Psaltaren 95

1 Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.

Kommet, lasset uns Jehova zujubeln, lasset uns zujauchzen dem Felsen unseres Heils!

2 Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.

Lasset uns ihm entgegengehen mit Lob, lasset uns mit Psalmen ihm zujauchzen!

3 Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.

Denn ein großer Gott ist Jehova, und ein großer König über alle Götter;

4 Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;

in dessen Hand die Tiefen der Erde, und dessen die Höhen der Berge sind;

5 hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.

dessen das Meer ist, er hat es ja gemacht; und das Trockene, seine Hände haben es gebildet.

6 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

Kommet, lasset uns anbeten und uns niederbeugen, lasset uns niederknien vor Jehova, der uns gemacht hat!

7 Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.

Denn er ist unser Gott, und wir sind das Volk seiner Weide und die Herde seiner Hand. Heute, wenn ihr seine Stimme höret,

8 O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

verhärtet euer Herz nicht, wie zu Meriba, wie am Tage von Massa in der Wüste;

9 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.

als eure Väter mich versuchten, mich prüften, und sie sahen doch mein Werk!

10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: "De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar."

Vierzig Jahre hatte ich Ekel an dem Geschlecht, und ich sprach: Ein Volk irrenden Herzens sind sie. Aber sie haben meine Wege nicht erkannt;

11 Så svor jag då i min vrede: "De skola icke komma in i min vila."

so daß ich schwur in meinem Zorn: Wenn sie in meine Ruhe eingehen werden!