Psaltaren 95

1 Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.

O come, let us sing to the LORD: let us make a joyful noise to the rock of our salvation.

2 Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.

Let us come before his presence with thanksgiving, and make a joyful noise to him with psalms.

3 Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.

For the LORD [is] a great God, and a great King above all gods.

4 Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;

In his hand [are] the deep places of the earth: the strength of the hills [is] his also.

5 hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.

The sea [is] his, and he made it: and his hands formed the dry [land].

6 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

O come, let us worship and bow down: let us kneel before the LORD our maker.

7 Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.

For he [is] our God; and we [are] the people of his pasture, and the sheep of his hand. To-day, if ye will hear his voice,

8 O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

Harden not your heart, as in the provocation, [and] as [in] the day of temptation in the wilderness:

9 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.

When your fathers tempted me, proved me, and saw my work.

10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: "De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar."

Forty years long was I grieved with [this] generation, and said, It [is] a people that do err in their heart, and they have not known my ways:

11 Så svor jag då i min vrede: "De skola icke komma in i min vila."

To whom I swore in my wrath, that they should not enter into my rest.