< Psaltaren 92 >
1 En psalm, en sång för sabbatsdagen. Det är gott att tacka HERREN och att lovsjunga ditt namn, du den Högste,
Psalmo-kanto por la tago sabata. Bone estas glori la Eternulon Kaj prikanti Vian nomon, ho Plejaltulo;
2 att om morgonen förkunna din nåd, och när natten har kommit din trofasthet,
Rakonti matene pri Via boneco Kaj nokte pri Via fideleco,
3 med tiosträngat instrument och psaltare, med spel på harpa.
Sur dekkorda instrumento kaj sur psaltero, Per solenaj sonoj de harpo.
4 Ty du gläder mig, HERRE, med dina gärningar; jag vill jubla över dina händers verk.
Ĉar Vi ĝojigis min, ho Eternulo, per Viaj agoj; La farojn de Viaj manoj mi prikantos.
5 Huru stora äro icke dina verk, o HERRE! Ja, övermåttan djupa äro dina tankar.
Kiel grandaj estas Viaj faroj, ho Eternulo! Tre profundaj estas Viaj pensoj.
6 En oförnuftig man besinnar det ej, och en dåre förstår icke sådant.
Malklerulo ne scias, Kaj malsaĝulo tion ne komprenas.
7 Om ock de ogudaktiga grönska såsom gräs och ogärningsmännen blomstra allasammans, så sker det till fördärv för evig tid.
Kiam malvirtuloj verdestas kiel herbo Kaj ĉiuj malbonaguloj floras, Tio kondukas al ilia ekstermiĝo por eterne.
8 Men du, HERRE, är hög evinnerligen.
Kaj Vi estas alta eterne, ho Eternulo.
9 Ty se, dina fiender, HERRE, se, dina fiender förgås, alla ogärningsmännen bliva förströdda.
Ĉar jen Viaj malamikoj, ho Eternulo, Jen Viaj malamikoj pereas, Diskuras ĉiuj malbonaguloj.
10 Men mitt horn gör du högt såsom vildoxens; jag varder övergjuten med frisk olja.
Sed mian kornon Vi altigas kiel la kornon de bubalo; Mi estas oleita per freŝa oleo.
11 Och med lust får mitt öga skåda på mina förföljare och mina öron höra om de onda som resa sig upp mot mig.
Kaj mia okulo rigardas miajn malamikojn; Pri la malbonaguloj, miaj kontraŭuloj, aŭdas miaj oreloj.
12 Den rättfärdige grönskar såsom ett palmträd, såsom en ceder på Libanon växer han till.
Virtulo verdestas, kiel palmo, Staras alte, kiel cedro sur Lebanon.
13 Ja, sådana äro planterade i HERRENS hus; de grönska i vår Guds gårdar.
Plantitaj en la domo de la Eternulo, Ili verdestas en la kortoj de nia Dio.
14 Ännu när de bliva gamla, skjuta de skott, de frodas och grönska;
Ili floras ankoraŭ en la maljuneco, Estas sukplenaj kaj freŝaj,
15 så för att de skola förkunna att HERREN är rättfärdig, min klippa, han i vilken orätt icke finnes.
Por sciigi, ke la Eternulo estas justa, Mia fortikaĵo, kaj ne ekzistas en Li maljusteco.