Psaltaren 95

1 Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.

Wohlan! Laßt uns dem Herrn zujauchzen, zujubeln unserm hilfereichen Hort!

2 Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.

Laßt Uns mit Lobpreis vor sein Antlitz treten, mit Liedern ihm entgegenjauchzen!

3 Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.

Der Herr ein großer Gott, Großkönig über alle Götter!

4 Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;

In seiner Hand der Erde Tiefen, sein sind der Berge Gipfel.

5 hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.

Sein ist das Meer: Er hat's gemacht; das trockene Land: Er hat mit seinen Händen es gestaltet.

6 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

Herbei, anbetend laßt uns niederfallen und niederknieen vor dem Herrn und unserm Schöpfer!

7 Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.

Er ist alleinig unser Gott, und wir sein Weidevolk und seine liebste Herde, wenn ihr auf seine Stimme heute horcht:

8 O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

"Verhärtet euer Herz nicht, wie zu Meriba, wie in der Wüste am Versuchungstag,

9 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.

wo eure Väter mich versucht und mich geprüft, obschon sie meine Tat gesehen.

10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: "De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar."

Ich grollte vierzig Jahre dem Geschlechte; ich sprach: Es ist ein Volk mit einem irren Geist; sie achten nicht auf meine Wege.

11 Så svor jag då i min vrede: "De skola icke komma in i min vila."

Ich schwur daher in meinem Zorn: Nie gehen sie zu meiner Ruhstätte ein!"