Psaltaren 95

1 Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.

KOMAIL kodo, pwe kitail pan kapina Ieowa o nijinij on paip en maur atail.

2 Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.

Kitail pan kola tuki on i kapin. Kitail en nijinijki on I pjalm!

3 Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.

Pwe Ieowa Kot lapalap amen, o Nanmarki lapalap amen pon anin kot akan karoj.

4 Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;

Pan jappa mi ni lim a, o pon komon nana me japwilim a.

5 hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.

Madau me japwilim a, pwe i me kotin wiadar, o lim a kan wiadar waja madekon.

6 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

Komail kodo, kitail pan kaudok, o dairukedi, o kelepuki mon Ieowa, me kotin wia kitail dar.

7 Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.

Pwe i atail Kot, a kitail aramaj en japwilim a wajan kamana o pwin en lim a. Ran wet, ma komail pan ron kapitie,

8 O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

Komail der kapitakaila monion omail, duen a wiauier Meripa o ni ran en Maja nan jap tan.

9 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.

Ni jam omail akan jonejon ia o kajau ia da, pwe re kilaner ai dodok kan.

10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: "De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar."

Par paeijok I juede kilar di wet, o I indada: Monion en jon en aramaj duen met kin wukiwuk jili, o re jota men aja duen al ai kan.

11 Så svor jag då i min vrede: "De skola icke komma in i min vila."

I ap kaula ni ai makar: Irail jota pan konodi ai kamol.