Psaltaren 95

1 Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.

O fahsru, lela kut in kaksakin LEUM GOD, Lela kut in on ke engan nu sin God su langoekut.

2 Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.

Lela kut in tuku nu ye mutal ke kulo, Ac yuk on in engan ke kaksak.

3 Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.

Tuh LEUM GOD El sie God ku, El sie tokosra kulana fin god nukewa.

4 Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;

El Leum fin faclu nufon, Liki yen loal in luf uh nu yen fulat in eol uh.

5 hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.

El Leum fin meoa, su El orala, Oayapa faclu su El lumahla.

6 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

Fahsru, lela kut in epasr ac alu nu sel, Lela kut in sikukmutunte ye mutun LEUM GOD, su orekutla!

7 Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.

Tuh El God lasr, Ac kut mwet su El nunku kac, Ac un sheep natul su El karingin. Misenge, porongo ma El fahk:

8 O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

“Nik kowos srangesr lohng kas, oana mwet matu lowos ke elos muta in Meribah, Oana ke len se elos muta yen mwesis Massah.

9 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.

Elos tuh srikeyu we, Elos ne liye ma nga oru nu selos.

10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: "De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar."

Nga tuh arulana toasr selos yac angngaul, Ac nga fahk, ‘Mwet inge arulana likkeke! Elos tia lungse in akos ma sap luk.’

11 Så svor jag då i min vrede: "De skola icke komma in i min vila."

Nga tuh kasrkusrak ac orala wulela na ku se, fahk mu, ‘Kowos ac fah tiana ilyak nu in acn in mongla se Nga tuh akoo in sot nu suwos.’”