Psaltaren 95

1 Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.

The Praise of a Canticle, of David himself. Come, let us exult in the Lord. Let us shout joyfully to God, our Savior.

2 Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.

Let us anticipate his presence with confession, and let us sing joyfully to him with psalms.

3 Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.

For the Lord is a great God and a great King over all gods.

4 Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;

For in his hand are all the limits of the earth, and the heights of the mountains are his.

5 hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.

For the sea is his, and he made it, and his hands formed the dry land.

6 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

Come, let us adore and fall prostrate, and let us weep before the Lord who made us.

7 Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.

For he is the Lord our God, and we are the people of his pasture and the sheep of his hand.

8 O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

If today you hear his voice, harden not your hearts:

9 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.

as in the provocation, according to the day of temptation in the wilderness, where your fathers tempted me; they tested me, though they had seen my works.

10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: "De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar."

For forty years, I was offended by that generation, and I said: These have always strayed in heart.

11 Så svor jag då i min vrede: "De skola icke komma in i min vila."

And these have not known my ways. So I swore in my wrath: They shall not enter into my rest.