Psaltaren 95
1 Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.
Venez, chantons avec allégresse à Yahweh! Poussons des cris de joie vers le Rocher de notre salut!
2 Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.
Allons au-devant de lui avec des louanges, faisons retentir des hymnes en son honneur.
3 Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.
Car c’est un grand Dieu que Yahweh, un grand roi au-dessus de tous les dieux.
4 Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;
Il tient dans sa main les fondements de la terre, et les sommets des montagnes sont à lui.
5 hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.
A lui la mer, car c’est lui qui l’a faite; la terre aussi: ses mains l’ont formée.
6 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.
Venez, prosternons-nous et adorons, fléchissons le genou devant Yahweh, notre Créateur.
7 Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.
Car il est notre Dieu, et nous, nous sommes le peuple de son pâturage, le troupeau que sa main conduit. Oh! si vous pouviez écouter aujourd’hui sa voix!
8 O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,
N’endurcissez pas votre cœur comme à Mériba, comme à la journée de Massa, dans le désert,
9 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.
où vos pères m’ont tenté, m’ont éprouvé, quoiqu’ils eussent vu mes œuvres.
10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: "De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar."
Pendant quarante ans j’eus cette race en dégoût, et je dis: C’est un peuple au cœur égaré; et ils n’ont pas connu mes voies.
11 Så svor jag då i min vrede: "De skola icke komma in i min vila."
Aussi je jurai dans ma colère: ils n’entreront pas dans mon repos.
