< Psaltaren 92 >

1 En psalm, en sång för sabbatsdagen. Det är gott att tacka HERREN och att lovsjunga ditt namn, du den Högste,
Psalmus Cantici, In die Sabbati. Bonum est confiteri Domino: et psallere nomini tuo Altissime.
2 att om morgonen förkunna din nåd, och när natten har kommit din trofasthet,
Ad annunciandum mane misericordiam tuam: et veritatem tuam per noctem.
3 med tiosträngat instrument och psaltare, med spel på harpa.
In decachordo, psalterio: cum cantico, in cithara.
4 Ty du gläder mig, HERRE, med dina gärningar; jag vill jubla över dina händers verk.
Quia delectasti me Domine in factura tua: et in operibus manuum tuarum exultabo.
5 Huru stora äro icke dina verk, o HERRE! Ja, övermåttan djupa äro dina tankar.
Quam magnificata sunt opera tua Domine! nimis profundæ factæ sunt cogitationes tuæ:
6 En oförnuftig man besinnar det ej, och en dåre förstår icke sådant.
Vir insipiens non cognoscet: et stultus non intelliget hæc.
7 Om ock de ogudaktiga grönska såsom gräs och ogärningsmännen blomstra allasammans, så sker det till fördärv för evig tid.
Cum exorti fuerint peccatores sicut fœnum: et apparuerint omnes, qui operantur iniquitatem: Ut intereant in sæculum sæculi:
8 Men du, HERRE, är hög evinnerligen.
tu autem Altissimus in æternum Domine.
9 Ty se, dina fiender, HERRE, se, dina fiender förgås, alla ogärningsmännen bliva förströdda.
Quoniam ecce inimici tui Domine, quoniam ecce inimici tui peribunt: et dispergentur omnes, qui operantur iniquitatem.
10 Men mitt horn gör du högt såsom vildoxens; jag varder övergjuten med frisk olja.
Et exaltabitur sicut unicornis cornu meum: et senectus mea in misericordia uberi.
11 Och med lust får mitt öga skåda på mina förföljare och mina öron höra om de onda som resa sig upp mot mig.
Et despexit oculus meus inimicos meos: et in insurgentibus in me malignantibus audiet auris mea.
12 Den rättfärdige grönskar såsom ett palmträd, såsom en ceder på Libanon växer han till.
Iustus ut palma florebit: sicut cedrus Libani multiplicabitur.
13 Ja, sådana äro planterade i HERRENS hus; de grönska i vår Guds gårdar.
Plantati in domo Domini, in atriis domus Dei nostri florebunt.
14 Ännu när de bliva gamla, skjuta de skott, de frodas och grönska;
Adhuc multiplicabuntur in senecta uberi: et bene patientes erunt,
15 så för att de skola förkunna att HERREN är rättfärdig, min klippa, han i vilken orätt icke finnes.
ut annuncient: Quoniam rectus Dominus Deus noster: et non est iniquitas in eo.

< Psaltaren 92 >