< Psaltaren 95 >

1 Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.
Kasakkung: panuekhoeh Oe, tho awh haw, BAWIPA koe la sak awh sei. Maimae rungngangnae lungsong hah pholen laihoi lunghawi hoi hram awh sei.
2 Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.
Lunghawilawkdeinae lahoi a hmalah cet awh sei. Lunghawinae la hoi ama koe hram awh sei.
3 Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.
BAWIPA teh ka lentoe e Cathut lah ao, cathut pueng e Siangpahrang kalen lah ao.
4 Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;
Talai a dungpoungnae teh a kut dawk ao teh, mon karasangnaw hai amae doeh.
5 hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.
Talîpui hai a sak teh, amae doeh. Talai hai a kutsak doeh.
6 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.
Tho awh, tabo laihoi bawk awh sei. BAWIPA na kasakkung hmalah khokcuengkhuem awh sei.
7 Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.
Ama teh maimae Cathut doeh. Maimouh hai ama koe ka pawngpa e a kut rahim e tuhu lah o awh.
8 O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,
Sahnin vah nangmouh teh a lawk na thai awh nahlangva na lungpatak sak hanh awh.
9 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.
Nangmae mintoenaw ni kum 40 touh thung, kai hah aphunphun lah na tanouk awh teh, kaie thaw a hmunae kahrawngum vah, kai na taran awh teh, na tanouk awh e patetlah awm awh hanh leih.
10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: "De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar."
Hote miphunnaw hah kai ni ka panuet teh, a lungthin lam pou ka payon e lah ao awh. Kaie lamthung hah panuek thai awh hoeh.
11 Så svor jag då i min vrede: "De skola icke komma in i min vila."
Hatdawkvah, ka lungkhuek teh, kaie kâhatnae hmuen koe na kâen awh mahoeh, telah thoe ka bo.

< Psaltaren 95 >