Psaltaren 90

1 En bön av gudsmannen Mose. Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.

He inoi na Mohi, na te tangata a te Atua. E te Ariki, ko koe to matou nohoanga i nga whakatupuranga katoa.

2 Förrän bergen blevo till och du frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud.

Kahore ano i whanau noa nga maunga, kahore i hanga e koe te whenua me te ao, ko koe te Atua no tua whakarere a ake tonu atu.

3 Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: "Vänden åter, I människors barn."

E whakahokia ana e koe te tangata kia mongamonga noa, a e mea ana, E hoki, e nga tama a te tangata.

4 Ty tusen år äro i dina ögon såsom den dag som förgick i går; ja, de äro såsom en nattväkt.

Ki tau titiro hoki, he rite nga tau kotahi mano ki te ra onanahi, kua pahure atu nei, ki te mataaratanga hoki i te po.

5 Du sköljer dem bort; de äro såsom en sömn. Om morgonen likna de gräset som frodas;

Me te mea na te waipuke tau kahakinga i a ratou; he moe ratou: i te ata ano he tarutaru e tupu ana.

6 det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och förvissnar.

I te ata e tupu ana, e pihi ana: i te ahiahi kua kotia, kua maroke.

7 Ty vi förgås genom din vrede, och genom din förtörnelse ryckas vi plötsligt bort.

Kua hemo nei hoki matou i tou riri: ka ohorere hoki i tou aritatanga.

8 Du ställer våra missgärningar inför dig, våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus.

Kua maka e koe o matou kino ki tou aroaro, o matou mea huna ki te marama o tou mata.

9 Ja, alla våra dagar försvinna genom din förgrymmelse, vi lykta våra år såsom en suck.

Ka pau o matou ra katoa, me te riri ano koe: hemo ake o matou tau ano he korero e korerotia ana.

10 Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.

Ko nga ra o o matou tau e whitu tekau tau; a ki te whai kaha, ka waru tekau tau; heoi he mahi mauiui, he pouri to ratou kaha; ka hohoro hoki te hatepea atu, a ka rere atu matou.

11 Vem besinnar din vredes makt och din förgrymmelse, så att han fruktar dig?

Ko wai te matau ana ki te kaha o tou riri? Rite pu ki te wehi ki a koe tou riri.

12 Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan.

Akona matou ki te tatau i o matou ra, kia anga ai te ngakau ki te whakaaro.

13 HERRE, vänd åter. Huru länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare.

Hoki mai, e Ihowa, kia pehea ake te roa? A kia puta ke he whakaaro mou ki au pononga.

14 Mätta oss med din nåd, när morgonen gryr, så att vi få jubla och vara glada i alla våra livsdagar.

Kia na matou i te ata i tau mahi tohu: kia hari ai matou, kia koa ai, i o matou ra katoa.

15 Giv oss glädje så många dagar som du har plågat oss, så många år som vi hava lidit olycka.

Whakaharitia matou, kia rite ki nga ra i whakawhiua ai matou e koe, ki nga tau i kite ai matou i te kino.

16 Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare och din härlighet över deras barn.

Kia puta mai tau mahi ki au pononga, me tou kororia ki a ratou tamariki.

17 Och HERRENS, vår Guds, ljuvlighet komme över oss. Må du främja för oss våra händers verk; ja, våra händers verk främje du.

A hei runga i a matou te ataahua o Ihowa, o to matou Atua: whakapumautia ano ki a matou te mahi a o matou ringa, ae ra, te mahi a o matou ringa, whakapumautia e koe.