Psaltaren 94
1 Du hämndens Gud, o HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans.
Herre! Gud, hvem Hævnen hører til, Gud, hvem Hævnen hører til, aabenbar dig herligt!
2 Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de hava gjort.
Rejs dig, du Jordens Dommer! bring Gengældelse over de hovmodige.
3 Huru länge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru länge skola de ogudaktiga triumfera?
Herre! hvor længe skulle de ugudelige, hvor længe skulle de ugudelige fryde sig?
4 Deras mun flödar över av fräckt tal; de förhäva sig, alla ogärningsmännen.
De udgyde en Strøm af Ord, de føre fræk Tale; de rose sig selv, alle de, som øve Uret.
5 Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel förtrycka de.
Herre! de knuse dit Folk og plage din Arv.
6 Änkor och främlingar dräpa de, och faderlösa mörda de.
De ihjelslaa Enken og den fremmede og myrde de faderløse.
7 Och de säga: "HERREN ser det icke, Jakobs Gud märker det icke."
Og de sagde: Herren ser det ikke, og Jakobs Gud mærker det ikke.
8 Märken själva, I oförnuftiga bland folket; I dårar, när kommen I till förstånd?
Giver dog Agt, I ufornuftige iblandt Folket! og I Daarer! naar ville I blive kloge?
9 Den som har planterat örat, skulle han icke höra? Den som har danat ögat, skulle han icke se?
Mon han, som plantede Øret, ikke skulde høre? eller mon han, som dannede Øjet, ikke skulde se?
10 Den som håller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som lär människorna förstånd?
Mon han, som advarer Hedningerne, ikke skulde straffe? han, som lærer et Menneske Kundskab!
11 HERREN känner människornas tankar, han vet att de själva äro fåfänglighet.
Herren kender Menneskenes Tanker, thi de ere Forfængelighed.
12 Säll är den man som du, HERRE, undervisar, och som du lär genom din lag,
Salig er den Mand, som du, Herre! advarer, og den, du underviser ud af din Lov
13 för att skaffa honom ro för olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder grävd.
for at skaffe ham Hvile fra de onde Dage, indtil der bliver gravet en Grav for den ugudelige.
14 Ty HERREN förskjuter icke sitt folk, och sin arvedel övergiver han icke.
Thi Herren skal ikke opgive sit Folk og ej forlade sin Arv.
15 Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skola hålla sig därtill.
Thi Retten skal vende tilbage til Retfærdighed, og alle de oprigtige af Hjertet skulle efterfølge den.
16 Vem står upp till att försvara mig mot de onda, vem bistår mig mot ogärningsmännen?
Hvo staar hos mig imod de onde? hvo stiller sig hos mig imod dem, som gøre Uret?
17 Om HERREN icke vore min hjälp, så bodde min själ snart i det tysta.
Dersom Herren ikke havde været min Hjælp, da havde min Sjæl paa lidet nær boet i det stille.
18 När jag tänkte: "Min fot vacklar", då stödde mig din når, o HERRE:
Der jeg sagde: Min Fod snublede, da opholdt, o Herre! din Miskundhed mig.
19 När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.
Der jeg havde mange Bekymringer i mit Inderste, da forlystede din Trøst min Sjæl.
20 Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig, det säte där man över våld i lagens namn,
Skulde Ondskabens Trone have Samkvem med dig? den, som gør Uret tvært imod, hvad Ret er?
21 där de tränga den rättfärdiges själ och fördöma oskyldigt blod?
De slaa sig sammen skarevis imod en retfærdigs Sjæl, og de fordømme uskyldigt Blod.
22 Men HERREN bliver för mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa.
Men Herren blev mig en Befæstning, og min Gud blev mig en Tilflugts Klippe.
23 Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem och förgör dem för deras ondskas skull. Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem.
Og han har ladet deres Uret falde tilbage over dem og skal udrydde dem for deres Ondskab; Herren vor Gud skal udrydde dem.
