Psaltaren 95

1 Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.

Chodźcie, śpiewajmy PANU, wykrzykujmy [radośnie] skale naszego zbawienia.

2 Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.

Przyjdźmy przed jego oblicze z chwałą, [radośnie] śpiewajmy mu psalmy.

3 Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.

PAN bowiem [jest] wielkim Bogiem i wielkim Królem nad wszystkimi bogami.

4 Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;

W jego rękach [są] głębiny ziemi i jego [są] szczyty gór.

5 hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.

Jego jest morze, bo on je uczynił, i jego ręce ukształtowały suchy ląd.

6 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

Chodźcie, oddajmy pokłon i padajmy przed nim; klęknijmy przed PANEM, naszym Stwórcą.

7 Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.

On bowiem jest naszym Bogiem, a my ludem jego pastwiska i owcami jego rąk. Dzisiaj, jeśli jego głos usłyszycie;

8 O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

Nie zatwardzajcie waszych serc jak w Meriba, jak w czasie kuszenia na pustyni;

9 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.

Kiedy mnie wystawiali na próbę wasi ojcowie, doświadczali mnie i widzieli moje dzieła.

10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: "De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar."

Przez czterdzieści lat czułem odrazę do [tego] pokolenia i powiedziałem: Ten lud błądzi sercem i nie poznał moich dróg;

11 Så svor jag då i min vrede: "De skola icke komma in i min vila."

Przysiągłem im w gniewie, że nie wejdą do mego odpoczynku.