Psaltaren 95

1 Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.

Kommt herzu, laßt uns dem HERRN frohlocken und jauchzen dem Hort unsers Heils!

2 Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.

Lasset uns mit Danken vor sein Angesicht kommen und mit Psalmen ihm jauchzen!

3 Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.

Denn der HERR ist ein großer Gott und ein großer König über alle Götter.

4 Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;

Denn in seiner Hand ist, was die Erde bringet; und die Höhen der Berge sind auch sein.

5 hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.

Denn sein ist das Meer, und er hat's gemacht; und seine Hände haben das Trockne bereitet.

6 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

Kommt, laßt uns anbeten und knieen und niederfallen vor dem HERRN, der uns gemacht hat!

7 Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.

Denn er ist unser Gott, und wir das Volk seiner Weide und Schafe seiner Hand. Heute, so ihr seine Stimme höret,

8 O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

so verstocket euer Herz nicht, wie zu Meriba geschah, wie zu Massa in der Wüste,

9 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.

da mich eure Väter versuchten, fühleten und sahen mein Werk,

10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: "De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar."

daß ich vierzig Jahre Mühe hatte mit diesem Volk und sprach: Es sind Leute, deren Herz immer den Irrweg will, und die meine Wege nicht lernen wollen;

11 Så svor jag då i min vrede: "De skola icke komma in i min vila."

daß ich schwur in meinem Zorn: Sie sollen nicht zu meiner Ruhe kommen!