< Psaltaren 94 >
1 Du hämndens Gud, o HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans.
Haiwa Jehovha, imi Mwari anotsiva, haiwa Mwari iyemi munotsiva, penyai.
2 Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de hava gjort.
Simukai, imi Mutongi wenyika; tsivai vanozvikudza zvakavafanira.
3 Huru länge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru länge skola de ogudaktiga triumfera?
Haiwa Jehovha, vakaipa vachasvika riniko, vachasvika riniko vakaipa vachingofara?
4 Deras mun flödar över av fräckt tal; de förhäva sig, alla ogärningsmännen.
Vanodurura mashoko okuzvikudza; vose vanoita zvakaipa vazere nokuzvirumbidza.
5 Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel förtrycka de.
Vanopwanya vanhu venyu, imi Jehovha, vanodzvinyirira nhaka yenyu.
6 Änkor och främlingar dräpa de, och faderlösa mörda de.
Vanouraya chirikadzi nomweni; vanoponda nherera.
7 Och de säga: "HERREN ser det icke, Jakobs Gud märker det icke."
Vanoti, “Jehovha haaoni; Mwari waJakobho haana hanya.”
8 Märken själva, I oförnuftiga bland folket; I dårar, när kommen I till förstånd?
Nzwisisai, imi vasina njere pakati pavanhu; imi mapenzi, muchava vakachenjera riniko?
9 Den som har planterat örat, skulle han icke höra? Den som har danat ögat, skulle han icke se?
Ko, iye akasima nzeve, haanganzwi here? Iye akaumba ziso haangaoni here?
10 Den som håller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som lär människorna förstånd?
Ko, iye anoranga ndudzi haangarangi here? Anodzidzisa vanhu angashayiwa zivo here?
11 HERREN känner människornas tankar, han vet att de själva äro fåfänglighet.
Jehovha anoziva mirangariro yavanhu; anoziva kuti haina maturo.
12 Säll är den man som du, HERRE, undervisar, och som du lär genom din lag,
Akaropafadzwa munhu anorangwa nemi, iyemi Jehovha, munhu wamunodzidzisa pamurayiro wenyu;
13 för att skaffa honom ro för olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder grävd.
munomuzorodza pamazuva enhamo, kusvikira akaipa achererwa gomba.
14 Ty HERREN förskjuter icke sitt folk, och sin arvedel övergiver han icke.
Nokuti Jehovha haangarambi vanhu vake; haangambosiyi nhaka yake.
15 Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skola hålla sig därtill.
Kururamisira kuchawanikwa nokuda kwevakarurama, uye vose vakarurama pamwoyo vachakutevera.
16 Vem står upp till att försvara mig mot de onda, vem bistår mig mot ogärningsmännen?
Ndianiko achandirwira pane vakaipa? Ndianiko achandibatsira pavaiti vezvakaipa?
17 Om HERREN icke vore min hjälp, så bodde min själ snart i det tysta.
Dai Jehovha asina kundibatsira, ndingadai ndakakurumidza kugara parunyararo rworufu.
18 När jag tänkte: "Min fot vacklar", då stödde mig din når, o HERRE:
Pandakati, “Rutsoka rwangu rwotedzemuka,” rudo rwenyu, imi Jehovha, rwakanditsigira.
19 När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.
Pandakava nokufunganya kukuru mandiri, kunyaradza kwenyu kwakandivigira mufaro kumweya wangu.
20 Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig, det säte där man över våld i lagens namn,
Ko, chigaro choushe chino uori chingashamwaridzana nemi here, icho chinouyisa kutambudzika muzvirevo zvacho?
21 där de tränga den rättfärdiges själ och fördöma oskyldigt blod?
Vanobatana pamwe chete kuti varwise vakarurama, vachipomera mhosva yorufu kuna vasina mhosva.
22 Men HERREN bliver för mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa.
Asi Jehovha ndiye ava nhare yangu, uye Mwari wangu ndiye dombo randinotizira.
23 Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem och förgör dem för deras ondskas skull. Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem.
Achavatsiva nokuda kwezvivi zvavo, uye achavaparadza nokuda kwezvakaipa zvavo; Jehovha Mwari wedu achavaparadza.