Psaltaren 94

1 Du hämndens Gud, o HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans.

Bože od osvete, Gospode, Bože od osvete, pokaži se!

2 Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de hava gjort.

Podigni se, sudijo zemaljski, podaj zaslugu oholima.

3 Huru länge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru länge skola de ogudaktiga triumfera?

Dokle æe se bezbožnici, Gospode, dokle æe se bezbožnici hvaliti?

4 Deras mun flödar över av fräckt tal; de förhäva sig, alla ogärningsmännen.

Ruže i oholo govore, velièaju se svi koji èine bezakonje.

5 Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel förtrycka de.

Gaze narod tvoj, Gospode, i dostojanje tvoje muèe.

6 Änkor och främlingar dräpa de, och faderlösa mörda de.

Udovicu i došljaka ubijaju, i sirote more.

7 Och de säga: "HERREN ser det icke, Jakobs Gud märker det icke."

I govore: neæe vidjeti Gospod, i neæe doznati Bog Jakovljev.

8 Märken själva, I oförnuftiga bland folket; I dårar, när kommen I till förstånd?

Orazumite se, preludi ljudi! budale! kad æete biti pametni?

9 Den som har planterat örat, skulle han icke höra? Den som har danat ögat, skulle han icke se?

Koji je stvorio uho, zar ne èuje? i koji je oko naèinio, zar ne vidi?

10 Den som håller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som lär människorna förstånd?

Zar neæe oblièiti koji narode urazumljuje, koji uèi èovjeka da zna?

11 HERREN känner människornas tankar, han vet att de själva äro fåfänglighet.

Gospod zna misli ljudima kako su ništave.

12 Säll är den man som du, HERRE, undervisar, och som du lär genom din lag,

Blago èovjeku koga ti, Gospode, urazumljuješ, i zakonom svojim uèiš;

13 för att skaffa honom ro för olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder grävd.

Da bi mu dao mir u zle dane, dok se iskopa jama bezbožniku.

14 Ty HERREN förskjuter icke sitt folk, och sin arvedel övergiver han icke.

Jer neæe odbaciti Gospod naroda svojega, i dostojanja svojega neæe ostaviti.

15 Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skola hålla sig därtill.

Jer æe se sud vratiti na pravdu, i njega æe naæi svi prava srca.

16 Vem står upp till att försvara mig mot de onda, vem bistår mig mot ogärningsmännen?

Ko æe ustati za mene suprot zlima? ko æe stati za mene suprot onima koji èine bezakonje?

17 Om HERREN icke vore min hjälp, så bodde min själ snart i det tysta.

Kad mi Gospod ne bi bio pomoænik, brzo bi se duša moja preselila onamo gdje se muèi.

18 När jag tänkte: "Min fot vacklar", då stödde mig din når, o HERRE:

Kad reèem: drkæe mi noga, milost tvoja, Gospode, prihvata me.

19 När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.

Kad se umnože brige u srcu mom, utjehe tvoje razgovaraju dušu moju.

20 Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig, det säte där man över våld i lagens namn,

Eda li æe blizu tebe stati prijesto krvnièki, i onaj koji namišlja nasilje nasuprot zakonu?

21 där de tränga den rättfärdiges själ och fördöma oskyldigt blod?

Spremaju se na dušu pravednikovu, i krv pravu okrivljuju.

22 Men HERREN bliver för mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa.

Ali je Gospod moje pristanište, i Bog je moj tvrdo utoèište moje.

23 Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem och förgör dem för deras ondskas skull. Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem.

On æe im vratiti za bezakonje njihovo, za njihovu zloæu istrijebiæe ih, istrijebiæe ih Gospod, Bog naš.