Psaltaren 90

1 En bön av gudsmannen Mose. Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.

[Pre lal Moses, Mwet lun God] O Leum, kom nuna nien muta lasr.

2 Förrän bergen blevo till och du frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud.

Meet liki kom oru tuh inging uh in sikyak, Ku oakiya faclu, Kom nuna God oemeet me, Oayapa nu tok ma pahtpat.

3 Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: "Vänden åter, I människors barn."

Kom sap mwet uh in folokla nu ke fohk, Kom ekululosla nu ke kutkut, ma elos orekla kac.

4 Ty tusen år äro i dina ögon såsom den dag som förgick i går; ja, de äro såsom en nattväkt.

Sie tausin yac oana len se nu sum; Oana ekea, su somla tari, Oana sie ao fototo ke fong.

5 Du sköljer dem bort; de äro såsom en sömn. Om morgonen likna de gräset som frodas;

Oana sie sronot, kom pahtkakinkutla; Moul lasr tia loes liki sie mweme. Kut oana mah ma srunak ke lotutang

6 det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och förvissnar.

Ac kapak ac farngelik, Na paola ac misa ke ekela.

7 Ty vi förgås genom din vrede, och genom din förtörnelse ryckas vi plötsligt bort.

Kut kunausyukla ke mulat lom, Kut fosrngala ke kasrkusrak lom.

8 Du ställer våra missgärningar inför dig, våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus.

Kom filiya ma koluk lasr ye motom, Ac ma koluk lukma lasr yen kom ku in liye.

9 Ja, alla våra dagar försvinna genom din förgrymmelse, vi lykta våra år såsom en suck.

Moul lasr akfototoyeyuk ke kasrkusrak lom, Ac wanginla oana sie osfek.

10 Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.

Lusen moul lasr yac itngoul na — Ac kut fin ku na, ac sun yac oalngoul, Tuh wanginna ma kut liye kac sayen mwe lokoalok ac asor. Moul lasr uh sa na safla, ac kut wanginla.

11 Vem besinnar din vredes makt och din förgrymmelse, så att han fruktar dig?

Su nu pula kuiyen sulung lom? Su etu lupan sangeng ma ac tuku ke kasrkusrak lom?

12 Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan.

Luti nu sesr in etu fototoiyen moul lasr Tu kut fah ku in lalmwetmet.

13 HERRE, vänd åter. Huru länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare.

Kom ac mulat nwe ngac? O LEUM GOD, pakomuta mwet kulansap lom!

14 Mätta oss med din nåd, när morgonen gryr, så att vi få jubla och vara glada i alla våra livsdagar.

Nwekkutla ke lungse kawil lom ke kais sie lotutang, Tuh kut fah ku in on ac insewowo in moul lasr nufon.

15 Giv oss glädje så många dagar som du har plågat oss, så många år som vi hava lidit olycka.

Akenganye kut inge, in oana lupan asor su kom tuh ase nu sesr In yac puspis su kom tuh akkeokye kut kac.

16 Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare och din härlighet över deras barn.

Lela kut, mwet kulansap lom, in liye orekma ku lom; Lela fwil natusr tok in liye ku wolana lom.

17 Och HERRENS, vår Guds, ljuvlighet komme över oss. Må du främja för oss våra händers verk; ja, våra händers verk främje du.

O LEUM GOD lasr, lela mwe insewowo lom in wi kut. Ase nu sesr wo ouiya in ma nukewa kut oru!