Psaltaren 94
1 Du hämndens Gud, o HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans.
O ry Iehovà, Andrianañahare mpamale-fate, ry Andrianañahare, mpañome-to: mireandreaña.
2 Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de hava gjort.
Miongaha, ry Mpizaka’ ty tane toio; lilovo ami’ty fañeva’e o mpirengevokeo.
3 Huru länge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru länge skola de ogudaktiga triumfera?
Sikal’ ombia o lo-tserekeo, ry Iehovà: pak’ombia ty mbe hitreña’ o tsivokatseo?
4 Deras mun flödar över av fräckt tal; de förhäva sig, alla ogärningsmännen.
Mifatatiake, manotratsotrake; mijiajia iaby o mpanao ratio.
5 Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel förtrycka de.
Demohe’ iereo ondati’oo ry Iehovà, volevole’ iereo ty lova’o.
6 Änkor och främlingar dräpa de, och faderlösa mörda de.
Vonoe’ iereo ty vantotse naho ty renetane, naho mañoho-doza amo bode-raeo;
7 Och de säga: "HERREN ser det icke, Jakobs Gud märker det icke."
vaho manao ti-hoe: Tsy vazoho’ Ià; tsy mañaoñe t’i Andrianañahare’ Iakobe.
8 Märken själva, I oförnuftiga bland folket; I dårar, när kommen I till förstånd?
Mañaraharà ry borololo am’ ondatio; naho o dagolao, ombia t’ie hahafohiñe?
9 Den som har planterat örat, skulle han icke höra? Den som har danat ögat, skulle han icke se?
Tsy mahajanjiñe hao i nambole o ravembiaoy? Tsy mahavazoho hao i Mpitsene fihainoy?
10 Den som håller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som lär människorna förstånd?
Tsy hanoro hao i Mpandilo o fifeheañeo? ie mañòke hilala am’ondatio.
11 HERREN känner människornas tankar, han vet att de själva äro fåfänglighet.
Arofoana’ Iehovà ty fitsakorea’ ondaty; t’ie kofòke avao.
12 Säll är den man som du, HERRE, undervisar, och som du lär genom din lag,
Haha t’indaty lilove’o ry Ià, naho i anara’o amy Tsara’oy;
13 för att skaffa honom ro för olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder grävd.
homea’o fitofàñe an-tsan-kasotriañe, ampara’ te nihaliañe koboñe o lo-tserekeo.
14 Ty HERREN förskjuter icke sitt folk, och sin arvedel övergiver han icke.
Tsy ho farie’ Iehovà ondati’eo; tsy haforintse’e i lova’ey.
15 Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skola hålla sig därtill.
Mbe himpoly ami’ty hahiti’e o zakao, le hene hañorik’ aze o vañoñ’ añ’arofoo.
16 Vem står upp till att försvara mig mot de onda, vem bistår mig mot ogärningsmännen?
Ia ty hitroatse amo tsereheñeo ho ahy? Ia ty hijohañe amo mpanao ratio ho amakoo?
17 Om HERREN icke vore min hjälp, så bodde min själ snart i det tysta.
Naho tsy Iehovà ty nañimb’ ahy le ho nitobe am-pitsiñañe ty fiaiko.
18 När jag tänkte: "Min fot vacklar", då stödde mig din når, o HERRE:
Ie anoeko ty hoe: Midorasitse ty tomboko; le manozañ’ ahy ty fiferenaiña’o ry Iehovà.
19 När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.
Ie mañotrotro ty hamahimahin-troke, le mampanintsiñe ty fiaiko o fañohòa’oo.
20 Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig, det säte där man över våld i lagens namn,
Mete hiharo-rehak’ ama’o hao ty fitobohan-katsivokarañe— ie mikitro-draha hatao’e fañè,
21 där de tränga den rättfärdiges själ och fördöma oskyldigt blod?
naho mirañadrañake hañè-doza ami’ty fiai’ o vañoñeo, vaho mañozoñe ty lio tsy aman-kila.
22 Men HERREN bliver för mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa.
Fe haboam-pitsolohako t’Iehovà, vaho lamilamy fipalirako t’i Andrianañahareko.
23 Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem och förgör dem för deras ondskas skull. Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem.
Nampolia’e ty hatsivokara’ iareo, vaho ho mongora’e ty amo fikotriha’iareoo; toe ihañitoa’ Iehovà Andrianañaharentika.
