Psaltaren 95

1 Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.

O come, let us sing unto the Lord: let us shout joyfully to the rock of our salvation.

2 Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.

Let us come before his presence with thanksgiving, and shout joyfully unto him with psalms.

3 Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.

For a great God is the Lord, and a great King above all Gods;

4 Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;

In whose hand are the deep places of the earth; and whose are the heights of mountains;

5 hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.

Whose is the sea, and who hath made it; and whose hands have formed the dry land.

6 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

Oh come, let us prostrate ourselves and bow down: let us kneel before the Lord our Maker.

7 Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.

For he is our God; and we are the people of his pasture, and the flock of his hand: yea, this day, if ye will hearken to his voice,

8 O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

Harden not your heart, as at Meribah, as on the day of the temptation in the wilderness:

9 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.

When your fathers tempted me, proved me, although they had seen my doing.

10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: "De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar."

Forty years long did I feel loathing on that generation, and I said, It is a people of an erring heart; and they truly acknowledged not my ways:

11 Så svor jag då i min vrede: "De skola icke komma in i min vila."

So that I swore in my wrath, that they should not enter into my rest.