Psaltaren 94

1 Du hämndens Gud, o HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans.

Herr! Als der Rache Gott, als Gott der Rache zeige Dich!

2 Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de hava gjort.

Erhebe Dich als Erdenrichter! Vergilt den Stolzen nach Verdienst!

3 Huru länge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru länge skola de ogudaktiga triumfera?

Wie lange sollen Frevler, Herr, wie lange sollen Frevler noch frohlocken

4 Deras mun flödar över av fräckt tal; de förhäva sig, alla ogärningsmännen.

und geifernd so Vermessenes reden und alle Übeltäter so sich brüsten

5 Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel förtrycka de.

Sie treten, Herr, Dein Volk. Die ewig Deinen quälen sie,

6 Änkor och främlingar dräpa de, och faderlösa mörda de.

erwürgen Fremdlinge und Witwen und morden Waisen, sprechend:

7 Och de säga: "HERREN ser det icke, Jakobs Gud märker det icke."

"Der Herr sieht's nicht; nicht merkt es Jakobs Gott."

8 Märken själva, I oförnuftiga bland folket; I dårar, när kommen I till förstånd?

Ihr Albernen im Volke werdet klug! Ihr Törichten! Wann wollt ihr das begreifen?

9 Den som har planterat örat, skulle han icke höra? Den som har danat ögat, skulle han icke se?

Nicht hören sollte, der das Ohr erschafft? Nicht sehen, der das Auge hat gebildet?

10 Den som håller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som lär människorna förstånd?

Nicht strafen sollte, der die Heidenvölker züchtigt? Er, der den Menschen Einsicht schenkt?

11 HERREN känner människornas tankar, han vet att de själva äro fåfänglighet.

Die menschlichen Gedanken kennt der Herr, wie sie so eitel sind. -

12 Säll är den man som du, HERRE, undervisar, och som du lär genom din lag,

Dem Manne Heil, den Du erziehst, o Herr, aus Deiner Lehre ihn belehrst,

13 för att skaffa honom ro för olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder grävd.

ihn ob des Bösen Glück beruhigend, bis daß gegraben ist die Grube für den Frevler:

14 Ty HERREN förskjuter icke sitt folk, och sin arvedel övergiver han icke.

"Der Herr verstößt sein Volk nicht ganz, verläßt die ewig Seinen nicht.

15 Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skola hålla sig därtill.

Noch immer sitzt er zu Gericht; ihm fallen alle frommen Herzen zu."

16 Vem står upp till att försvara mig mot de onda, vem bistår mig mot ogärningsmännen?

Wer steht mir gegen Bösewichter bei? Wer tritt für mich den Übles Tuenden entgegen?

17 Om HERREN icke vore min hjälp, så bodde min själ snart i det tysta.

Wenn nicht der Herr mein Beistand wäre, dann läge meine Seele bald im Reich der Stille.

18 När jag tänkte: "Min fot vacklar", då stödde mig din når, o HERRE:

Obschon ich wähnte, daß mein Fuß gewankt, so hält mich dennoch Deine Gnade aufrecht, Herr.

19 När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.

Und streiten sich in meinem Innern die Gedanken, so labt an Deinen Tröstungen sich meine Seele.

20 Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig, det säte där man över våld i lagens namn,

Hat schon des Unrechts Stuhl der aufgestellt, der Unheil dem Gesetz bereitet?

21 där de tränga den rättfärdiges själ och fördöma oskyldigt blod?

Sie klagen fromme Seelen an; unschuldig Blut verdammen sie. -

22 Men HERREN bliver för mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa.

Doch eine Burg sei mir der Herr, mein Gott, mein Zufluchtsfels!

23 Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem och förgör dem för deras ondskas skull. Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem.

Er lohne ihnen auch ihr Unrecht; er tilge sie in ihrer Bosheit! Der Herr vertilge sie, er, unser Gott.