Psaltaren 95

1 Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.

Come, let us sing for joy to the LORD; let us shout to the Rock of our salvation!

2 Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.

Let us enter His presence with thanksgiving; let us make a joyful noise to Him in song.

3 Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.

For the LORD is a great God, a great King above all gods.

4 Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;

In His hand are the depths of the earth, and the mountain peaks belong to Him.

5 hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.

The sea is His, for He made it, and His hands formed the dry land.

6 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

O come, let us worship and bow down; let us kneel before the LORD our Maker.

7 Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.

For He is our God, and we are the people of His pasture, the sheep under His care. Today, if you hear His voice,

8 O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

do not harden your hearts as you did at Meribah, in the day at Massah in the wilderness,

9 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.

where your fathers tested and tried Me, though they had seen My work.

10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: "De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar."

For forty years I was angry with that generation, and I said, “They are a people whose hearts go astray, and they have not known My ways.”

11 Så svor jag då i min vrede: "De skola icke komma in i min vila."

So I swore on oath in My anger, “They shall never enter My rest.”