Psaltaren 95

1 Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.

Ven, hagamos canciones al Señor; enviando voces alegres a la Roca de nuestra salvación.

2 Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.

Vamos delante de su rostro con alabanzas; y hacer melodía con canciones sagradas.

3 Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.

Porque el Señor es un gran Dios y un gran Rey sobre todos los dioses.

4 Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;

Los lugares profundos de la tierra están en su mano; y las cimas de las montañas son suyas.

5 hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.

El mar es suyo, y él lo hizo; y la tierra seca fue formada por sus manos.

6 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

Oh, ven, adoraremos, cayendo de rodillas ante el Señor nuestro Hacedor.

7 Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.

Porque él es nuestro Dios; y nosotros somos las personas a quienes da de comer, y las ovejas de su rebaño. ¡Hoy, si solo escuchas su voz!

8 O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

No sean duros sus corazones, como en Meriba, como en el día de Masah en el desierto;

9 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.

Cuando tus padres me pusieron a prueba y vieron mi poder y mis obras.

10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: "De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar."

Por cuarenta años me enojé con esta generación, y dije: Son un pueblo cuyos corazones se apartaron de mí, porque no conocen mis caminos;

11 Så svor jag då i min vrede: "De skola icke komma in i min vila."

Y juré en mi ira que no entraran en mi lugar de reposo.