Psaltaren 95

1 Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.

Come! Let us ring out our joy to the Lord, let us merrily shout to our rock of salvation.

2 Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.

Before his face let us come with thanks, with songs of praise let us shout to him.

3 Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.

For the Lord is a great God, king above all gods.

4 Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;

In his hand are the depths of the earth, the heights of the mountains are his.

5 hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.

The sea is his, for he made it: the dry land was formed by his hands.

6 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

Come! Let us worship and bow on our knees to the Lord our creator.

7 Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.

For he is our God; and we are the people he tends, the sheep in his care. If only you would heed his voice today:

8 O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

‘Do not harden your hearts as at Meribah, or at Massah, that day in the desert,

9 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.

when your ancestors tempted and tried me, though they had seen my deeds.

10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: "De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar."

‘For forty years I was filled with loathing for that generation, so I said: “A people with wandering hearts are they, and ignorant of my ways.”

11 Så svor jag då i min vrede: "De skola icke komma in i min vila."

So I solemnly swore to them in my anger, that never would they enter my place of rest.’