Psaltaren 90

1 En bön av gudsmannen Mose. Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.

Ein Gebet Moses, des Mannes Gottes.

2 Förrän bergen blevo till och du frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud.

HERR Gott, du bist unsere Zuflucht für und für. Ehe denn die Berge worden und die Erde und die Welt geschaffen worden, bist du, Gott, von Ewigkeit zu Ewigkeit,

3 Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: "Vänden åter, I människors barn."

der du die Menschen lässest sterben und sprichst: Kommt wieder, Menschenkinder!

4 Ty tusen år äro i dina ögon såsom den dag som förgick i går; ja, de äro såsom en nattväkt.

Denn tausend Jahre sind vor dir wie der Tag, der gestern vergangen ist, und wie eine Nachtwache.

5 Du sköljer dem bort; de äro såsom en sömn. Om morgonen likna de gräset som frodas;

Du lässest sie dahinfahren wie einen Strom, und sind wie ein Schlaf, gleichwie ein Gras, das doch bald welk wird,

6 det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och förvissnar.

das da frühe blühet und bald welk wird und des Abends abgehauen wird und verdorret.

7 Ty vi förgås genom din vrede, och genom din förtörnelse ryckas vi plötsligt bort.

Das macht dein Zorn, daß wir so vergehen, und dein Grimm, daß wir so plötzlich dahin müssen.

8 Du ställer våra missgärningar inför dig, våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus.

Denn unsere Missetat stellest du vor dich, unsere unerkannte Sünde ins Licht vor deinem Angesichte.

9 Ja, alla våra dagar försvinna genom din förgrymmelse, vi lykta våra år såsom en suck.

Darum fahren alle unsere Tage dahin durch deinen Zorn; wir bringen unsere Jahre zu wie ein Geschwätz.

10 Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.

Unser Leben währet siebenzig Jahre, und wenn's hoch kommt, so sind's achtzig Jahre; und wenn's köstlich gewesen ist, so ist's Mühe und Arbeit gewesen; denn es fähret schnell dahin, als flögen wir davon.

11 Vem besinnar din vredes makt och din förgrymmelse, så att han fruktar dig?

Wer glaubt es aber, daß du so sehr zürnest? und wer fürchtet sich vor solchem deinem Grimm?

12 Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan.

Lehre uns bedenken, daß wir sterben müssen, auf daß wir klug werden.

13 HERRE, vänd åter. Huru länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare.

HERR, kehre dich doch wieder zu uns und sei deinen Knechten gnädig!

14 Mätta oss med din nåd, när morgonen gryr, så att vi få jubla och vara glada i alla våra livsdagar.

Fülle uns frühe mit deiner Gnade, so wollen wir rühmen und fröhlich sein unser Leben lang.

15 Giv oss glädje så många dagar som du har plågat oss, så många år som vi hava lidit olycka.

Erfreue uns nun wieder, nachdem du uns so lange plagest, nachdem wir so lange Unglück leiden.

16 Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare och din härlighet över deras barn.

Zeige deinen Knechten deine Werke und deine Ehre ihren Kindern!

17 Och HERRENS, vår Guds, ljuvlighet komme över oss. Må du främja för oss våra händers verk; ja, våra händers verk främje du.

Und der HERR, unser Gott, sei uns freundlich und fördere das Werk unserer Hände bei uns; ja das Werk unserer Hände wolle er fördern!