Psaltaren 94
1 Du hämndens Gud, o HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans.
Jahweh, wrekende God, God der wrake, treed op;
2 Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de hava gjort.
Verhef U, Rechter der aarde, Vergeld de trotsen wat ze verdienen!
3 Huru länge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru länge skola de ogudaktiga triumfera?
Hoelang nog zullen de zondaars, o Jahweh, Hoelang nog zullen de boosdoeners juichen?
4 Deras mun flödar över av fräckt tal; de förhäva sig, alla ogärningsmännen.
Al die booswichten pochen en snoeven, En een hoge toon slaan ze aan!
5 Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel förtrycka de.
Jahweh, ze vertrappen uw volk, En verdrukken uw erfdeel;
6 Änkor och främlingar dräpa de, och faderlösa mörda de.
Ze doden weduwen en wezen, Vermoorden die bij ons kwamen wonen.
7 Och de säga: "HERREN ser det icke, Jakobs Gud märker det icke."
En dan zeggen ze nog: Jahweh ziet het niet eens, De God van Jakob merkt het niet!
8 Märken själva, I oförnuftiga bland folket; I dårar, när kommen I till förstånd?
Domme kudde, word toch verstandig; Gij dwazen, wanneer wordt gij wijs?
9 Den som har planterat örat, skulle han icke höra? Den som har danat ögat, skulle han icke se?
Zou Hij het niet horen, die het oor heeft geplant, Niet zien, die het oog heeft geschapen;
10 Den som håller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som lär människorna förstånd?
Zou Hij, die de volkeren tuchtigt, niet straffen, Onwetend zijn, die den mens onderricht?
11 HERREN känner människornas tankar, han vet att de själva äro fåfänglighet.
Neen, Jahweh kent de gedachten der mensen, Hij weet, dat het hersenschimmen zijn.
12 Säll är den man som du, HERRE, undervisar, och som du lär genom din lag,
Jahweh, gelukkig de man, dien Gij onderricht, En dien Gij leert uit uw wet:
13 för att skaffa honom ro för olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder grävd.
Hoe hij gelaten moet zijn in dagen van rampspoed, Totdat voor den boze het graf is gedolven;
14 Ty HERREN förskjuter icke sitt folk, och sin arvedel övergiver han icke.
Hoe Jahweh zijn volk niet verstoot, En nooit zijn erfdeel verlaat;
15 Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skola hålla sig därtill.
Hoe de brave zijn recht weer verkrijgt, Alle oprechten van hart weer geluk!
16 Vem står upp till att försvara mig mot de onda, vem bistår mig mot ogärningsmännen?
Wie anders neemt het voor mij tegen de boosdoeners op, Wie staat mij tegen de booswichten bij?
17 Om HERREN icke vore min hjälp, så bodde min själ snart i det tysta.
Wanneer Jahweh mij niet te hulp was gekomen, Dan lag ik misschien al lang in het graf.
18 När jag tänkte: "Min fot vacklar", då stödde mig din når, o HERRE:
Maar als ik denk: nú wankelt mijn voet, Dan steunt mij uw goedheid, o Jahweh;
19 När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.
En wanneer zware zorgen mij innerlijk drukken, Dan verkwikt uw vertroosting mijn ziel.
20 Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig, det säte där man över våld i lagens namn,
Zoudt Gij iets gemeen hebben met de zetel van onrecht, Die onheil sticht op gezag van de wet;
21 där de tränga den rättfärdiges själ och fördöma oskyldigt blod?
Met hen, die het leven der braven belagen, En onschuldig bloed durven straffen?
22 Men HERREN bliver för mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa.
Neen, voor mij is Jahweh een toevlucht, Mijn God een veilige Rots;
23 Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem och förgör dem för deras ondskas skull. Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem.
Maar hùn vergeldt Hij hun onrecht, En vernielt ze om hun boosheid: Jahweh, onze God!
