< Psaltaren 97 >
1 HERREN är nu konung! Därför fröjde sig jorden; havsländerna glädje sig, så många som de äro.
Jehovha anobata ushe, nyika ngaifare; zviwi zviri kure ngazvifare.
2 Moln och töcken omgiva honom, rättfärdighet och rätt äro hans trons fäste.
Makore nerima guru zvakamukomberedza; kururama nokururamisira ndidzo nheyo dzechigaro chake choushe.
3 Eld går framför honom och förbränner hans ovänner runt omkring.
Moto unoenda mberi kwake uchipisa vavengi vake kumativi ose.
4 Hans ljungeldar lysa upp jordens krets; jorden ser det och bävar.
Mheni yake inovhenekera pasi; nyika inozviona igodedera.
5 Bergen smälta såsom vax för HERREN, för hela jordens Herre.
Makomo anonyungudika senamo pamberi paJehovha, pamberi paIshe wenyika yose.
6 Himlarna förkunna hans rättfärdighet, och alla folk se hans ära.
Kudenga denga kunoparidza kururama kwake, uye vanhu vose vanoona kubwinya kwake.
7 Alla de skola komma på skam, som dyrka beläten, de som berömma sig av avgudar. Alla gudar skola tillbedja honom.
Vose vanonamata zvifananidzo vanonyadziswa, avo vanozvirumbidza nezvifananidzo, munamatei, imi vamwari vose!
8 Sion hör det och gläder sig, och Juda döttrar fröjda sig för dina domars skull, HERRE.
Zioni rinonzwa rigofara uye misha yeJudha inofara nokuda kwezvamakatonga, imi Jehovha.
9 Ty du, HERRE, är den Högste över hela jorden; du är högt upphöjd över alla gudar.
Nokuti imi, iyemi Jehovha, ndimi Wokumusoro-soro pasi pose; makasimudzirwa kupfuura vamwari vose.
10 I som älsken HERREN, haten det onda. Han bevarar sina frommas själar, ur de ogudaktigas hand räddar han dem.
Vanoda Jehovha ngavavenge zvakaipa, nokuti anorinda upenyu kwavanhu vake vakatendeka uye anovarwira muruoko rwowakaipa.
11 Ljus är utsått för den rättfärdige och glädje för de rättsinniga.
Chiedza chinovhenekera pamusoro pavakarurama, nomufaro pamusoro pavane mwoyo yakarurama.
12 Glädjens, I rättfärdige, i HERREN, och prisen hans heliga namn.
Farai muna Jehovha, imi vakarurama, uye mukudze zita rake dzvene.