< Psaltaren 94 >

1 Du hämndens Gud, o HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans.
HERRE du hævnens Gud, du Hævnens Gud, træd frem i Glans;
2 Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de hava gjort.
stå op, du Jordens Dommer, øv Gengæld mod de hovmodige!
3 Huru länge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru länge skola de ogudaktiga triumfera?
Hvor længe skal gudløse, HERRE, hvor længe skal gudløse juble?
4 Deras mun flödar över av fräckt tal; de förhäva sig, alla ogärningsmännen.
De fører tøjlesløs Tale, hver Udådsmand ter sig som Herre;
5 Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel förtrycka de.
de underkuer, o HERRE, dit Folk og undertrykker din Arvelod;
6 Änkor och främlingar dräpa de, och faderlösa mörda de.
de myrder Enke og fremmed faderløse slår de ihjel;
7 Och de säga: "HERREN ser det icke, Jakobs Gud märker det icke."
de siger: "HERREN kan ikke se, Jakobs Gud kan intet mærke!"
8 Märken själva, I oförnuftiga bland folket; I dårar, när kommen I till förstånd?
Forstå dog, I Tåber blandt Folket! Når bliver I kloge, I Dårer?
9 Den som har planterat örat, skulle han icke höra? Den som har danat ögat, skulle han icke se?
Skulde han, som plantede Øret, ej høre, han, som dannede Øjet, ej se?
10 Den som håller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som lär människorna förstånd?
Skulde Folkenes Tugtemester ej revse, han som lærer Mennesket indsigt?
11 HERREN känner människornas tankar, han vet att de själva äro fåfänglighet.
HERREN kender Menneskets Tanker, thi de er kun Tomhed.
12 Säll är den man som du, HERRE, undervisar, och som du lär genom din lag,
Salig den Mand, du tugter, HERRE, og vejleder ved din Lov
13 för att skaffa honom ro för olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder grävd.
for at give ham Ro for onde Dage, indtil der graves en Grav til den gudløse;
14 Ty HERREN förskjuter icke sitt folk, och sin arvedel övergiver han icke.
thi HERREN bortstøder ikke sit Folk og svigter ikke sin Arvelod.
15 Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skola hålla sig därtill.
Den retfærdige kommer igen til sin Ret, en Fremtid har hver oprigtig af Hjertet.
16 Vem står upp till att försvara mig mot de onda, vem bistår mig mot ogärningsmännen?
Hvo står mig bi mod Ugerningsmænd? hvo hjælper mig mod Udådsmænd?
17 Om HERREN icke vore min hjälp, så bodde min själ snart i det tysta.
Var HERREN ikke min Hjælp, snart hviled min Sjæl i det stille.
18 När jag tänkte: "Min fot vacklar", då stödde mig din når, o HERRE:
Når jeg tænkte: "Nu vakler min Fod", støtted din Nåde mig, HERRE;
19 När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.
da mit Hjerte var fuldt af ængstede Tanker, husvaled din Trøst min Sjæl.
20 Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig, det säte där man över våld i lagens namn,
står du i Pagt med Fordærvelsens Domstol, der skaber Uret i Lovens Navn?
21 där de tränga den rättfärdiges själ och fördöma oskyldigt blod?
Jager de end den ret, færdiges Liv og dømmer uskyldigt Blod,
22 Men HERREN bliver för mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa.
HERREN er dog mit Bjærgested, min Gud er min Tilflugtsklippe;
23 Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem och förgör dem för deras ondskas skull. Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem.
han vender deres Uret imod dem selv, udsletter dem for deres Ondskab; dem udsletter HERREN vor Gud.

< Psaltaren 94 >