< Psaltaren 95 >
1 Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.
Law lah uh, Bawipa venawh zeelnaak laa sa lah usih; ningnih a hulnaak lungnu venawh khawteh na khy lah usih.
2 Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.
Zeelnaak awi kqawn doena a venawh cet unawh taw tumding ing laa sak doena zoeksang lah usih.
3 Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.
Ikawtih Bawipa taw boeimang soeih Khawsa na awm nawh, khawsa boeih ak khan awh Sangpahrang ak bau soeih na awm hy.
4 Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;
A kut awh dek ak dung soeih khqi ce awm nawh, tlangsawmkhqi awm amah a koena awm hy.
5 hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.
Tuicunlikhqi awm amah ing a sai dawngawh, amah a koena awm hy, a kut ing kawngceng awm sai bai hy.
6 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.
Law lah uh, amah bawk doena koep lah usih, ningnih anik saikung Bawipa haiawh khuk sym lah usih,
7 Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.
anih taw ningnih a Khawsa na awm nawh, ningnih taw a qamno a sainaak awhkaw thlangkhqi na ni awm uhy, amah ing ak khai tukkqeng na ni awm uhy. Tuhngawi awh ak awi naming zaak awhtaw,
8 O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,
Meribaha awh na mik kaw ting sak unawh, Massah khawnghi awh qamkoh awhkaw nami sai amyihna na mik kaw koeh ting sak voel uh,
9 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.
Ka ik-oeih sai hu hawh hlai uhy, cawh ce na pakhqi ing ni noekdak uhy.
10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: "De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar."
Ikawtih kum phlikip khuiawh cekkhqik khan awh kak kaw so hy; “Ve ak thlangkhqi ve kawlung ak plengkhqi, ka lam amak sim thlangkhqi ni,” ti nyng.
11 Så svor jag då i min vrede: "De skola icke komma in i min vila."
Cedawngawh kawso doena “Vekkhqi ing ityk awh awm kang dymnaak awh am kun hly thai uhy,” tinawh awi kam nyng.