbyggare, vilkas namn icke från världens begynnelse äro skrivna i livets bok, skola förundra sig, när de få se vilddjuret som har varit, och icke mer är, men dock skall komma. -- (Abyssos g12)
Canghni ah loe na hnuk ih moi kasan to oh, toe vaihi loe om ai boeh; to moi kasan loe anghmat angtaa hanah, kaboeng thai ai kathuk longkhaw thung hoiah tacawt tahang tih: long oh tangsuek nathuem hoi hinghaih cabu thungah ahmin tarik ai ih, long nuiah kaom kaminawk mah kaom tangcae, vaihi kaom ai, angzo hankoi moi kasan to hnuk o naah dawnrai o tih. (Abyssos g12)
9 Här gäller det att äga ett förstånd med vishet. De sju huvudena äro sju berg, som kvinnan tronar på. De äro ock sju konungar;
Haeah palunghahaih tawnh han angaih. Sarihto lu loe nongpata anghnuthaih mae sarihto thuih koehhaih ih ni.
10 fem av dem hava fallit, en är, och den återstående har ännu icke kommit, och när han kommer, skall han bliva kvar en liten tid.
Siangpahrang sarihto thuih koehhaih ah doeh oh: siangpahrang pangato loe duek o boeh, vaihi maeto hing vop, kalah maeto loe angzo ai vop, anih angzoh naah loe, nawnetta thungah ni om tih.
11 Och vilddjuret som har varit, och icke mer är, det är självt den åttonde, och dock en av de sju, och det går i fördärvet.
Canghni ah kaom, vaihi kaom ai moisan loe, sarihto haih siangpahrang thungah athum boeh, anih loe tazetto haih siangpahrang ah angzo let tih, toe anih loe anghmaa angtaa tih.
12 Och de tio horn som du har sett, de äro tio konungar, som ännu icke hava kommit till konungavälde, men som för en kort tid, tillika med vilddjuret, få makt såsom konungar.
Na hnuk ih takii hato loe, prae ukthaihaih akaa tawn o ai vop siangpahrang hato thuih koehhaih ih ni; nihcae loe atue maeto thungah moisan hoi nawnto siangpahrang ah ukthaihaih akaa to hnu o tih.
13 Dessa hava ett och samma sinne, och de giva sin makt och myndighet åt vilddjuret.
Nihcae loe poekhaih maeto tawnh o, angmacae thacakhaih hoi ukthaihaih akaa to moisan hanah paek o tih.
14 De skola giva sig i strid med Lammet; men Lammet jämte de kallade och utvalda och trogna som följa det, skall övervinna dem, ty Lammet är herrarnas herre och konungarnas konung."
Nihcae loe Tuucaa hoi misa angtuh o tih, toe Anih loe angraengnawk ih Angraeng, siangpahrangnawk ih Siangpahrang ah oh pongah, Tuucaa mah nihcae to pazawk tih: Anih hoi nawnto om kaminawk loe kawk ih kami, qoih ih kami hoi oepthok kami ah oh o.
15 Och han sade ytterligare till mig: "Vattnen som du har sett, där varest skökan tronar, äro folk och människoskaror och folkslag och tungomål.
To naah anih mah kai khaeah, Na hnuk ih tangzat zaw anghnuthaih tuinawk loe kaminawk, pop parai kaminawk, prae kaminawk hoi lok congca apae kaminawk thuih koehhaih ih ni.
16 Och de tio horn, som du har sett, och vilddjuret, de skola hata skökan och göra henne utblottad och naken, och skola äta hennes kött och bränna upp henne i eld.
Moisan nuiah kaom na hnuk ih takii hato mah tangzat zaw nongpata to hnuma tih, anih to angmabueng omsak ueloe, bangkrai ah omsak tih, anih ih ngan to caa o ueloe, hmai hoiah qoeng o tih.
17 Ty Gud har ingivit dem i hjärtat att de skola utföra vad han har i sinnet, och att de alla skola handla i ett och samma sinne, och att de skola giva sitt välde åt vilddjuret, till dess Guds utsagor hava fullbordats.
Sithaw atimhaih akoep hanah, Anih mah siangpahrangnawk poekhaih maeto ah amhongsak moe, angmacae ukthaihaih akaa doeh moisan khaeah a paeksak; Sithaw ih lok akoep ai karoek to nihcae mah to tiah sak o.
18 Och kvinnan som du har sett är den stora staden, som har konungsligt välde över jordens konungar."
Na hnuk ih nongpata loe long nui siangpahrangnawk ukkung kalen vangpui to ni, tiah ang naa.
