Psaltaren 95

1 Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.

Ходите, запевајмо Господу, покликнимо Богу, граду спасења свог!

2 Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.

Изађимо пред лице Његово с хвалом, у песмама покликнимо Му!

3 Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.

Јер је Господ велик Бог и велик Цар над свим боговима.

4 Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;

У Његовој су руци дубине земаљске, и висине горске Његове су.

5 hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.

Његово је море и Он га је створио, и сухоту руке су Његове начиниле.

6 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

Ходите, поклонимо се, припаднимо, клекнимо пред Господом, Творцем својим.

7 Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.

Јер је Он Бог наш, и ми народ паше Његове и овце руке Његове. Сад кад бисте послушали глас Његов:

8 O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

"Немојте да вам одрвени срце ваше као у Мериви, као у дан кушања у пустињи,

9 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.

Где ме кушаше оци ваши, испиташе и видеше дело моје.

10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: "De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar."

Четрдесет година срдих се на род онај, и рекох: Ови људи тумарају срцем, и не знају путеве моје;

11 Så svor jag då i min vrede: "De skola icke komma in i min vila."

И зато се заклех у гневу свом да неће ући у мир мој."