Psaltaren 95

1 Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.

Mujje tuyimbire Mukama; tuyimbire waggulu n’essanyu nga tutendereza Mukama Olwazi olw’obulokozi bwaffe.

2 Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.

Tujje mu maaso ge n’okwebaza; tumuyimbire ennyimba ez’okumutendereza.

3 Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.

Kubanga Mukama ye Katonda Omukulu; era Kabaka Omukulu asinga bakatonda bonna.

4 Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;

Enkonko ez’ensi ziri mu mukono gwe; n’entikko z’ensozi nazo zize.

5 hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.

Ennyanja yiye, kubanga ye yagikola; n’emikono gye, gye gyabumba olukalu.

6 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

Mujje tusinze tuvuuname mu maaso ge; tufukamire mu maaso ga Mukama, Omutonzi waffe.

7 Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.

Kubanga ye Katonda waffe, naffe tuli bantu ab’omu ddundiro lye, era tuli ndiga ze z’alabirira. Olwa leero bwe muwulira eddoboozi lye,

8 O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

“Temukakanyaza mitima gyammwe nga bwe kyali e Meriba, ne ku lunaku luli e Maasa mu ddungu;

9 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.

bajjajjammwe gye bangezesa; newaakubadde baali baalaba dda ebyamagero bye nakola.

10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: "De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar."

Abantu b’omulembe ogwo ne mbasunguwalira okumala emyaka amakumi ana; ne ŋŋamba nti, ‘Be bantu abakyama mu mutima gwabwe, era tebamanyi makubo gange.’

11 Så svor jag då i min vrede: "De skola icke komma in i min vila."

Kyennava ndayira nga nsunguwadde nti, ‘Tebaliyingira mu kiwummulo kyange.’”