Psaltaren 90
1 En bön av gudsmannen Mose. Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.
Preghiera di Mosè, uomo di Dio. O Signore, tu sei stato per noi un rifugio d’età in età.
2 Förrän bergen blevo till och du frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud.
Avanti che i monti fossero nati e che tu avessi formato la terra e il mondo, anzi, ab eterno in eterno, tu sei Dio.
3 Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: "Vänden åter, I människors barn."
Tu fai tornare i mortali in polvere e dici: Ritornate, o figliuoli degli uomini.
4 Ty tusen år äro i dina ögon såsom den dag som förgick i går; ja, de äro såsom en nattväkt.
Perché mille anni, agli occhi tuoi, sono come il giorno d’ieri quand’è passato, e come una veglia nella notte.
5 Du sköljer dem bort; de äro såsom en sömn. Om morgonen likna de gräset som frodas;
Tu li porti via come in una piena; son come un sogno. Son come l’erba che verdeggia la mattina;
6 det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och förvissnar.
la mattina essa fiorisce e verdeggia, la sera è segata e si secca.
7 Ty vi förgås genom din vrede, och genom din förtörnelse ryckas vi plötsligt bort.
Poiché noi siam consumati per la tua ira, e siamo atterriti per il tuo cruccio.
8 Du ställer våra missgärningar inför dig, våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus.
Tu metti le nostre iniquità davanti a te, e i nostri peccati occulti, alla luce della tua faccia.
9 Ja, alla våra dagar försvinna genom din förgrymmelse, vi lykta våra år såsom en suck.
Tutti i nostri giorni spariscono per il tuo cruccio; noi finiamo gli anni nostri come un soffio.
10 Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.
I giorni de’ nostri anni arrivano a settant’anni; o, per i più forti, a ottant’anni; e quel che ne fa l’orgoglio, non è che travaglio e vanità; perché passa presto, e noi ce ne voliam via.
11 Vem besinnar din vredes makt och din förgrymmelse, så att han fruktar dig?
Chi conosce la forza della tua ira e il tuo cruccio secondo il timore che t’è dovuto?
12 Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan.
Insegnaci dunque a così contare nostri giorni, che acquistiamo un cuor savio.
13 HERRE, vänd åter. Huru länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare.
Ritorna, o Eterno; fino a quando? e muoviti a pietà dei tuoi servitori.
14 Mätta oss med din nåd, när morgonen gryr, så att vi få jubla och vara glada i alla våra livsdagar.
Saziaci al mattino della tua benignità, e noi giubileremo, ci rallegreremo tutti i dì nostri.
15 Giv oss glädje så många dagar som du har plågat oss, så många år som vi hava lidit olycka.
Rallegraci in proporzione de’ giorni che ci hai afflitti, e degli anni che abbiam sentito il male.
16 Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare och din härlighet över deras barn.
Apparisca l’opera tua a pro de’ tuo servitori, e la tua gloria sui loro figliuoli.
17 Och HERRENS, vår Guds, ljuvlighet komme över oss. Må du främja för oss våra händers verk; ja, våra händers verk främje du.
La grazia del Signore Iddio nostro sia sopra noi, e rendi stabile l’opera delle nostre mani; sì, l’opera delle nostre mani rendila stabile.
