Psaltaren 90
1 En bön av gudsmannen Mose. Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.
Molitev Mojzesova, moža Božjega: O Gospod, ti si nam bil prebivališče od roda do roda,
2 Förrän bergen blevo till och du frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud.
Ko niso bile še rojene gore, in nisi bil naredil zemlje in vesoljnega sveta, dà od vekomaj do vekomaj Bog si tí mogočni.
3 Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: "Vänden åter, I människors barn."
Pripraviš človeka tako daleč, da je potrt, govoreč: "Povrnite se, sinovi človeški!"
4 Ty tusen år äro i dina ögon såsom den dag som förgick i går; ja, de äro såsom en nattväkt.
Ker če tisoč lét preide, v tvojih očéh so, kakor včerajšnji dan, in straža nočna.
5 Du sköljer dem bort; de äro såsom en sömn. Om morgonen likna de gräset som frodas;
S povodnjo jih pokončaš, spanje so, zjutraj so kakor seno, ki mine.
6 det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och förvissnar.
Zjutraj, ko se je razcvelo, mine; pokosi in posuši se zvečer.
7 Ty vi förgås genom din vrede, och genom din förtörnelse ryckas vi plötsligt bort.
Ker ginemo od jeze tvoje, in srd tvoj nas plaši:
8 Du ställer våra missgärningar inför dig, våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus.
Pred oči si staviš krivice naše, skrivnosti naše v luč svojega obličja.
9 Ja, alla våra dagar försvinna genom din förgrymmelse, vi lykta våra år såsom en suck.
Ker vsi dnevi naši ginejo v srdu tvojem; leta naša nam tekó misli enaka.
10 Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.
V samih dnevih lét naših je sedemdeset let; ali (ako smo prav krepki) osemdeset let; celo kar je v njih najboljše, polno je truda in težav; ko to hitro mine, odletimo.
11 Vem besinnar din vredes makt och din förgrymmelse, så att han fruktar dig?
Kdo spozna jeze tvoje moč, ali srdú tvojega po strahu tvojem?
12 Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan.
Šteti nas úči naše dni tako, da dobimo srce modro.
13 HERRE, vänd åter. Huru länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare.
Vrni se, Gospod! Doklej! in kesaj se zavoljo hlapcev svojih.
14 Mätta oss med din nåd, när morgonen gryr, så att vi få jubla och vara glada i alla våra livsdagar.
Nasiti nas vsako jutro z milostjo svojo, da pojemo in se radujemo vse svoje dni.
15 Giv oss glädje så många dagar som du har plågat oss, så många år som vi hava lidit olycka.
Razveséli nas, kakor si nas ponižaval mnogo dnî; mnogo let smo izkušali húdo.
16 Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare och din härlighet över deras barn.
Očitno bodi hlapcem tvojim delo tvoje, in lepota tvoja med njih sinovi.
17 Och HERRENS, vår Guds, ljuvlighet komme över oss. Må du främja för oss våra händers verk; ja, våra händers verk främje du.
Na strani nam bodi prijetnost Gospoda, Boga našega, in delo naših rok podpiraj v nas; sámo delo, pravim, naših rok podpiraj.
