Psaltaren 94

1 Du hämndens Gud, o HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans.

Herre, du hemns Gud, du hemns Gud, syn deg i herlegdom!

2 Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de hava gjort.

Statt upp, du domar yver jordi, lat dei ovmodige få lika for si gjerning!

3 Huru länge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru länge skola de ogudaktiga triumfera?

Kor lenge skal ugudlege, Herre, kor lenge skal ugudlege fegnast?

4 Deras mun flödar över av fräckt tal; de förhäva sig, alla ogärningsmännen.

Dei gøyser or seg og fører skamlaus tale; dei skrøyter, alle ugjerningsmenner.

5 Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel förtrycka de.

Ditt folk, Herre, krasar dei, og din arv plågar dei.

6 Änkor och främlingar dräpa de, och faderlösa mörda de.

Enkja og den framande slær dei i hel, og dei myrder dei farlause.

7 Och de säga: "HERREN ser det icke, Jakobs Gud märker det icke."

Og dei segjer: «Herren ser ikkje, og Jakobs Gud merkar det ikkje.»

8 Märken själva, I oförnuftiga bland folket; I dårar, när kommen I till förstånd?

Merka då, de uvituge i folket! Og de vitlause, når vil de taka til vitet?

9 Den som har planterat örat, skulle han icke höra? Den som har danat ögat, skulle han icke se?

Han som hev sett inn øyra, skulde han ikkje høyra? Han som hev laga til auga, skulde han ikkje sjå?

10 Den som håller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som lär människorna förstånd?

Han som tuktar heidningar, skulde han ikkje refsa, han som gjev menneski kunnskap?

11 HERREN känner människornas tankar, han vet att de själva äro fåfänglighet.

Herren kjenner mannsens tankar, at dei er fåfengd.

12 Säll är den man som du, HERRE, undervisar, och som du lär genom din lag,

Sæl er den mann som du, Herre, tuktar, og som du gjev lærdom or lovi di,

13 för att skaffa honom ro för olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder grävd.

til å gjeve honom ro for vonde dagar, til dess det vert grave ei grav for den ugudlege.

14 Ty HERREN förskjuter icke sitt folk, och sin arvedel övergiver han icke.

For ikkje støyter Herren burt sitt folk, og arven sin forlet han ikkje.

15 Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skola hålla sig därtill.

For domen skal venda um att til rettferd, og alle ærlege i hjarta skal halda med honom.

16 Vem står upp till att försvara mig mot de onda, vem bistår mig mot ogärningsmännen?

Kven stend upp for meg imot dei vonde? Kven stig fram for meg mot deim som gjer urett?

17 Om HERREN icke vore min hjälp, så bodde min själ snart i det tysta.

Dersom ikkje Herren var mi hjelp, so vilde sjæli mi snart bu i stilla.

18 När jag tänkte: "Min fot vacklar", då stödde mig din når, o HERRE:

Når eg segjer: «Foten min er ustød, då held di miskunn meg uppe, Herre.»

19 När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.

Når det kjem mange tunge tankar i mitt hjarta, då huggar dine trøystarord mi sjæl.

20 Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig, det säte där man över våld i lagens namn,

Er vel tynings-domstolen i samlag med deg, der dei lagar urett i hop til rett?

21 där de tränga den rättfärdiges själ och fördöma oskyldigt blod?

Dei flokkar seg i hop mot sjæli åt den rettferdige, og dei fordømer uskuldigt blod.

22 Men HERREN bliver för mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa.

Då vert Herren ei borg for meg, og min Gud vert eit berg som eg flyr til.

23 Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem och förgör dem för deras ondskas skull. Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem.

Og han let deira urett koma attende yver deim, og for deira vondskap skal han gjera ende på deim, ja, Herren, vår Gud, skal gjera ende på deim.